Why Should It Be So Bad To Be Bad, When It's So Hard To Be Anything At All?

Det blev utekväll igår som kanske förklarar mitt förra inlägg en del. Det var trevligt. Bara jag och några killar till en början sen anlände två tjejer och ännu en kille. Skrattade en del och mådde lagom bra. Jag drack efter åtta, efter klockan åtta eller innan, det beror på hur man ser det. När jag väl kom hem började jag tänka. Det skulle jag inte gjort. Det jag skrev inatt stämmer alltså en del. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det är så mycket tankar i omlopp. Väldigt många tankar på dig som jag tycker om men egentligen inte heller tycker om. Det är svårt, det går inte att släppa taget. Jag vill kunna, men det är verkligen svårt. Idag är det exakt ett år sen vi började prata på riktigt. Jag saknar den tiden. Jag vill ha tillbaks den men samtidigt inte. På ett sätt vill jag aldrig ha det gjort men på så himla många andra sätt så vill jag verkligen inte glömma. Jag kan inte. Hur skulle det gå till? Men ack så mycket lättare det vore om det bara gick och glömma. Varför går det inte bara att slänga alla sina dåliga tankar i en soptunna? Varför kan det inte vara lite lätt för en gång skull? Men men. Ska försöka ta tag i mitt liv. Har förresten 6 mm hål i ena örsnibben nu. Rätt nöjd.

Dagens låt: The Ark - Tell Me This Night Is Over
"Well, I just wanna be fun.
Just wanna be the one,
who makes you smile.
I just wanna believe
that I could be something to someone."

- Over and Out - / Eder Alicia.