För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten! Fy fan vad jag är bra! Då var det gjort. Tre år på Åkrahäll. Tre år på natur. Tre år av lidande blandat med roliga stunder. Det känns som att en sten har lättat från mitt hjärta. Faktiskt. Jag kommer sakna Åkrahäll, i alla fall några få av människorna. Dock behövde jag komma därifrån. Att jag har tagit studenten känns underbart trots att jag är arbetslös.
Det började tidigt. För tidigt. Utan sömn. Okej, jag sov i några timmar men det var inte mycket. Vi samlades hemma hos Hanna för champagnefrukost. Ingen hade visste hur dagen skulle sluta. Ingen visste att den hade börjat. Det var en trevlig morgon med jordgubbar, champagne, frallor och gemenskap. Vi berömde varandras kläder och fotade. Vi åkte bil till skolan en sista gång. Lite smått berusade och glada. Vi blev fotade och sedan satte vi oss i aulan för att lyssna på musik, tal och stipendieutdelning. Till min stora förvåning fick jag gå fram och hämta en bok för mina förtroendeuppdrag på Åkrahäll. Det visade sig vara en bok om sex. Jag förstår inte varför jag fick en sådan bok. Lunchen i matsalen var likadan som när vi första gången satte våra fötter på Åkrahäll. Likt en cirkel som sluts.
Det var med skräckblandad förtjusning som vi sedan samlades i klassen en sista gång. Fick betygen. Kunde varit bättre men kunde även varit väldigt mycket sämre. Jag är nöjd överlag. Sen väntade vi. Väntade på att få springa ut. Ut på scenen. Där höll Robin ett tal som vi hade skrivit under frukosttimmarna och jag blåste såpbubblor. Känslan av att gå ner från scenen var fantastisk. Vi var i centrum. Det var vår dag. Det var vår tid.
Jag fick lite saker hängandes runt min hals. Fler än vad jag hade trott. Jag fick många kramar och gratulationer. Ibland kan människan var alldeles underbar. Vandringen ner mot badhusparken fylldes med tårar. Tårar från himlen. Det gjorde inget. Jag märkte det knappt. Jag märkte det inte ens på flaket då det ösregnade. Mot slutet blev det något blött men det var det värt. Vi hade fetast flak. Vi var störst, bäst och vackrast. Vi hade jävligt roligt. När flakfärden genom stan var över fick jag åka cabriolet hem. Bosse körde mig och regnet hade avtagit. Vi åkte utan tak hela vägen.
Hemma togs jag emot med gratulationer och när släkt och vänner dök upp under eftermiddagen och kvällens gång skapades en väldigt trevlig stämning. Maten var verkligen god och atmosfären likaså. På förfesten kan jag heller inte klaga på stämningen. Till en början var jag trött men jag taggade till och väl i Kalmar var jag pigg som en nötkärna. I alla fall i några timmar. Jag hamnade till sist på en efterfest och var hemma efter soluppgången. Min student var helt fantastisk. Tack för allt släkt och vänner. Ni betyder. Ni gjorde min dag och natt.
Adjö NV3 2010. Vi hörs när vi hörs, vi ses när vi ses.
Dagens låt: Håkan Hellström - För En Lång Lång Tid
Bara för att jag såg ut som Håkan Hellström igår.
- Over and Out - / Eder Alicia.
Det började tidigt. För tidigt. Utan sömn. Okej, jag sov i några timmar men det var inte mycket. Vi samlades hemma hos Hanna för champagnefrukost. Ingen hade visste hur dagen skulle sluta. Ingen visste att den hade börjat. Det var en trevlig morgon med jordgubbar, champagne, frallor och gemenskap. Vi berömde varandras kläder och fotade. Vi åkte bil till skolan en sista gång. Lite smått berusade och glada. Vi blev fotade och sedan satte vi oss i aulan för att lyssna på musik, tal och stipendieutdelning. Till min stora förvåning fick jag gå fram och hämta en bok för mina förtroendeuppdrag på Åkrahäll. Det visade sig vara en bok om sex. Jag förstår inte varför jag fick en sådan bok. Lunchen i matsalen var likadan som när vi första gången satte våra fötter på Åkrahäll. Likt en cirkel som sluts.
Det var med skräckblandad förtjusning som vi sedan samlades i klassen en sista gång. Fick betygen. Kunde varit bättre men kunde även varit väldigt mycket sämre. Jag är nöjd överlag. Sen väntade vi. Väntade på att få springa ut. Ut på scenen. Där höll Robin ett tal som vi hade skrivit under frukosttimmarna och jag blåste såpbubblor. Känslan av att gå ner från scenen var fantastisk. Vi var i centrum. Det var vår dag. Det var vår tid.
Jag fick lite saker hängandes runt min hals. Fler än vad jag hade trott. Jag fick många kramar och gratulationer. Ibland kan människan var alldeles underbar. Vandringen ner mot badhusparken fylldes med tårar. Tårar från himlen. Det gjorde inget. Jag märkte det knappt. Jag märkte det inte ens på flaket då det ösregnade. Mot slutet blev det något blött men det var det värt. Vi hade fetast flak. Vi var störst, bäst och vackrast. Vi hade jävligt roligt. När flakfärden genom stan var över fick jag åka cabriolet hem. Bosse körde mig och regnet hade avtagit. Vi åkte utan tak hela vägen.
Hemma togs jag emot med gratulationer och när släkt och vänner dök upp under eftermiddagen och kvällens gång skapades en väldigt trevlig stämning. Maten var verkligen god och atmosfären likaså. På förfesten kan jag heller inte klaga på stämningen. Till en början var jag trött men jag taggade till och väl i Kalmar var jag pigg som en nötkärna. I alla fall i några timmar. Jag hamnade till sist på en efterfest och var hemma efter soluppgången. Min student var helt fantastisk. Tack för allt släkt och vänner. Ni betyder. Ni gjorde min dag och natt.
Adjö NV3 2010. Vi hörs när vi hörs, vi ses när vi ses.
Dagens låt: Håkan Hellström - För En Lång Lång Tid
Bara för att jag såg ut som Håkan Hellström igår.
- Over and Out - / Eder Alicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar