Nu har jag den äntligen i min ägo. Såhär 100 dagar innan jag ska bege mig ut i friheten har jag nu fått den sak som ska symbolisera allt slit - min alldeles egen studentmössa. Det känns som att det bara var häromveckan Emelie tog studenten. Det känns som det var igår Linnéa sprang ut. Hur gick tiden så fort? Jag gick ju nyss i lågstadiet och tävlade om vem som klarade alla tabeller snabbast. Givetvis var det jag även fast jag låg näst först i matteboken. Tyvärr visade dessa tabeller inte att jag skulle tappa nästintill all disciplin i framtiden. Att jag skulle bli väldigt skoltrött och inte orka bry mig om mina resultat. Tyvärr var det ingen som sade till mig att jag skulle kämpa och ge mitt bästa för att få bra betyg. "Bra betyg är inte all här i världen" var det någon som sa till mig. Det är sant, det är inte allt här i världen men det gäller min framtid.
Jag gick ju nyss i femman och visade alla mina kunskaper i svenska. Det var ju bara igår jag tog det första stora steget in i högstadiet. Det var igår eftermiddag jag for in för första gången till Nybro och Paradiset för att socialisera mig med andra åttor. Det var i vilket fall så det kändes. Vi bönder skulle bli lite mer stadsvana och inte bete oss som skygga höns. Det var ju bara för en timme sen jag sa hej då till alla mina underbara lärare på Alsterbro skola samtidigt som jag fällde några tårar. Nu står jag här, bara 100 dagar ifrån min egen studentdag.
För ett halvår sedan ville jag verkligen sluta gymnasiet. Jag ville ta studenten och slippa allt som var skola. Det vill jag fortfarande men nu börjar jag bli rädd. Vanorna kommer att ändras. Jag har ingen säkerhet längre. Jag måste ut i det otrygga livet och söka jobb samt utbildning. Jag måste breda ut mina vingar och flyga iväg. Det jag så länge tränat på måste ske på riktigt. Det är många som sagt att jag inte kommer vilja sluta. Sista veckorna kommer jag nog känna så men det är bara för att man luras på alla fester och andra roligheter som sker. Man glömmer bort de jobbiga stunder man haft och jag måste nog påstå att gymnasiet varit den mest psykiskt krävande tid i mitt liv. Jag kommer att glömma det den sista veckan. Det gör alla. Det kommer dock alltid att finnas kvar och därför vill jag verkligen ta studenten. Jag vill börja om. Jag vill starta på nytt. Jag vill göra något som betyder något för mig. Jag vill finna ny motivation till bra resultat. Jag vill återfå den disciplin jag en gång hade. Jag vill börja på nytt. Nu har jag bara 100 dagar av visshet kvar.
Dagens låt: Moto Boy - If Only Your Bed Could Cry
- Over and Out - / Eder Alicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar