Då var den tredje februari här. Dísa har namnsdag. Det blir både lättare och svårare för varje dag som går. Vill ha dig nära Dísa, förstår du inte det? Du var för fin för denna värld. Du var en ängel som skulle tillbaks efter en väldigt kort vistelse här. Tack för du delade din tid tillsammans med mig. Tack för allt vi gjorde tillsammans. Tack för du gav lycka i mitt liv.Idag när jag anlände till skolan så var det klotter på byggnaden och i asfalten. Det var väldigt kul. Stod inget dumt."Förlåt!" på ena gavlen samt "Sooorry" och ett litet hjärta på marken. Det var gulligt klotter och inget fult. Men det måste väl bort också, tyvärr. Det gjorde i vilket fall som helst min dag. Lite klotter som inte är menat till mig själv gör min dag, hur är det möjligt? Möjligt verkade det vara. Jag fick mig ett litet skratt bland all munterhet. Jag undrar verkligen vem som klottrade dit det och hur full människan var. Skulle vara kul att veta.
Tack min käre krampojke för kramarna idag. Det ska bli fler om du vill såklart. Frös inte alls efter det. Mår alltid så bra efteråt.
Dagens låt: Coldplay - The Scientist
"Nobody said it was easy, No one ever said it would be this hard. Oh take me back to the start."
- Over and Out - / Eder Alicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar