Vi fryser ihjäl, det är så kallt

Söndag igen och imorgon vankas en ny vecka. Det känns bra och mindre bra. Söndagsångesten lägger hela sin tyngd över mig och jag känner att jag borde gjort massivs i helgen. Jag kunde lika gärna ha gått ut i fredags. Jag kunde lika gärna åkt iväg. Jag kunde lika gärna bara försvunnit. Jag måste fan skärpa mig. Vart tog min självdisciplin vägen? Den bara försvann någon gång mellan ettan och tvåan. Vart tog mina mål vägen? Allt bara försvann och jag lämnades här ensam utan vägledning från mitt eget huvud. Det löser sig väl. Den som lever får se.

I helgen har det i vilket fall varit djävulskt kallt. Djävul och kallt passar ju egentligen inte in i samma mening, de är ju varandras motsatser. I vilket fall som helst så har det varit väldigt kallt. Minusgrader och åter igen minusgrader. Snöat har det också gjort. Kan inte himlen sluta falla ner på oss snart? Jag är trött på det vita täcket och på de kyliga graderna. Vi fryser ihjäl, det är så kallt, för att citera Joakim Thåström.

Igår satte jag och pappa ut ett foderbord till rådjuren. De kan behöva lite mat nu när den är svår att finna. Även hästarna är rastlösa så de går på veden. Jag har tagit upp ved från marken tre gånger nu när de varit där och slängt ur den från korgarna. Emelie och Linnéa, ni får nog allt komma hem och rida lite nu så att de gör av med lite energi.

Idag gick vi och kollade om rådjuren hade varit och ätit något. Det hade de inte. Rådjur är ju trots allt ganska skygga men de hittar nog snart dit. Samtidigt tog pappa lite kort på vintern och jag har nu fått uppdraget att lägga ut de här för att visa mina systrar. Håll till godo.

Det ser alltså ut som vanligt här. Bara lite mer snö och jävligt kallt.

Dagens låt: The Doors - The Soft Parade

- Over and Out - / Eder Alicia.

Faller

FAN! Det var det jag hade att säga..

- Over and Out - / Eder Alicia.

Saknad

Jag älskar er mina änglar! Det går inte en dag utan att jag tänker på er.
Jag saknar er Emelie och Linnéa. Kom hem snart. Kan det inte bli 2004 igen?

- Over and Out - / Eder Alicia.

Dagen jag fick nog

Jag orkar inte.
Människor.
Utnyttjas.
Vad har jag gjort?
Bete er som folk.
Fyllering om ni vill.
Men.
Hör av er nyktra.
Också.
Jag vill inte ha onyktra relationer.
Jag förtjänar förklaringar.
Jag orkar inte.
Jag har fått nog.

Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Dagen jag fick nog

- Over and Out - / Eder Alicia.

No one ever said it would be so hard

För exakt ett år sedan levde jag i mer ovisshet än vad jag gör just nu. Jag satt här och skrev i förtvivlan. Jag levde på hoppet. Jag förstod för första gången i mitt liv vad en lyckad jaktdag innebar. Jag grät mer än vad jag någonsin hade gjort. Ni som har följt min blogg vet nog vad jag menar. Idag är det ett år sedan ljuset i mitt liv försvann. Mitt lilla hjärta, min solstråle, min Dísa.

Allt började en regnig dag i slutet av april år 2003, den 27e för att vara exakt. Då åkte vi ett gäng för att kolla på en hund. Det är ju omöjligt att kolla på en hund när jag är med. Det förstod ni nog när vi skulle åka och kolla på Tuva. Vissa hundar talar verkligen till en, de berör. Vi kom i vilket fall som helst hem med en hund som aldrig varit inomhus, luktade illa och hade massvis med löss. Hon var fem månader gammal och ingen trodde att hon skulle bli rumsren. Det ordnade upp sig och Dísa utvecklades till en fin hund. Den sötaste jag någonsin sett.

Jag har många minnen med min vän. Jag kommer ihåg en gång då hon hade gnagt på ett horn så att det hade fastnat mellan hennes tänder. Vi fick åka till djursjukhuset och allt ordnade upp sig. Jag minns att jag var så rädd att något allvarligt hade hänt henne.
Hon var också alltid rädd när man skulle klippa klorna, nästintill skrek, men klorna blev klippta. Vi förstod aldrig egentligen varför då vi aldrig hade skadat henne.
Dísa hade även lekkamrater i form av vänners hundar. Hon var alltid så full av energi när hon lekte med dem, men hon var också en riktigt knähund. Det var många som trodde att hon inte kunde vara en jakthund. Tro det eller ej så var hon en jakthund och en jäkligt bra sådan! Nästan för bra. Det var hon i alla fall i början av sin karriär. En gång jagade hon en hel vinterdag. Det var mycket snö ute och vi hittade henne sent på kvällen ca en halvmil hemifrån. Dísa dog när hon gjorde det hon älskade, att jaga.

Dísa kommer alltid att vara nummer ett, det kvittar hur många hundar jag får träffa i mitt liv. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Hon gjorde mitt liv lite enklare. Lyssnade nästintill alltid på mig då jag berättade om mina tankar. Hon värmde mig alltid, både inom- och utombords. Hon gjorde mig till en gladare människa. Hon förändrade mig och fick mitt intresse för jakt att växa. Hon var stjärnan i mitt liv.

Just nu sitter jag här med en klump i halsen och tårar i ögonen. Det är både sorgsna men mestadels lyckliga tårar. Jag är glad över den tid jag fick tillsammans med henne. Jag är även tacksam för att hon visade mig den ljusa sidan av livet. Som ni känner till har jag en ny stjärna i mitt liv. De är väldigt lika på något sätt men också varandras motsatser. Jag är glad att jag har ett substitut för Dísa. Jag älskar er båda mer än något annat.

Dísa, jag hör ditt skratt.

Dagens låtar: Kent - Rosor och Palmblad samt Coldplay - The Scientist

- Over and Out - / Eder Alicia.

Mitt liv på papper

Igår fick min kära mamma för sig att städa och ändra om i en av våra garderober. Jag tror hon är understimulerad. Idag har hon nämligen fortsatt att ändra om fast i en helt annan del av huset. I vilket fall som helst så hittade hon skolböcker från när jag gick i låg- och mellanstadiet. Det var bl.a. röda små böcker. Dessa böcker kallades i lågstadiet för Hemliga boken. Där skrev vi om vad vi hade gjort i helgen. Jag började läsa lite ur den första. Jag blev väldigt nostalgisk och jag märkte verkligen hur enkelt allt var då. Mitt liv bestod av "Jag har varit på hästtävling", "Jag har lekt med.." och "Jag har varit på folkrace". Mamma planerade det mesta, förutom vem jag skulle leka med. Jag skrev även en gång "Jag och mamma har varit på IKEA. Mamma handlade mycket!". Det stämmer ju än idag. Det var verkligen mitt liv på papper.

När jag sedan blev lite äldre kallades de röda böckerna för Veckoboken. Då fortsatte vi skriva om helgerna men då handlade det mer om The Ark och jakt. Hästtävlingarna levde dock kvar. Det är verkligen roligt att se sin egna utveckling i skriftspråket. Jag ska tvinga mina framtida barn att skriva om sina helger. De kommer uppskatta det när de är äldre.

Dagens låt: Carolina Wallin Pérez - Gravitation

- Over and Out - / Eder Alicia.

När leva blivit rädsla

Jag trodde aldrig att en människa kunde sjunka så lågt. Att flera människor kunde göra det samtidigt är ju helt logiskt, grupptryck och gravitation. Men att en människa som har sjunkit lågt innan, kunde sjunka ännu lägre är för mig underligt. Kan man sjunka lägre än vad man redan gjort en gång? Jag menar, har man nått botten en gång så kan man väl inte sjunka lägre? Tydligen kan man det och man kan ta med sig fler i fallet. Det är tragiskt. Speciellt när det går ut över många andra som blir sårade, svikna och förbannade. Nu har jag förstått hur internetmobbare tänker. Skärpning mänskligheten, bättre kan vi.

Dagens låt: Andreas Grega - Rädslan

Vi retas med oss själva.
Letar och förbättrar.
Men ingenting är värt det.
När leva blivit rädsla.

Vi låser in oss i rutor.
Vi inte vågar gå utifrån.
Då kommer rädslan och tar oss.
Då kommer rädslan.

Vi gömmer våra lögner.
I ursäkter och glömska.
Vi ränner runt i mönstret.
Av en kvadratisk ruta.

Vi låser in oss i rutor.
Vi inte vågar gå utifrån.
Då kommer rädslan och tar oss.
Då kommer rädslan.

Vi sprätter våra pengar.
Och klättrar upp på höjder.
Men väl uppe på berget.
Är vi ändå inte nöjda.

Vi låser in oss i rutor.
Vi inte vågar gå utifrån.
Då kommer rädslan och tar oss.
Då kommer rädslan och tar oss.
Då kommer rädslan och tar oss.
Då kommer rädslan och tar oss.
Ja, då kommer rädslan och tar oss.
Då kommer rädslan.

- Over and Out - / Eder Alicia.

Aldrig, aldrig ensam

Är det inte så att när man får hicka så är det någon som tänker på en? I alla fall har jag alltid fått den förklaringen. På senaste tiden har jag fått hicka relativt ofta. Förr fick jag det nästan aldrig. Idag när jag skulle ställa mig i duschen fick jag en sådan hicka att jag inte kunde ta en ton i någon slags duschlåt. Jag brukar inte sjunga i duschen, men om man får en låt på hjärnhinnan så är det ett bra sätt att få bort den. I vilket fall som helst så försvann inte min hicka och inte heller Mando Diaos låt Dance With Somebody. Inte förrän jag kom ut ur duschen. Mando Diao satt givetvis kvar, men hickan var som bortblåst. Jag undrar vem som tänkte på mig. På något sätt är man ensam, fast ändå inte.

Idag när jag kom till skolan, för en gångs skull rätt utvilad, möttes jag av beskedet att svenskan för eftermiddagen var inställd. Jag fick ca tre timmar ledigt då jag har tre svensklektioner på rad. Willi var tydligen sjuk. Han som aldrig blir sjuk! Om han är förkyld så går han ändå till sitt arbete. Han är inte vek. Men nu hade det hänt något allvarligt. Så säger ryktet. En del säger att Willi är inlagd på sjukhuset. Jag hoppas att han blir bättre snart. Han som är så mån om våra svensklektioner.
Eftersom jag inte vill tillbringa hela min fritid i skolan, ringde jag till min pappa. Han kunde hämta mig. På ett villkor. Jag skulle bära in ved. Det har jag inga problem med. Min snälla far kom och hämtade mig och när jag tittade mot bilen såg jag att han hade sällskap. Tuva satt där och tittade ut. Så söt så. Inte varje dag hon åker till Nybro! Alltid lika kul med roliga överraskningar.

Dagens låt: Jonathan Johansson - Aldrig Ensam (Live P3 Guld 2010)

- Over and Out - / Eder Alicia.

I'm just crazy

Idag hittade jag mig ny musik. Det gjorde jag även igår. Jag tycker om dem stunderna då man upptäcker något fint och vackert. Ljuva toner och rytmer. Jag hittade en låt som beskrev mig väldigt bra. Lust for Life är låtens namn. Ni tänker nog alla just nu "Men har hon inte hört Iggy Pop innan!?". Jo, det har jag faktiskt. Men det är inte Iggy Pop jag tänker på, utan bandet Girls. Enkel indierock skulle jag kalla det.

Jag önskar mig nästan allt som de sjunger om i låten. Jag känner mig som låten. Det är så mycket vilja och önska. Men jag blev som jag blev. Kan inte göra så mycket åt det. Bara till att acceptera. Det kanske ändrar sig en dag, vem vet? "But I'm just crazy."

Nu är även inbjudningarna till evenemanget Jorden runt i medvind, som är mitt projektarbete, ute på facebook. Jag hoppas så många som möjligt dyker upp. Det hade varit väldigt trevligt!

Dagens låt: Girls - Lust for Life

- Over and Out - / Eder Alicia.

Galatider

Bara för att jag tog mig tid till att klaga på tallrikarna igår så hade vi våra vanliga tallrikar tillbaka idag. Det var på tiden. Dock slapp vi dem inte helt. Idag var det soppa som stod på matsedeln, ärtsoppa närmare bestämt men eftersom de vet att det inte är någon större hit så hade de bunkrat upp med en annan soppa också. Den tog givetvis jag av. Det var inte det enda. Mattanterna hade även gjort efterrätt eller vad man ska kalla det. Vissa sa att det var ostkaka, det var det verkligen inte. Det var någon slags grynpudding, jag skulle gissa på mannagryn. De hade till och med tagit fram både hallon- och jordgubbssylt. Var det bara för att kompensera för veckan med papptallrikar? Ett sätt för att få oss att glömma vad vi egentligen hade ätit på eller ett sätt för att få oss att vara tysta? Eller var det kanske så, om nu ryktet stämmer, att råttorna hade badat i grynen? Det skulle jag ju inte tro. I vilket fall som helst åts "efterrätten" på små papptallrikar och med små plastskedar. Det var hur som helst det godaste jag ätit under min gymnasietid i den matsalen. Tycker de kan införa efterrätt varje dag. Men hur skulle det se ut?

Nu är det verkligen galatider. Igår var det idrottsgalan, häromdagen var det grammisgalan som tyvärr inte sändes på televisionen, ikväll var det P3 Guldgalan och snart är det guldbaggegalan. Som ni kanske förstår satt jag bänkad framför både idrottsgalan och P3 Guldgalan. Idrottsgalan var väldigt roligt. Peter Settman kan verkligen sitt jobb som programledare. Det var även en del roliga akter. P3 guldgalan var verkligen bra. Det var kul att se Timo Räisänen i rollen som programledare. Han gjorde det bra och nakenchocken i början var det roligaste jag sett på länge. Tyvärr kan man ju i båda fallen diskutera det svenska folket och hur de röstar. Ibland undrar man verkligen hur människor tänker. Som tur var vann ju Helena Jonsson överlägset Jerringpriset.

Dagens låt: Andreas Grega -Världen är elak

- Over and Out - / Eder Alicia.

They don't care about us

Jag har ju glömt att informera om skolstarten gällande mattanterna. Den blev inte den bästa. Visserligen har de aldrig haft sådär väldigt god mat, det vet alla om. Den hade kanske varit bättre om den hade sett lite mer aptitlig ut. Ibland lyckas de, men det är väldigt sällan. Visserligen lagar de ju mat till ca 800 personer, om inte fler. Så man får väl inte skälla egentligen. De kunde dock varit lite trevligare. Det var bättre förr som man brukar säga. Maten var alltid god i Alsterbro och mattanterna var så trevliga.

Åter tills skolstarten. Det eleverna möttes av när de gick in i matsalen i år var papper och plast. Papptallrikar, plastbestick och plastmuggar. Vad är detta? Det är ju inte ett steg i miljötänket måste jag säga. Snarare tvärtom. Tydligen hade någon slags råtta invaderat köket, så säger ryktet i alla fall. Det är nog inte någon som säkert vet vad som hänt. Vi har nu ätit på dessa tallrikar i över en vecka och det är verkligen odugligt. Besticken ska vi inte tala om. Ni vet alla hur det är att skära grillat kött med en plastkniv, det går inte. Skulle det då vara lättare att äta skolmat med just plastbestick? Skulle inte tro det. Lycka till att bre knäckebröd säger jag bara.

Mattanterna får tydligen inte alls vistas i köket, vi får mat från någon annan skola och varje dag slängs minst 800 plastmuggar, papperstallrikar och 1600 plastbestick. Detta i en kommun där renhållningen blivit värre då KSRR tagit över. Nybro kommun går sakta men säkert mot en skitigare samvaro. KSRR tar nämligen bort sopstationer i små samhällen, bl.a Alsterbro. Det tycker vi inte om. Bevara sopstationer så att vi kan sopsortera och vara duktiga. Bevara sopstationer så att vi kan lämna in elavfall och grovsopor. Bevara sopstationer så att det blir en bättre miljö. Skärpning säger jag bara!

Som ni märker har jag uppdaterat min blogglayout lite med hjälp av min gode vän Tim. Jag har ju inte varit blond på ett tag nu så tänkte att det kunde passa.

Dagens låt: Michael Jackson - They Don't Care About Us

- Over and Out - / Eder Alicia.

Vad vet jag?

Jag känner att jag kanske borde bli lite bättre på att uppdatera om just mitt liv. Saken är den att det just inte händer så mycket. Tråkigt nog. Eller kanske det är bra. Lugna dagar kanske man ska ha. Vad vet jag? Skönt med att plugget inte kommit igång så värst mycket än, eller är det kanske jag som missat något. Som sagt, vad vet jag?

Första veckan i skolan gick fort och tur var väl det. Tyvärr gick helgen ännu fortare. Igår försökte jag fly verkligheten lite. Jag fick höra att jag var tvungen att komma tillbaka till den då verkligheten var så tråkigt och det behövs människor som gör den bättre. Mitt svar på det hela var att jag inte känt mig behövd av verkligheten det senaste året och det är verkligen sant. Verkligheten hade trots allt inte glömt mig fick jag höra som svar. Vad vet jag? Han kanske hade rätt, eller inte. Jag kom i vilket fall som helst tillbaka till verkligheten, det kändes inte så bra. Egentligen kom jag väl aldrig ifrån den. Men det kändes inte så bra speciellt eftersom det är söndag och vi alla vet vad som drabbar oss, framförallt mig, på söndagar.
Det var väl annars en helt okej kväll på Chili igår, eller kanske inte. Till och från får nog mitt svar bli. Har haft roligare där. Det fanns de som hade väldigt mycket roligare än mig. Jag socialiserade mig lite och det var väl trevligt. Jag tror även ödet spelar mig ett spratt. Men jag tror samtidigt att hoppet lämnar mig även denna gång så därför ska jag inte hoppas, fast det gör vi alla ändå hela tiden. Man kan inte lämna hoppet fast det lämnar en själv. Jag ska i alla fall försöka lämna det och vara spontan istället. Ödet kanske har rätt.

Nu börjar det även bli ensamt i skogen. I fredags begav sig Emelie till Island. Hon har även skaffat sig en egen blogg som ni hittar här. Jag kommer inte träffa henne förrän i juni då jag tvingar henne att komma hem. Det är inte varje dag jag tar studenten.
Linnéa beger sig till Paris imorgon. Även min mellansyster har skaffat sig en blogg som hittas här. Linnéa kommer dock hem på sitt lov och jag ska nog försöka besöka henne. Jag ska även försöka besöka Emelie om jag vågar flyga själv. Det är frågan.

Dagens låt: Kristian Anttila - Självmordsblond (live för Radio Prohaska)

- Over and Out - / Eder Alicia.

Jag kan prata så här, om jag vill...

Idag utforskade jag youtube mystiska värld. Om jag ska vara ärlig är inte jag den som sitter och tittar på klipp efter klipp, har liksom aldrig förstått saken med det. Det hela började med att jag fick en länk skickad till mig. Jag öppnade den och såg namnet Håkan Lönngren dyka upp. Jag tänkte efter och kom på vem det var. Han är, för er som inte vet, kommentator på radiosporten i Kalmar. Han brukar kommentera Nybro Vikings matcher, alltså är det hockey jag talar om och inget annat. Jag kan prata så här om jag vill. Tyvärr pratar jag nog lite så hela tiden.



När jag satt där och sökte så fann jag även det här. Varje gång jag ser klippet så tänker jag på rätt många människor, speciellt min granne som verkligen pratar så när han pratar om Kalmar FF. Jag kan prata så om jag vill. Jag är ju trots allt från trakten.



Ni ska även veta att det är mycket STOR skillnad på Nybroitiska och Kalmaritiska. Tänk på det!

Dagens låt: David Bowie - Heroes

- Over and Out - / Eder Alicia.

Rutinens vardag

Då har skolan börjat igen. Åter till rutiner. Det visade sig att jag hade åkt till skolan helt i onödan. Jag hade inga lektioner. Man kan väl meddela eleverna det?! Speciellt de som åker buss. Jag blev väldigt arg. Jag tackar dock Inger, Robins mormor, för skjutsen hem. Annars hade jag varit hemma vid halv fem. Det hade varit mindre kul. Imorgon väntar tyvärr en lång dag. Känns inte bra.

Nu börjar mitt projektarbete gå min väg igen. Tyvärr kommer inte Tim Sterner medverka pga ekonomibrist. Det känns tråkigt, men vi får träffas på annat sätt. Som det ser ut nu kommer det hela gå av stapeln den 13e februari. Jag återkommer med fler detaljer.

Just det, häromveckan hade jag ett i-landsproblem. Jag visste inte om jag skulle fortsätta vara mörkhårig eller blondera mig igen så att jag återfår min gamla vanliga hårfärg. Igår resulterade brunsvart färg i huvudet på att jag fortsätter ett tag till med det mörka. Kanske väntar en förändring till sommaren. Troligtvis blir det så.

Dagens låt: Keane - Somewhere Only We Know

- Over and Out - / Eder Alicia.

Tider förändras

Lovet går mot sitt slut. Det känns inte alls bra. Samtidigt så är det allt närmare studenten. Det känns väldigt bra. Studenten är mer än välkommen och det ska bli extremt skönt. Det känns också lite jobbigt med att komma ut i arbetslivet och vidarestudier, ut till den osäkra verkligheten. Jag har ju inte gjort något annat i hela mitt liv. Bara gått i skolan. Det känns väldigt tragiskt. Verkligheten väntar. Det går nog bra. Mina systrar har ju trots allt överlevt.

Häromdagen när jag var på RIA Seconhand i Nybro tillsammans med mamma slog det mig hur tiderna egentligen förändras. Jag kollade på kläderna och frågade mig själv hur man egentligen tänkte förr. Precis så lär vi tänka i framtiden om 2009. Det roliga är ju att trenderna återkommer hela tiden, ingenting förnyas istället går allt i en slags cirkel. Kanske därför Secondhandbutiker är så populära. Även att det är ett sätt att återvinna saker på samtidigt som det är rimliga priser för oss som inte är så rika, ex vi studenter eller arbetslösa. Jag hittade tyvärr inget där, men när jag var i Stockholm på Stadsmissionen hittade jag faktiskt en skjorta samt en klänning. Mitt tips - secondhandera mera!

Dagens låt: Keane - Everybody's Changing

- Over and Out - / Eder Alicia.

Vargjakt

Och så var det ju det här om vargjakten. Jag har undvikit detta ämne just för att det är på tapeten och för att jag är jägare. Ni har säkert redan räknat ut hur jag ställer mig i frågan. Såklart är jag för skyddsjakt på varg. Vargstammen i Sverige är på upp- och nedgång samtidigt. Uppgång på så sätt då de blir fler och fler men nedgång då det bildas fler och fler mutationer och genbilden förändras negativt då hela svenska vargstammen är inavel och är baserad på tre djur. Skyddsjakten är ett bra sätt för stammen då den minskar och kan på så sätt bli friskare om vi får in fler vargar från ex Finland.

Jag som inte har vargar runtomkring mig kan ändå vara för i frågan och jag anser att människor som inte vet någonting om jakt ska inte uttala sig i frågan på ett sådant sätt som vissa människor har gjort. Att de är medvetna om jakten och dess konsekvenser. Det är långt ifrån alla. Ni är inte uppväxta med jakt som många jägare är. Om vi nu inte skulle jaga överhuvudtaget så skulle ni bedja om att få oss att jaga igen. Alla vilda djur skulle komma närmare oss människor, det skulle ske fler trafikolyckor och andra olyckor om djur som skadat människor. Ni minns väl kvinnan som blev dödad av en älg för lite sen?

Ska det verkligen gå så långt att jägare blir hotade? Tydligen. Jag tycker det är hemskt. Alla har vi åsikter och jag tycker vi ska acceptera det. Det blev bestämt att skyddsjakt på varg behövdes och då är det inget mer än det. Det var ett beslut som behövdes tas. Jag tycker det är jävligt lågt av vissa människor att påstå att skyddsjakt på människor ska bedrivas, visst ett skämt kanske, men ett jävligt dåligt sådant. Vi är väl inga kannibaler? Kalla oss heller inte för varghatare, det säger emot er själva. Ni kan anses som varghatare då ni vill ha kvar inaveln i stammen.

Jag tycker även för att just jakten ska bli säkrare och för att fler olyckor ska försvinna då det gäller jakt, att vi inför skjutprov inför varje jaktsäsong. Det skulle vara ett säkrare sätt att se hur skjutbilden förändras år efter år. Vissa jaktlag har det redan så men tyvärr långt ifrån alla.

Så snälla, elda inte upp er mer på detta ämne nu. Tänk om ni hade levt då alla människor var jägare och vi var tvungna att skjuta allt vi såg? Nej, vi lever inte där nu och tur är väl det så att vi kan ha en rik fauna. Genom skyddsjakt skapas en rik fauna. Vi kommer alltid att ha olika åsikter om allt här i världen. Det är bara att acceptera att jägare finns. Vi kommer inte försvinna på en väldigt lång tid.

Dagens låt: Joel Alme - Always On My Mind

- Over and Out - / Eder Alicia.

Band

Band.
De kan kapas så lätt.
Klipp.
Det räcker.
Inte ens ett adjö.
Klipp.
Neka ansökan.
Avbryta vänskap.
Tas bort.
Tro det eller ej.
Det gör ont.
Det känns.
Det skär.
Klipp.
Något man trodde var bra.
Något som skulle hålla.
Men nej.
Så fel.
Klipp.
Bara ett enkelt klipp.
Det kan göra så mycket.
Klipp.

Dagens låt: Kent - Vals för Satan (din vän pessimisten)

- Over and Out - / Eder Alicia, er vän pessimisten.

Trevligt besök

Söndagsångesten verkar alltid finnas där någonstans. Om man bara letar så hittar man den varje gång. Den är ett sådant fenomen som alltid kommer sitta fast inuti huvudet. Det är egentligen konstigt, varför inträffar den nästan alltid på söndagar? Söndagsångest är ju vilken ångest som helst egentligen, bara att den heter söndag i början. Saken är den att jag nästan alltid får ångest på enbart söndagar, ingen annan dag i veckan. Varför blir det så? Är söndag en sådan dag då man tänker mycket? Jag tycker jag tänker minst lika mycket andra dagar.

Idag fick vi besök. Våra kusiner var här. Det var Tomas, Victoria och deras charmtroll till barn Jack samt Joakim och hans barn Emma och Hugo. Hanna, även det Joakims dotter, var hemma i Eslöv och Tomas och Joakims pappa, alltså min farbror, Rune var hemma och tog det lugnt. Krångligt att förstå? Det är det inte egentligen. Tomas med familj samt Joakim med familj är nämligen och hälsar på sin käre far i Småland nu. Det var verkligen på tiden att de kom hit, det var allt för länge sedan! Tuva fick sig en upplevelse då hon aldrig träffat små barn innan. Både Hugo och Jack tillhör nämligen "småfolket". Dock är Hugo några år äldre än lille Jack. Hon hade väldigt roligt och även vi andra. Vi hade minst sagt en väldigt trevlig eftermiddag tillsammans. Vi borde träffas oftare. Tomas, Victoria och Jack kanske jag kan träffa på nästa gång jag besöker Stockholm då de bor där.

Dagens låt: Broder Daniel - Happy People Never Fantasize

- Over and Out - / Eder Alicia.

2009 - Ett år fyllt av kamp, död och tankar

Efter fem dagar i storstadsvimlet är jag ganska slut i huvudet. Stockholm är och kommer aldrig bli min stad. Trots detta var det skönt att komma hemifrån. Hanna, Peter och jag har minst sagt haft ett underligt slut på det gamla året och ett underlig början på det nya. Underlig i denna bemärkelse måste jag säga är bra. I det hela stora har vi haft väldigt roligt. Övertrötthet är nog vår grej.

2009 var inte mitt år. När jag i framtiden kommer se tillbaka på detta år kommer jag nog mestadels tänka sorgliga tankar. 2009 var nämligen ett år av slit och död. Människor i min närhet som kämpat förgäves. Så känns det.

Trettondagen dog farfar. Det var väntat och han var gammal. Vi lever ju trots allt inte för alltid. Det kom ändå som en chock. Ingen är beredd på död och elände. Inte någon människa i hela universum. Inte en enda varelse. Några dagar efteråt försvann en väldigt stor del av mitt hjärta. Den biten kommer alltid vara borta men ändå fylld. Det var något inom mig som dog den 25e januari och den biten kommer aldrig att återuppstå igen. Dísa kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Under detta år har jag försökt och försökt utan resultat. Jag har inte orkat. Tankarna har farit runt som kenobollar i huvudet på mig. Jag har försökt fly verkligheten och åkt på festival alldeles själv. Det har minst sagt varit ett händelserikt år som inte är positivt. För många människor i min närhet har gått bort eller fått tråkiga besked. 2009 kommer alltid att vara dödens år. Det dödade även mig i stor mängd.

Jag har under 2009 blivit en starkare människa. Jag har även under året lärt mig att tiden går fort och att människor eller andra själar kan försvinna fort från min närhet, även genom att bryta bekantskapen. Jag har under 2009 insett att det aldrig blir som man tänkt sig. Jag hoppas verkligen 2010 blir ett väldigt mycket bättre år.

Årets låt: Broder Daniel - No Time For Us
Samt många, många andra.

- Over and Out - / Eder Alicia.