tisdag 7 juli 2009

Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden

Idag fick nog många i min närhet, ålder och skola en tankeställare. Vi förlorade alla en trevlig, snäll och varmhjärtad person. En människa som var lika gammal som mig. En människa som inte förtjänade att dö. Christofer Eriksson. Han körde ihjäl sig natten mellan måndag och tisdag. Det är overkligt. Jag har fortfarande inte fattat hur det kunde ske. Det är orättvist. Han var bara 18 år. Han hade ju inte ens börjat leva livet på riktigt! Jag hoppas det gick snabbt så att han inte fick lida. Jag förstår inte. Vila i frid vännen!

Det känns som om döden förföljer mig i år. Farfar, Dísa, Emelie som säkerligen hade dött om hon inte hade haft hjälm, Michael Jackson och nu Christofer. Vart jag än vänder mig ser jag död eller olyckor. Hur länge ska det pågå? Snart kommer även pappas kompis mamma att dö. Visst är hon gammal, men hon behöver väl inte dö i år? De har till och med börjat ge henne morfin så slutet är verkligen nära.

Jag har förstått vad död innebär, jag förlorade trots allt min bästa vän, jaktkamrat och hund Dísa. Jag fattar men jag vill samtidigt inte fortsätta fatta. Jag har fått veta hur hemsk döden är. Räcker det inte snart? Just nu sitter jag bara och väntar på vad som ska ske härnäst. Jag vet inte vad jag ska tro längre. Jag orkar inte med fler dödsfall men jag vet att det kommer fler.

I mitten på augusti är jag bjuden på bröllop. Min gudfar Joakim ska gifta sig med sin trolovade Elin. Visst låter det lyckligt? De har ett barn tillsammans och Elin har två barn sedan innan. De hade planerat att gifta sig men inte riktigt nu. Elin har cancer. Det är orsaken till att de snabbar på. Hon har fått veta att hon bara har ett till två år kvar att leva. Det är hemskt! Vill man ha ett sådant besked om det nu skulle vara så? Nu låter det inte riktigt lika lyckligt längre va? Anledningen till att de gifter sig nu är för att Joakim enklare ska få vårdnaden om Elins barn. Ett bra beslut tycker jag för Joakim är snällast i världen. De gör en god sak som de vet kommer sluta olyckligt på ett eller annat sätt. Jag tycker så synd om de. Hon förtjänar inte heller att dö.

Jag hatar döden men jag är inte längre rädd för den då alla runt omkring mig dör. Glöm inte leva varje dag som om det vore den sista.

Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Snart Dör Bob Dylan

- Over and Out - / Eder Alicia.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar