Då var Emmabodafestivalen över för denna gång. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, verkligen blandade känslor. Både bättre och sämre än förra året måste jag säga. Men men, man ska se saker från den positiva sidan så jag får göra det.
Hanna och jag anlände ungefär samtidigt till Emmaboda på onsdagen. Vi mötte upp Martin och hans vänner Johan och Jessica. Det slutade sedan med att vi hade vårt camp med de. Det var lyckat. Johan livade upp stämningen ganska rejält med sin "Johan filosoferar" likt Sverker Olofsson på Plus. Sista kvällen fick han verkligen till det under Svenska Akademien, Familjen, Den svenska björnstammen och City. Det var även han som myntade uttrycket jippikaiyay under Familjens inledningslåt It began in Hässleholm [Jippikaiyay Hässleholm], ungefär samma ju.
Under onsdagen var vi mest sociala med allt och alla. Tobias hittade mig så vi umgicks lite. Festivaler kan vara bra när man träffar folk från hela Sverige som man kan ha haft kontakt med tidigare, detta gällde Tobias. Efter en rätt sömnlös natt då Camp Kef bara några meter bakom våra tält spelade hög musik med stark bas hela natten som kändes i marken, började Emmaboda på riktigt. Vi såg Parken under en regnig himmel. Han var ingen besvikelse. På kvällen gjorde inte Detektivbyrån mig missnöjd, snarare tvärtom! Deras sköna toner skadar aldrig. Blev även bob hund och in på natten blev det många moves till Boys Noize samt The Bloody Beetroots.
På fredagen vaknade vi upp ganska utvilade då stereon bakom säkert hade haft slut på batterier under natten. Vi såg Armand Mirpour som var vår campgrannars kompis, The Baboon Show och festivalens kanske bästa band Navid Modiri & Gudarna. De bjöd på sig själva som vanligt och jag stod väldigt långt fram. Den konserten slutade med att jag mer eller mindre tappade rösten. Ett bra resultat med andra ord. De avslutade med låten jag gått och nynnat på hela festivalen, Dags för slagsmål. Jag hade turen att få berätta om min projektarbetsidé för Navid efteråt. Han verkade tycka det var en bra plan. Vi får se om den lyckas. Jag hoppas verkligen det.
Även Markus Krunegård, The Wombats samt Simian Mobile Disco fick mina blickar.
Lördagen och festivalens sista kväll blev en av de bästa trots att jag drog på mig en förkylning. Mycket tack vare Johans glada humör tror jag. Monde Yeux och The Haunted såg vi samt de jag redan nämnt ovan. The Haunteds sångare avslutade på ett minst sagt oförglömligt sätt då han slängde av sig alla kläder. Inget extranummer där inte. Eller var just det extranumret?
Svenska Akademien var verkligen bra. Även såklart resten av banden där på aftonen. Jag var glad och mindre glad. Jag var pepp och inte alls pepp. Jag ville hem men samtidigt inte. Det snurrade i min skalle. Det gör det fortfarande.
Emmaboda var värt det trots lite missöden som skedde. Träffade mycket trevligt folk som jag lär minnas. Nästa år ska bli minst lika bra. Ser fram emot det. Emmaboda kommer alltid förbli Emmaboda - den mysigaste festivalen.
Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Jag Måste Få Säga
- Over and Out - / Eder Alicia.
Hanna och jag anlände ungefär samtidigt till Emmaboda på onsdagen. Vi mötte upp Martin och hans vänner Johan och Jessica. Det slutade sedan med att vi hade vårt camp med de. Det var lyckat. Johan livade upp stämningen ganska rejält med sin "Johan filosoferar" likt Sverker Olofsson på Plus. Sista kvällen fick han verkligen till det under Svenska Akademien, Familjen, Den svenska björnstammen och City. Det var även han som myntade uttrycket jippikaiyay under Familjens inledningslåt It began in Hässleholm [Jippikaiyay Hässleholm], ungefär samma ju.
Under onsdagen var vi mest sociala med allt och alla. Tobias hittade mig så vi umgicks lite. Festivaler kan vara bra när man träffar folk från hela Sverige som man kan ha haft kontakt med tidigare, detta gällde Tobias. Efter en rätt sömnlös natt då Camp Kef bara några meter bakom våra tält spelade hög musik med stark bas hela natten som kändes i marken, började Emmaboda på riktigt. Vi såg Parken under en regnig himmel. Han var ingen besvikelse. På kvällen gjorde inte Detektivbyrån mig missnöjd, snarare tvärtom! Deras sköna toner skadar aldrig. Blev även bob hund och in på natten blev det många moves till Boys Noize samt The Bloody Beetroots.
På fredagen vaknade vi upp ganska utvilade då stereon bakom säkert hade haft slut på batterier under natten. Vi såg Armand Mirpour som var vår campgrannars kompis, The Baboon Show och festivalens kanske bästa band Navid Modiri & Gudarna. De bjöd på sig själva som vanligt och jag stod väldigt långt fram. Den konserten slutade med att jag mer eller mindre tappade rösten. Ett bra resultat med andra ord. De avslutade med låten jag gått och nynnat på hela festivalen, Dags för slagsmål. Jag hade turen att få berätta om min projektarbetsidé för Navid efteråt. Han verkade tycka det var en bra plan. Vi får se om den lyckas. Jag hoppas verkligen det.
Även Markus Krunegård, The Wombats samt Simian Mobile Disco fick mina blickar.
Lördagen och festivalens sista kväll blev en av de bästa trots att jag drog på mig en förkylning. Mycket tack vare Johans glada humör tror jag. Monde Yeux och The Haunted såg vi samt de jag redan nämnt ovan. The Haunteds sångare avslutade på ett minst sagt oförglömligt sätt då han slängde av sig alla kläder. Inget extranummer där inte. Eller var just det extranumret?
Svenska Akademien var verkligen bra. Även såklart resten av banden där på aftonen. Jag var glad och mindre glad. Jag var pepp och inte alls pepp. Jag ville hem men samtidigt inte. Det snurrade i min skalle. Det gör det fortfarande.
Emmaboda var värt det trots lite missöden som skedde. Träffade mycket trevligt folk som jag lär minnas. Nästa år ska bli minst lika bra. Ser fram emot det. Emmaboda kommer alltid förbli Emmaboda - den mysigaste festivalen.
Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Jag Måste Få Säga
- Over and Out - / Eder Alicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar