Time after time

Då var jag hemma igen i mitt snöiga vinterland. Visserligen är hela Sverige täckt av snö, men det är mer här nere än i Göteborg. Vistelsen där var lika mysig som vanligt. Den blev dock längre än väntat men det gjorde mig verkligen inget. Snarare tvärtom. Jag ville inte åka hem. Långt ifrån. Det kan mitt underbara V intyga. Vi hann med mycket denna gång. Lisebergs julmarknad, bio och inhandlande av alla julklappar. Okej, kanske inte alla. Kunde ju inte köpa någon julklapp till min fina pojkfriend när han var med. Det gick ju inte. Kanske hann vi inte med så mycket i alla fall. Tiden gick alldeles för fort. Som alltid. 

Häromdagen läste jag ett väldigt tråkigt besked på facebook. För det första var det ju bara tråkigt genom att jag läste det där, men ännu tråkigare var att ytterligare en fin människa i min närhet har försvunnit från denna jord. Ylva, min kusin Evas sambo. Hon fick beskedet lungcancer. Jag trodde inte att det var så allvarligt så att hon skulle försvinna från oss så fort. Tyvärr hade jag fel. Jag och många andra. 

Eva har två bröder, Joakim och Tomas. Ni som följt min blogg ett tag vet att Joakim är min gudfar och att hans fru dog i cancer. Precis som Eva, Jocke och Tomas mamma gjorde. Alltså har den fruktansvärda sjukdomen förföljt dem hela deras liv. Jag lider verkligen med dem och hoppas att det kommer dröja en förfärligt lång tid innan någon i min närhet försvinner igen. Hoppet sägs ju vara det sista som försvinner från oss. Vila i frid Ylva och alla ni andra fina änglar som sett ljuset alldeles för tidigt.

Idag skulle hon fylla sju. Min Dísa. Jag saknar henne så. Tiden går alldeles för fort... 

 Dagens låt:  Eva Cassidy - Time After Time

- Over and Out - / Eder Alicia.