måndag 30 november 2009

She wants to play with the toys a while

Hur jag än vrider och vänder på det så ogillar jag skarpt måndagar. Det kvittar att jag fick tillbaka mitt Fysik B - prov där jag faktiskt fick VG för en gångs skull, eller att jag kom hem vid kvart över ett. Jag tycker bara inte om måndagar.

Idag när jag väl kom hem gjorde jag pannacotta för att fira mig själv. Jag är faktiskt grym på att göra just pannacotta och jag behövde det efter denna dag som innehållit utvecklingssamtal, baslektion, Miljökunskap samt Fysik B. Inte just en sådan krävande dag, men ännu en dag fylld med ångest. Ångest för vad jag egentligen presterar i skolan, hur stor frånvaro jag har och vad jag egentligen gör med mitt liv om eftermiddagarna när jag kommer hem.

När jag väl hade pluggat lite så lade jag mig på soffan. Mamma hade utrensning och hittade lite saker från när jag var liten. Hon kom och visade mig vad hon hade hittat. Det var bland annat en hund som jag lekte med i mina unga år. Den var brun och hade en tillhörande nappflaska som man skulle mata den med. Jag undrade direkt var borsten var för jag minns det som igår. Mamma föll ut i skratt och hånade mig lite lätt pga just det. Vissa saker minns man. Mestadels lyckliga saker. Just den hunden gjorde mig lycklig. Fantasin flödade. Jag kommer ihåg att jag döpte den till Jack. Den blev min bästa vän i ett par månader av mitt barnaliv. Det är konstigt att det kan vara så lätt ibland. Att gosedjur och leksaker verkligen finns där för en och man får ett litet lätt leende så fort man tittar på sina gamla saker. Ingen ångest fanns. Möjligen ångesten för att man just inte lekte med en viss leksak och då kanske den leksaken blev ledsen. Några andra oroande tankar fanns inte. Det var ett bra liv.

Dagens låt: Boomtown Rats - I Don't Like Mondays

- Over and Out - / Eder Alicia.

söndag 29 november 2009

Oordning

Söndag ännu en gång i mitt liv. Inte vilken söndag som helst. Första advent. Det är bara 25 dagar kvar till julafton. Hur gick tiden så snabbt? Det var ju nyss min tråkigaste nyår någonsin. Det var ju nyss jag förlorade min älskade vän Dísa. Det var ju nyss som jag var på ett minst sagt konstigt äventyr i Göteborg. Ett konstigt äventyr som jag både glömt och aldrig kommer att glömma.

Ångest. Ångest inför allt i skolan. Ångest för att jag inte ens tänkt på julklapparna. Ångest för att det är söndag. Jag tycker inte om ordet ångest. Jag tycker om ordet ångest. Allt är så kluvet. Precis allt. Jag väntar på besked och känner ångest. Varför gör jag inte saker och ting i tid? Varför skjuter jag upp allt? Varför låter jag mig själv känna ångest tillsammans med stress när jag kan vara lugn istället.

På tal om dessa grisar. Åk till USA och inspektera. Kolla hur de gör med kosherkossorna. Då snittar de halsen och låter djuren åka runt likt en torktumlare och tömmas på blod. Är inte det vanvård? Vi kanske ska börja ta hand om djuren vi ska äta upp istället för att behandla de som saker? Jag är verkligen ingen vegetarian, men jag förstår mig på känslor. Jag är jägare. Jag äter hellre djur som haft ett bra liv ute i det fria än att äta grisar och kossor som blivit illa behandlade. Skärpning världen!

Jag funderar på en sak. Kanske. Kanske inte. Vi får se.

Dagens låt: Joy Division - Disorder

- Over and Out - / Eder Alicia.

torsdag 26 november 2009

Ett inlägg om väder

Okej, jag har inte varit den bästa på att uppdatera på senaste tiden. Ingen ork. Ingen motivation. Ibland undrar jag varför jag ens har denna blogg. Ibland är jag stensäker. Just nu är det en tid jag undrar. Jag undrar om allt. Jag frågar mig hur det hade sett ut om jag hade ett starkare sinne. Om jag hade pluggat och gett mer ifrån mig. Varit lite duktigare. Alltid göra som människor sa till mig. Inte tänka. Bara vara. Bara göra. Det hade kanske varit enklare. Vad vet jag. Jag är inte sådan och kommer inte bli sådan heller. Jag kan inte ändra på mig. Jag skulle väl kanske börja ta tag i mitt liv men det är inte alltid så lätt tyvärr. Jag försöker, ibland går det till och med framåt.

Den senaste tiden har det mest känts som vädret ute. Mörkt, eländigt och regnigt. Det ligger även regn i luften men det regnar liksom inte ner. Om ni förstår. Ni behöver inte förstå heller för den delen. Jag skriver i krypto, men sådan är jag. Ni får helt enkelt acceptera det.
Ett skäl till varför det är såhär kan bero på just vädret. Ett annat kan bero på all ångest. Ett tredje kan bero på sömnbristen som jag inte vet var den kommer ifrån. Ligger vaken om nätterna och sover i skolan. Nästintill. Inte bra, jag vet, men så är det. Jag tänker heller inte inta droger såsom sömnpiller för att få mig att sova. Då ligger jag hellre vaken, i alla fall nu. Huvudvärken ligger som en dimma över mig. Hela dagarna. Hela nätterna. Ibland lättar dimman och då ser man klart igen. Det är bra.

Jag försöker bara vara. Inte känna. Inte tänka. Tyvärr lyckas jag inte. Inte helt. Den dagen kanske kommer. Kanske finns det ett ljus i tunneln snart?

Dagens låt: Múm - If I Were a Fish

- Over and Out - / Eder Alicia.

måndag 23 november 2009

Mörker

Ångest.
Denna jävla ångest.
Så mycket att göra.
Denna stress.
Fan också.
Jag vill inte.
Bort.
Det vill jag.
Bort från denna värld.
Prestera.
Det existerar inte.
Inte längre.
Jag orkar inte.
Klump i halsen.
Huvud som dunkar.
Ångest.
Fan.
Mörker.
Så är det just nu.
Allt är mörker.
Ångest.
Måste hinna med.
Inget hinns med.
Fan.
Väck mig inte.



Dagens låt: Sigur Rós - Myrkur
(Eller vilken annan låt som helst från Von)

- Over and Out - / Eder Alicia.

lördag 21 november 2009

Nostalgi


The Ark, Växjö 2006-08-12. Jag var där. Minns det som igår. Så många minnen. Även då jag träffade min älskade Hanna för första gången.

Nostalgi. Melankoli. Vad är det egentligen? Jag känner det just nu. Längtan. Jag vill tillbaka. Jag vill framåt till en tid som tar mig tillbaka. Hur går det ihop? Det bara gör det. Det bara är så.

The Ark har gett mig mycket genom årens lopp. Idag mellan fysiktalen satt jag för en gångs skull och kollade igenom lite klipp på Youtube. Nostalgin uppenbarade sig. Lycka är det jag känner. De får mig att må bra och de har gett mig mod genom svåra tider. Det tackar jag för. Ni är faktiskt mina stora hjältar. Det kan låta som en klyscha, men så är fallet. Ni förstår även fast ni inte känner mig. Ni vet så väl. Ni har på sätt och vid gått igenom samma saker och jag har genom era låtar funnit kraften att gå min egen väg. Jag är en idiot och det är jag stolt över.


Humor i min smak. Ni är så sköna.

Dagens låt: The Ark - It Takes a Fool To Remain Sane

- Over and Out - / Eder Alicia.

torsdag 19 november 2009

Du har lärt mig stå, lärt mig gå och lärt mig lite till

Då var det över. Mitt sista nationella skriftliga prov. Det känns konstigt. Efter tolv år i skolan är det slut. Jag säger då det. Sista temat var relationer och starka band i Svenska B. Ett tema som kändes väldigt givande och som man kunde skriva samt berätta något roligt om. Tyvärr så var inte de åtta ämnen som vi hade att välja mellan något som jag hade tänkt mig. Det fanns just inget där jag direkt kunde skriva om enbart Dísa. Jag fick dock in henne på ett eller annat vis i min essä. Jag skulle ju skriva det bästa jag någonsin skrivit och jag tror faktiskt att jag lyckades, även fast jag ordbajsade en hel del. Det måste man göra.

Jag valde att skriva om ensamhet. Ett ämne som jag lärt mig en hel del om just detta året. I uppgiften skulle man skriva sin egen uppfattning om ensamhet samt reflektera och jämföra med texter från häftet som vi fått tidigare. Jag skrev ned en hel del om ensamhet. Jag satt i nästan fyra timmar. Träsmak säger jag bara. Jag skrev om Dísa och om hur hon försvann. När det var. Hur det kändes. Hur tiden efteråt var och genom detta kom jag också fram till att ensamhet inte bara är en känsla eller ett sätt man lever, utan att det också är saknaden efter någon eller något. Någon eller något som inte kan hittas. Jag hoppas min uppsats faller Willi i smaken då jag själv blev väldigt nöjd med den. Jag var nervös innan. Jag höll på att fälla några tårar under skrivningen och efteråt kändes det skönt. Kanske är det så det ska vara för ett bra resultat, eller kanske är det raka motsatsen. Vad vet jag? Resultatet får jag i vilket fall som helst nästa vecka. Jag hoppas på det bästa, men ärligt talat om han inte tycker om den, så behöver han inte göra det. Det viktigaste är faktiskt att jag själv blev nöjd med den.

Igår fyllde även min vän Ellen 18 år. Det blev ingen utgång men det blev en rolig fest hemma hos Ellen istället. Hon var glad, väldigt glad. Tanken var att jag skulle sova där, men så blev inte fallet. Jag tog sista bussen mot Nybro alldeles själv istället. Det var enbart jag och busschauffören. Man kanske skulle börja sätta in bilar istället?

Idag hade jag även en till uppgift att avsluta i svenska. Denna gång handlade det om Svenska C. Det var ett tal som skulle hållas om vilket ämne man själv ville. Jag höll ett tal om jakt. Jag tror många blev förvånade över att jag just valde det ämnet. Jag tror även att många inte visste om att jag jagar. Nu vet de. Trots min trötthet så tyckte jag det gick bra. Jag tittade knappt på mina anteckningar och jag improviserade även lite. Jag tror och hoppas att Willi även här tyckte det var intressant för jag är nöjd med mitt resultat. Som ni säkert redan förstått så fick jag med Dísa i mitt tal. Hon har betytt och betyder fortfarande en hel del för mig. Det var ju trots allt hon som lärde mig det mesta om jakt. Det går inte en dag utan att jag saknar henne trots att jag har Tuva. De är så lika men ändå så olika. Jag är glad för att Tuva finns. Som jag alla redan sagt och skrivit många gånger innan, jag älskar er.

Dagens låt: Emil Jensen - Benen är Läkta
"Du har lärt mig stå, lärt mig gå och lärt mig lite till."

- Over and Out - / Eder Alicia.

tisdag 17 november 2009

Give me an angle that I haven't tried before



Jag tycker alla borde ta uppmaningen. Alla borde göra något roligt av vardagen så att det blir roligare med vardagsmotion samt enklare att minska sin egen energiförbrukning. Det borde vara enklare att ändra på människors åsikter. Besök Rolighetsteorin själva. Det är det värt. Bra initiativ Volkswagen!

Imorgon står uppsatsskrivning i fem timmar samt utgång på schemat. Får väl hoppas allt går bra.

Dagens låt: The Whitest Boy Alive - Don't Give Up

- Over and Out - / Eder Alicia.

söndag 15 november 2009

En dimmig himmelsdröm

Denna helg har minst sagt bjudit på diverse överraskningar. Vem hade trott att jag skulle träffa min förebild Ola Salo just denna helg? Vem hade trott att jag skulle hålla på att dö av skratt? Vem hade trott att jag skulle möta på FN:s generalsekreterare Jan Eliassson? Jag trodde det då inte. Det var inget jag hade förutspått kan jag ju meddela er, men nu blev fallet så och jag misstycker inte. Jag ska börja om från början.

I lördags var planerna att jag skulle åka in till Nybro för att umgås med min syster då hon hade varit där och skrivit en hemtenta hela dagen. Av en händelse gick jag in på The Arks studioblogg och läste. Då fick jag syn på ett inlägg om Kalmar. Det stod lite om vad just ordet Kalmar betydde, ni kan ju kolla in själva här. Helt plötsligt stod det att självaste Ola skulle fara till Kalmar för att ta emot Smålands Akademins Wallquistpris för hans översättning och insats i Jesus Christ Superstar. Jag själv kunde ju inte bli mer exalterad och var tvungen att bege mig dit. Jag övertalade min syster och så fort vi steg in i Kalmars Domkyrka, där prisutdelningen hölls, stod väl ingen mindre än Mr Salo där i foajén! Snacka om att bli tagen på sängen. Jag gav honom en kram och sedan begav jag mig vidare in i kyrkan. Emelie och jag njöt, mestadels jag eller kanske bara enbart jag, av en kväll av prisutdelningar och sång. Sång även av Ola från hans översättning. Det var magiskt när han började sjunga de första orden av "En dimmig himmelsdröm (Heaven On Their Minds)". Enbart ett piano och hans röst. Det kunde inte bli vackrare. Magi säger jag bara.

Efter alla prisutdelningar, som bl.a. FN:s generalsekreterare Jan Eliasson och författaren Johanna Thydell fick ta del av, så bytte jag några ord med Ola. Det kom fram att skivan skulle vara färdiginspelad till jul, mixad i januari och bli släppt i slutet av mars, början på april. Det kom även fram till att han samt hela Arken älskade Nybroitiska och han tyckte att jag verkligen inte skulle dölja den. Jag vet inte om jag ska lyssna till hans råd. Men om min egen förebild säger så kanske man ska släppa lite på sina egna gränser? Emelie tog ett kort på mig och Ola och numer är min Jesus Christ Superstar - skiva signerad. Jag tror att jag i fortsättningen kommer kallas "Alicia från Nybro" av The Ark. Ola skulle i vilket fall som helst hälsa från just det namnet till resten av bandet. Kanske lättast att komma ihåg det så. Det hela avslutades med en kram och en gratulation till hans välförtjänade pris.

Idag har jag varit i Lund hela dagen. Det var elevrådsutbildning av organisationen SECO. Det var ganska roligt faktiskt, bättre än jag förutspått, men vårt elevråd lärde oss nog inte så mycket. Vi märkte att vi på Åkrahäll har ett väldigt bra utvecklat elevråd. Vi hade nog ganska roligt i vilket fall som helst. Det märktes sista sträckan på tåget hem då vi skrattade oavbrutet. Vi var nog ganska övertrötta allihop och vårt skratt smittades av till andra i vagnen. Det är ju roligt att ge någon lite skratt då det förlänger livet.

Jag avslutar med en bild på mig och Ola Salo. Lycka!



Dagens låt: Ola Salo - En dimmig himmelsdröm

- Over and Out - / Eder Alicia.

fredag 13 november 2009

Motivation?

Denna vecka har gått fort. Jag har inte haft någon som helst inspiration av att sätta mig ner och skriva en rad eller två. Tro det eller ej, men jag har till och med pluggat. Det kändes skönt att för en gångs skull bli av med lite arbete istället för att skjuta upp allt hela tiden. Är min motivation på väg tillbaka? Man kan ju bara hoppas. Jag har även spelat gitarr och bas mer än vad jag gjort tidigare. Kanske på tiden att jag lär mig lite. Jag går ju dock musikprofilen.

Denna vecka har även innehållit känslor. Alla möjliga. Jag har inte hjärta att såra människor. Det är det värsta jag vet. Om jag nu lyckats såra dig så kan jag inte säga något annat än förlåt. Jag visste faktiskt inte vad jag skulle säga till dig. Därför tog det tid att svara. "Så dum som jag är. Kan jag inte förstå, hur jag ska bära mig åt. För allt blir fel." Precis så kändes det. Allt blir fel. Hur jag än skulle svara så skulle det bli fel. Nu har jag svarat och det blev fel. "Kalla mig cp."

I helgen blir det fullt schema. Imorgon ska jag försöka hålla tempot uppe med pluggandet samt spelandet. På eftermiddagen ska jag bege mig till Nybro för att tillbringa natten där. På söndag ska jag upp tidigt för att bege mig mot Lund. Jag får se om jag träffar på någon jag känner. Det skulle vara roligt.

Dagens låt: Vapnet - Kalla Mig

- Over and Out - / Eder Alicia.

tisdag 10 november 2009

Min älskade ängel


Du är saknad. Dísa min älskade ängel!

måndag 9 november 2009

Tjusningen med bibliotek

Idag var jag på biblioteket. Det var längesedan man var just där. Jag tror tyvärr det är ett ställe som många glömmer bort, trots att det är precis där många skatter finns. Det är ju gratis lektyr, gratis musik och andra godsaker. Man bara skaffar sig ett lånekort och lånar. Det är ju hur bra som helst i ekonomisk kris! Jag tror dock inte många förstår det. Jag själv kollade in skivorna. Jag hittade mig väldigt många faktiskt, bla Cobra Charlie samt en grupp jag aldrig hört talas om, Montt Mardié. Skivomslaget såg lockande ut och musiken verkar vara helt i min smak. Ett lyckat lån så att säga. Fler borde upptäcka tjusningen med bibliotek. Kulturen borde uppmärksammas mer än vad den gör.

Nu skall musiken läggas över på mobilen så jag får fina toner i öronen.

Dagens låt: Montt Mardié & Jens Lekman - Castle In The Sky

- Over and Out - / Eder Alicia.

söndag 8 november 2009

Hymn for her

Häromdagen fick vi häftet till de nationella proven i Svenska B. Vi fick alltså veta temat på det vi ska skriva uppsats och hålla tal om."Relationer och starka band". Det var ämnet. Fast än jag inte vet vilka exakta uppgifter vi har att välja på, vet jag exakt vad jag ska skriva om. Jag ska försöka göra mitt bästa den 18:e november. Det ska bli den bästa text jag någon skrivit. Den kommer handla om mitt älskade hjärta Dísa. Ett lugn lade sig över mig när jag fick reda på ämnet. Jag visste precis. Vi hade en speciell relation som ni säkert förstått som följt min blogg, och våra band kommer aldrig att brytas. Så starka är de.
Jag blev även förvånad när jag såg att citatet "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet." stod med. Ett citat av Hjalmar Söderberg som jag hittat bara några dagar innan. Det är klockrent.

Idag var det fars dag. Vi firar det inte något speciellt. Visst är det fint med sådana dagar, men idag funderade jag på hur familjer som saknar en pappa måste känna sig. En far som kanske en gång i tiden lämnat familjen, en som dog i en olycka, en som bara försvann. Det kan ju inte vara en glad dag för just dem. Det är ju likadant med mors dag. Finns mödrar som bara försvunnit från en familj också. Vi kanske skulle ta bort alla dessa menlösa dagar och tänka på just de vi verkligen älskar? Jag tycker vi kan införa en dag för alla nära och kära istället.

Dagens låt: The Magic Numbers - Hymn For Her

- Over and Out - / Eder Alicia.

lördag 7 november 2009

Schemalagt liv

De senaste dagarna har jag, tro det eller ej, haft en hel del på schemat. I onsdags fyllde jag som bekant år, i torsdags var jag på middag hos en kompis i klassen som fyllde 20 och igår var jag ute på puben för första gången. Det var väldigt trevligt må jag säga. Det har de tre senaste dagarna varit och för en gångs skull känner jag mig lite positivare. Det gör jag dock inte om man tittar på mitt konto. Pengar har jag i och för sig alltid haft brist på. Det tåls att tillägga att jag inte köpte så värst mycket, jag är bara smålänning och tycker allt är dyrt. Men det tycker väl nästan vem som helst när de är ute. Jag blir heller inte så positiv när jag upptäcker berget av böcker jag måste plöja mig igenom. Det hade varit så mycket lättare med inspiration och motivation. Ibland önskar man bara att allt var över. Väldigt ofta faktiskt.

Igår kväll ringde jag ett trevligt samtal. Tack för det min femhjärtevän. Göteborgska har jag alltid gillat. Den är charmig. Oroa dig inte, jag har några ören kvar. Du höll mig sällskap och det tackar jag för. Så tack vännen min.

Nu börjar ångesten ta vid. I eftermiddag kommer min farbror Bosse hit. Jag måste plugga. Vi får väl se om jag åker till Alsterbro ikväll. Kan inte berget bara försvinna?. Hade varit trevligt men vet inte om jag orkar dra dit. Nu svamlar jag bara. Jag måste plugga. Jag måste vila.

Förresten är Kents nya skiva grym. Lyssna på den. Hör texterna. Förstå. Känn.

Dagens låt: Kent - Krossa allt

- Over and Out - / Eder Alicia.

onsdag 4 november 2009

Little Lisa, today is your day

Då har man gått och blivit hela 18 år. Det känns overkligt. Det var ju igår jag tog mina första nervösa steg på förskolan. Det var ju i förgår jag åt kristyren från julgranarna på dagis tillsammans med Annie och Anton. Det var ju bara för några timmar sedan jag började högstadiet och bara några sekunder sedan jag började ettan på gymnasiet. Var tog all tid vägen? Hur gick allt så snabbt? På något sätt lyckades jag överleva ångeståldern 17, tyvärr tror jag inte det är så mycket skillnad att vara 18 år mer än att jag får gå ut på puben, får ta körkort och är myndig. Nu är jag i vilket fall som helst här och det känns ändå helt okej. Jag kunde valt andra vägar, men på något sätt så blev det just denna.

Idag har det varit en bra dag. Började med frukost på sängen. Hunden var även hon med. Tuva gav mig även hon en present. I hennes halsband satt det nämligen fast ett paket. Hon älskade att ligga under mitt täcke och ville inte gå därifrån. Hon hade gärna fått ligga kvar om inte jag hade behövt gå. Hade varit skönt att gosa med vovven.

När jag väl gick in i bussen och anlände till skolan fick jag en del gratulationer. Det tackar jag för. Jag tackar även för alla som använt internet eller telefonen för att meddela en gratulation. Fint att ni tänker på mig. Dagen var kort och jag var hemma redan vid klockan elva. Då började jakten. Jakten på en ny dator. En dator som visade sig vara väldigt bra. Den har fungerat hittills. Emelie och jag begav oss nämligen till Kalmar för att inhandla mig en dator. Under färden lyssnade vi på Christer i P3. De hade ett specialprogram - Sex timmar om sex. Vi skrattade en hel del.

Under kvällen fick jag besök av Thorkild som hade med sig presenter varav en av dessa var en champagneflaska. Rasmus och Linnéa kom också hit så vi åt god mat som jag hade beställt av mamma - fläskfilé och potatisgratäng. Så det varit i några år på min dag nu. Helén och Conny dök också upp. Vi hade en trevlig kväll med god mat och mycket god tårta. Mamma är bra hon.

Tack så mycket alla fina människor som tänkt på mig idag. Ni hade inte behövt. Speciellt tack till alla nära och kära. Jag älskar er, det vet ni.

Dagens låt: Jens Lekman - Happy Birthday Dear Friend Lisa

- Over and Out - / Eder Alicia.

tisdag 3 november 2009

Vi räknar dagar, räknar år

Jaha, få sitter man här igen. Dagen innan sin födelsedag. Dock är det inte vilken ålder som helst, utan 18 år det gäller. Jag är taggad. Det finns det fler som är. Tro mig. Jag borde egentligen sova nu. Gå och lägga mig som en 17-åring och vakna upp ett helt år äldre. Men vad gör det för skillnad egentligen? Jag kommer nog ändå inte kunna somna. Inte riktigt än.

Idag har dagen innehållit ilska. Jag tycker att alla människor borde respektera varandra för den de är, men vissa gör det svårt för sig. Jag talar om människor som inte respekterar andras åsikter, utan istället nästan hånar dem för andra människors hobby. Jag kände mig lite hånad ikväll. Det var en forumtråd på helgon där jakt diskuterades Jag skulle aldrig gett mig in i det. För att sammanfatta, en del människor är väldigt svåra att respektera. Sådana människor verkar inte kunna lyssna på andra. Man kan inte jämföra våldtäkter med jakt som denna person gjorde. Det är inte alls samma sak. Om ni är intresserade av att läsa hela historien, så är ni välkomna att göra det här.

Idag skrev jag även prov i miljökunskap. Jag gick först av allihop. Tydligen var det chockerande. Ingen trodde att jag skulle gå först. Jag kände mig färdig så jag gick. Mycket mer var det inte. Det gick väl helt okej. Dock vet jag inte hur hon bedömer provet, så vi får se hur det slutar.

Dagens låt: Kent - FF

- Over and Out - / Eder Alicia.