Tystnad i skogen

Igår trodde jag att det skulle bli den värsta dagen i mitt liv sen februari 2009. Jag vill verkligen inte ha en repris av den händelsen då mitt hjärta gick itu. Det har tagit tid för mig att bygga upp det som en gång försvann men på något sätt har jag gått starkare ur den händelsen. 

Det började med att jag tog tåget hem. Jag var inte direkt positiv till att göra det men jag var ju mer eller mindre tvungen. Tåget blev försenat i 16 minuter. En sådan där dumt tid så att man inte ens kan få någon reseersättning tillbaks. När jag befann mig i Emmaboda ringde min kära syster Emelie. Hon lät inte direkt glad. Snarare stressad och rädd. Hon undrade var hornet var. Hornet som pappa och jag använder för att blåsa in Tuva med när hon jagar. Hornet som hon inte alltid lyssnar till. Jag förstod att något gått galet. Tuva hade följt med ut och ridit och plötsligt så hade hon smitit iväg och börjat jaga. När jag kom hem runt halv fem var hon fortfarande borta. Alla letade. Ingen hörde henne. Jag började leta. Hörde inte ett knyst ifrån henne. Jag började ana det värsta. Att hon hade gått samma öde som Dísa. Jag ville dock inte tro det. Vi tog en matpaus. Letade i skummet. Vi letade nog fram tills klockan var tio. Sen gav vi upp. Man såg ingenting. Man hörde ingenting. Vad skulle vi göra? Runt elva ringer vår granne. Hans fru har plockat upp hunden. Vi åkte genast bort och hämtade henne. Glada och tårögda. Jag kramade Tuva så hårt och länge. Jag pussade på henne trots att hon hade varit ute i skogen hela dagen. Jag var verkligen tvungen att känna hennes puls slå och höra hennes söta gnällande. Jag slapp reprisen från 2009. Jag vill alltid slippa den. Jag ska se till att slippa den i framtiden. Ingen ska få ta mina älsklingar ifrån mig igen.

Dagens låt: Anna Ternheim - My Heart Still Beats For You

- Over and Out - / Eder Alicia.