Hösten kryper allt närmare

Söndag och åter igen söndagsångest. Eller är det kanske hösten som kryper allt närmare hjärnan och hjärtat? Jag tror nästan det. Jag blir så matt. Så tankespridd. Tankarna gör mig så trött. Jag vet knappt vad jag tänker på. Allt känns bara så tungt. Tungt och mörkt likt bly från en dyster tid.

Idag vet jag knappt vad jag har gjort. Jag har mestadels smält till Antony Hegartys underbara röst från Antony & The Johnsons. Jag har mest suttit i min säng och bara mist tid. Jag har mest bara varit matt. Jag gick faktiskt ut och jagade i eftermiddag. Tuva fick upp en fin bock som jag stod och siktade på. Jag bommade. Fint håll och allt. Fel anläggning och han hoppade när jag skulle skjuta så jag kom efter och missade. Det hade annars varit en fin första trofé. Jag tappade lite tron på mig själv. Jag blev ju helt ställd när han kom ut. Jag visste knappt vad jag skulle göra. Fin jakt var det i alla fall. Men det kunde ju slutat lyckligare. Jag kanske inte är en jägare trots allt?

Nu ska jag fortsätta lyssna på Antony och senare ska jag försöka somna. Förhoppningsvis lyckas jag.

Dagens låt: Antony & The Johnsons - Another World

- Over and Out - / Eder Alicia.