Då var jag hemma igen. Tillbaks till verkligheten. Vistelsen i Göteborg var kort. Alldeles för kort. Visserligen är den alltid det, men detta var i det kortaste laget. Jag ska väl vara glad att David och jag får en helg över och att jag faktiskt har fått ett vikariat. Men för tillfället vill jag inget annat än att vara i Davids famn.
Helgen har varit fin. Under fredagen var vi bara hemma och tog det lugnt. Jag somnade i Davids famn som mitt förra inlägg tydde på. Det är alltid lika underbart. Under valborg så blev det som väntat. Grillningen i Slottsskogen blev dock kall mot slutet så David och jag åkte hem och somnade ganska tidigt. Det var en trevlig och mysig dag samt kväll. Vi vaknade desto tidigare idag än vad vi brukar. Vi hann till och med se en Star Wars-film. Jag måste ju se vad Family Guy egentligen gör parodi på.
Idag behövde vi inte ens stressa till tåget. Pga 1a majs innebörd tog vi en tidig buss från David så att varsin glass hann slinka ner i våra magar. Väl på tåget när vi pussade varandra adjö kom en av konduktörtanterna in och sa "Ni får stå någon annanstans och hålla på, det är otrevligt!". Bara för att hon har en dålig dag behöver ju inte alla andra ha det, eller? Sjukt sur. Vi gick inte därifrån. Jag skulle kommenterat tillbaks frågande om hon aldrig hade sett ett fint adjö. SJ alltså. Inte ens trevlig personal kan de ha.
Jag saknar verkligen dig David. Nu kommer det dröja innan vi ses igen. Eller det gör det ju inte eftersom vi ser varandra i skype i detta nu. Tur att skype finns. Dock ville jag inte gå tillbaks till skype egentligen. Hade som sagt hellre varit i din famn. Men skype är ju bättre än inget. Jag älskar dig. Vi ses senare!
There's still a little bit of your taste in my mouth. There's still a little bit of your face I haven't kissed.
Dagens låt: Damien Rice - Cannonball
- Over and Out - / Eder Alicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar