Allvarligt talat, jag tror att jag är rädd. Rädd för nästintill allt. För framtiden, döden, nuet och mig själv till och med. Jag vet inte vem jag är just nu.
Jag har suttit och skrivit här med tårar ner på tangenterna tre gånger - när farfar dog, när Dísa dog och när vi hade begravt henne. Det var förståeliga saker, men nu har jag tårar igen och jag vet inte ens varför. Jag är rädd. Vad är det med mig? Varför är jag ledsen? Jag tror att det beror på det mesta. Jag försöker hålla humöret uppe så långt det går, men ibland brister det.
Linnéa kom in på mitt rum innan och gav mig en kram. Hon märkte att det var något med mig och undrade vad. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag var ju lika ovetande som henne. Givetvis sa hon till min mor och hon blev orolig. Ibland rinner det över av olika anledningar. Just de anledningarna har jag ingen aning om.
Jag vill skänka en väldigt stor tanke till min syster Emelie som befinner sig på Island. Igår ramlade hon av en häst och hjälmen gick sönder. Hon fick ett jack i huvudet och örat gick mer eller mindre av. Hon vaknade upp på lasarettet i Reykjavik ovetande om vad som hade hänt. Hon minns ingenting ifrån det. Hon vet inte vem som hittade henne. Som tur var så befann hon sig vid stallområdet.
Min stackars syster har nu 20 stygn i huvudet och ingen från familjen är och tar hand om henne. Som tur är har hon Reynir, hennes arbetsgivare, och hans familj. Där ska hon bo och vila upp sig hos några dagar.
Snart kommer farbror Bosse, Linnéa och pappa och hälsar på henne. Då får dem ta hand om henne.
Vi tänker på dig Emelie och det var tur att det inte var värre. Du kunde ju ha brutit både det ena och det andra. Upp på en häst snart igen så du inte blir rädd som du alltid brukar säga till mig. Krya på dig!
Dagens låt: Ane Brun - True Colors
- Over and Out - / Eder Alicia.
Jag har suttit och skrivit här med tårar ner på tangenterna tre gånger - när farfar dog, när Dísa dog och när vi hade begravt henne. Det var förståeliga saker, men nu har jag tårar igen och jag vet inte ens varför. Jag är rädd. Vad är det med mig? Varför är jag ledsen? Jag tror att det beror på det mesta. Jag försöker hålla humöret uppe så långt det går, men ibland brister det.
Linnéa kom in på mitt rum innan och gav mig en kram. Hon märkte att det var något med mig och undrade vad. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag var ju lika ovetande som henne. Givetvis sa hon till min mor och hon blev orolig. Ibland rinner det över av olika anledningar. Just de anledningarna har jag ingen aning om.
Jag vill skänka en väldigt stor tanke till min syster Emelie som befinner sig på Island. Igår ramlade hon av en häst och hjälmen gick sönder. Hon fick ett jack i huvudet och örat gick mer eller mindre av. Hon vaknade upp på lasarettet i Reykjavik ovetande om vad som hade hänt. Hon minns ingenting ifrån det. Hon vet inte vem som hittade henne. Som tur var så befann hon sig vid stallområdet.
Min stackars syster har nu 20 stygn i huvudet och ingen från familjen är och tar hand om henne. Som tur är har hon Reynir, hennes arbetsgivare, och hans familj. Där ska hon bo och vila upp sig hos några dagar.
Snart kommer farbror Bosse, Linnéa och pappa och hälsar på henne. Då får dem ta hand om henne.
Vi tänker på dig Emelie och det var tur att det inte var värre. Du kunde ju ha brutit både det ena och det andra. Upp på en häst snart igen så du inte blir rädd som du alltid brukar säga till mig. Krya på dig!
Dagens låt: Ane Brun - True Colors
- Over and Out - / Eder Alicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar