Efter fem dagar i storstadsvimlet är jag ganska slut i huvudet. Stockholm är och kommer aldrig bli min stad. Trots detta var det skönt att komma hemifrån. Hanna, Peter och jag har minst sagt haft ett underligt slut på det gamla året och ett underlig början på det nya. Underlig i denna bemärkelse måste jag säga är bra. I det hela stora har vi haft väldigt roligt. Övertrötthet är nog vår grej.
2009 var inte mitt år. När jag i framtiden kommer se tillbaka på detta år kommer jag nog mestadels tänka sorgliga tankar. 2009 var nämligen ett år av slit och död. Människor i min närhet som kämpat förgäves. Så känns det.
Trettondagen dog farfar. Det var väntat och han var gammal. Vi lever ju trots allt inte för alltid. Det kom ändå som en chock. Ingen är beredd på död och elände. Inte någon människa i hela universum. Inte en enda varelse. Några dagar efteråt försvann en väldigt stor del av mitt hjärta. Den biten kommer alltid vara borta men ändå fylld. Det var något inom mig som dog den 25e januari och den biten kommer aldrig att återuppstå igen. Dísa kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Under detta år har jag försökt och försökt utan resultat. Jag har inte orkat. Tankarna har farit runt som kenobollar i huvudet på mig. Jag har försökt fly verkligheten och åkt på festival alldeles själv. Det har minst sagt varit ett händelserikt år som inte är positivt. För många människor i min närhet har gått bort eller fått tråkiga besked. 2009 kommer alltid att vara dödens år. Det dödade även mig i stor mängd.
Jag har under 2009 blivit en starkare människa. Jag har även under året lärt mig att tiden går fort och att människor eller andra själar kan försvinna fort från min närhet, även genom att bryta bekantskapen. Jag har under 2009 insett att det aldrig blir som man tänkt sig. Jag hoppas verkligen 2010 blir ett väldigt mycket bättre år.
Årets låt: Broder Daniel - No Time For Us
Samt många, många andra.
- Over and Out - / Eder Alicia.
2009 var inte mitt år. När jag i framtiden kommer se tillbaka på detta år kommer jag nog mestadels tänka sorgliga tankar. 2009 var nämligen ett år av slit och död. Människor i min närhet som kämpat förgäves. Så känns det.
Trettondagen dog farfar. Det var väntat och han var gammal. Vi lever ju trots allt inte för alltid. Det kom ändå som en chock. Ingen är beredd på död och elände. Inte någon människa i hela universum. Inte en enda varelse. Några dagar efteråt försvann en väldigt stor del av mitt hjärta. Den biten kommer alltid vara borta men ändå fylld. Det var något inom mig som dog den 25e januari och den biten kommer aldrig att återuppstå igen. Dísa kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Under detta år har jag försökt och försökt utan resultat. Jag har inte orkat. Tankarna har farit runt som kenobollar i huvudet på mig. Jag har försökt fly verkligheten och åkt på festival alldeles själv. Det har minst sagt varit ett händelserikt år som inte är positivt. För många människor i min närhet har gått bort eller fått tråkiga besked. 2009 kommer alltid att vara dödens år. Det dödade även mig i stor mängd.
Jag har under 2009 blivit en starkare människa. Jag har även under året lärt mig att tiden går fort och att människor eller andra själar kan försvinna fort från min närhet, även genom att bryta bekantskapen. Jag har under 2009 insett att det aldrig blir som man tänkt sig. Jag hoppas verkligen 2010 blir ett väldigt mycket bättre år.
Årets låt: Broder Daniel - No Time For Us
Samt många, många andra.
- Over and Out - / Eder Alicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar