Då var det över. Mitt sista nationella skriftliga prov. Det känns konstigt. Efter tolv år i skolan är det slut. Jag säger då det. Sista temat var relationer och starka band i Svenska B. Ett tema som kändes väldigt givande och som man kunde skriva samt berätta något roligt om. Tyvärr så var inte de åtta ämnen som vi hade att välja mellan något som jag hade tänkt mig. Det fanns just inget där jag direkt kunde skriva om enbart Dísa. Jag fick dock in henne på ett eller annat vis i min essä. Jag skulle ju skriva det bästa jag någonsin skrivit och jag tror faktiskt att jag lyckades, även fast jag ordbajsade en hel del. Det måste man göra.
Jag valde att skriva om ensamhet. Ett ämne som jag lärt mig en hel del om just detta året. I uppgiften skulle man skriva sin egen uppfattning om ensamhet samt reflektera och jämföra med texter från häftet som vi fått tidigare. Jag skrev ned en hel del om ensamhet. Jag satt i nästan fyra timmar. Träsmak säger jag bara. Jag skrev om Dísa och om hur hon försvann. När det var. Hur det kändes. Hur tiden efteråt var och genom detta kom jag också fram till att ensamhet inte bara är en känsla eller ett sätt man lever, utan att det också är saknaden efter någon eller något. Någon eller något som inte kan hittas. Jag hoppas min uppsats faller Willi i smaken då jag själv blev väldigt nöjd med den. Jag var nervös innan. Jag höll på att fälla några tårar under skrivningen och efteråt kändes det skönt. Kanske är det så det ska vara för ett bra resultat, eller kanske är det raka motsatsen. Vad vet jag? Resultatet får jag i vilket fall som helst nästa vecka. Jag hoppas på det bästa, men ärligt talat om han inte tycker om den, så behöver han inte göra det. Det viktigaste är faktiskt att jag själv blev nöjd med den.
Igår fyllde även min vän Ellen 18 år. Det blev ingen utgång men det blev en rolig fest hemma hos Ellen istället. Hon var glad, väldigt glad. Tanken var att jag skulle sova där, men så blev inte fallet. Jag tog sista bussen mot Nybro alldeles själv istället. Det var enbart jag och busschauffören. Man kanske skulle börja sätta in bilar istället?
Idag hade jag även en till uppgift att avsluta i svenska. Denna gång handlade det om Svenska C. Det var ett tal som skulle hållas om vilket ämne man själv ville. Jag höll ett tal om jakt. Jag tror många blev förvånade över att jag just valde det ämnet. Jag tror även att många inte visste om att jag jagar. Nu vet de. Trots min trötthet så tyckte jag det gick bra. Jag tittade knappt på mina anteckningar och jag improviserade även lite. Jag tror och hoppas att Willi även här tyckte det var intressant för jag är nöjd med mitt resultat. Som ni säkert redan förstått så fick jag med Dísa i mitt tal. Hon har betytt och betyder fortfarande en hel del för mig. Det var ju trots allt hon som lärde mig det mesta om jakt. Det går inte en dag utan att jag saknar henne trots att jag har Tuva. De är så lika men ändå så olika. Jag är glad för att Tuva finns. Som jag alla redan sagt och skrivit många gånger innan, jag älskar er.
Dagens låt: Emil Jensen - Benen är Läkta
"Du har lärt mig stå, lärt mig gå och lärt mig lite till."
- Over and Out - / Eder Alicia.
Jag valde att skriva om ensamhet. Ett ämne som jag lärt mig en hel del om just detta året. I uppgiften skulle man skriva sin egen uppfattning om ensamhet samt reflektera och jämföra med texter från häftet som vi fått tidigare. Jag skrev ned en hel del om ensamhet. Jag satt i nästan fyra timmar. Träsmak säger jag bara. Jag skrev om Dísa och om hur hon försvann. När det var. Hur det kändes. Hur tiden efteråt var och genom detta kom jag också fram till att ensamhet inte bara är en känsla eller ett sätt man lever, utan att det också är saknaden efter någon eller något. Någon eller något som inte kan hittas. Jag hoppas min uppsats faller Willi i smaken då jag själv blev väldigt nöjd med den. Jag var nervös innan. Jag höll på att fälla några tårar under skrivningen och efteråt kändes det skönt. Kanske är det så det ska vara för ett bra resultat, eller kanske är det raka motsatsen. Vad vet jag? Resultatet får jag i vilket fall som helst nästa vecka. Jag hoppas på det bästa, men ärligt talat om han inte tycker om den, så behöver han inte göra det. Det viktigaste är faktiskt att jag själv blev nöjd med den.
Igår fyllde även min vän Ellen 18 år. Det blev ingen utgång men det blev en rolig fest hemma hos Ellen istället. Hon var glad, väldigt glad. Tanken var att jag skulle sova där, men så blev inte fallet. Jag tog sista bussen mot Nybro alldeles själv istället. Det var enbart jag och busschauffören. Man kanske skulle börja sätta in bilar istället?
Idag hade jag även en till uppgift att avsluta i svenska. Denna gång handlade det om Svenska C. Det var ett tal som skulle hållas om vilket ämne man själv ville. Jag höll ett tal om jakt. Jag tror många blev förvånade över att jag just valde det ämnet. Jag tror även att många inte visste om att jag jagar. Nu vet de. Trots min trötthet så tyckte jag det gick bra. Jag tittade knappt på mina anteckningar och jag improviserade även lite. Jag tror och hoppas att Willi även här tyckte det var intressant för jag är nöjd med mitt resultat. Som ni säkert redan förstått så fick jag med Dísa i mitt tal. Hon har betytt och betyder fortfarande en hel del för mig. Det var ju trots allt hon som lärde mig det mesta om jakt. Det går inte en dag utan att jag saknar henne trots att jag har Tuva. De är så lika men ändå så olika. Jag är glad för att Tuva finns. Som jag alla redan sagt och skrivit många gånger innan, jag älskar er.
Dagens låt: Emil Jensen - Benen är Läkta
"Du har lärt mig stå, lärt mig gå och lärt mig lite till."
- Over and Out - / Eder Alicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar