Idag är det alla helgons dag. En dag man ska tänka på de som gått bort. En dag man ska fundera över livet och sina nära och kära. En dag man ska minnas. Jag tänkte på två individer jag mist under detta år. Farfar och Dísa. De har stora platser i mitt hjärta. Jag tänkte även på farmor fast det var några år sedan hon försvann. Jag mindes alla som jag förlorat under dessa år. Alla fina personligheter som blivit tvingade att möta dödens ansikte. Sådant är livet. Tyvärr. Vi föds, vi lever, vi dör. Alla vet hur födelsen går till men ingen vet hur livet avslutas. Ingen vet hur det känns. Ingen vet när det skall ske. Det kommer alltid som en chock.
Ikväll begav jag mig till kyrkan i Läckeby tillsammans med pappa och Linnéa. Där mötte vi upp pappas sex syskon, alltså mina fastrar och farbröder. En av mina kusiner var också med. Det var alla helgons-mässa där alla som dött i Åby socken under detta kyrkår lästes upp. En av dessa var min farfar. Göte Josefsson. Det var vackert och tankarna for iväg. Jag tänkte dock inte så mycket på min farfar, utan mestadels på den jag tände ett ljus hos innan jag åkte hemifrån. Dísa. "And I remember all the things we once shared" som The Cranberries sjunger.
Det var ingen liten mässa. Nattvarden delades ut. Eftersom jag inte ser mig själv som troende och inte är konfirmerad, så tog jag den inte. Jag passade inte på som alla andra ungdomar som hade tvingats dit av sina föräldrar. Trots att jag inte är troende så kan jag uppskatta en kyrka. Kyrkor är bland de äldsta kulturarv vi har. De är väldigt vackra. De blir ännu vackrare när de fylls med stämningsfull musik och kyrkokörer. Just ikväll medverkade kyrkokören. Det var väldigt fint. Stämmor hos en a cappella kör tar tag i en. De berör. Det gjorde även alla ljus på gravarna. Det var så vackert. Synd att man inte hade med sig en kamera.
Efter kyrkan samlades vi hemma hos en av fastrarna för att dricka en kopp kaffe. Vi skrattade och hade trevligt samt tjafsade på riktigt Josefsson vis. Vi är envisa allesammans och ska alltid ha rätt. Vi är sådana men tycker om varandra ändå. När vi satt där såg man att farmor och farfar var med oss på många sätt. En av mina farbröder är väldigt lik farfar i utseendet, en annan i sättet. Min pappa är nog lite både och. En av mina fastrar är väldigt lik farmor i sättet, en annan i utseendet. En sak är säker, i släkten Josefsson finns ingen ondska. Alla har vi ärvt farmors godhet. Men vår envishet kan göra oss väldigt tjuriga.
Jag är glad att jag har en sådan fin släkt och familj, det är dock sorgligt att vi träffas så sällan. Man borde ta vara på de år man egentligen får för man vet aldrig när det kan ta slut. Dísa, farfar, farmor och alla andra som försvunnit från mig "You'll always be special to me."
Dagens låt: The Cranberries - No Need To Argue
- Over and Out - / Eder Alicia.
Ikväll begav jag mig till kyrkan i Läckeby tillsammans med pappa och Linnéa. Där mötte vi upp pappas sex syskon, alltså mina fastrar och farbröder. En av mina kusiner var också med. Det var alla helgons-mässa där alla som dött i Åby socken under detta kyrkår lästes upp. En av dessa var min farfar. Göte Josefsson. Det var vackert och tankarna for iväg. Jag tänkte dock inte så mycket på min farfar, utan mestadels på den jag tände ett ljus hos innan jag åkte hemifrån. Dísa. "And I remember all the things we once shared" som The Cranberries sjunger.
Det var ingen liten mässa. Nattvarden delades ut. Eftersom jag inte ser mig själv som troende och inte är konfirmerad, så tog jag den inte. Jag passade inte på som alla andra ungdomar som hade tvingats dit av sina föräldrar. Trots att jag inte är troende så kan jag uppskatta en kyrka. Kyrkor är bland de äldsta kulturarv vi har. De är väldigt vackra. De blir ännu vackrare när de fylls med stämningsfull musik och kyrkokörer. Just ikväll medverkade kyrkokören. Det var väldigt fint. Stämmor hos en a cappella kör tar tag i en. De berör. Det gjorde även alla ljus på gravarna. Det var så vackert. Synd att man inte hade med sig en kamera.
Efter kyrkan samlades vi hemma hos en av fastrarna för att dricka en kopp kaffe. Vi skrattade och hade trevligt samt tjafsade på riktigt Josefsson vis. Vi är envisa allesammans och ska alltid ha rätt. Vi är sådana men tycker om varandra ändå. När vi satt där såg man att farmor och farfar var med oss på många sätt. En av mina farbröder är väldigt lik farfar i utseendet, en annan i sättet. Min pappa är nog lite både och. En av mina fastrar är väldigt lik farmor i sättet, en annan i utseendet. En sak är säker, i släkten Josefsson finns ingen ondska. Alla har vi ärvt farmors godhet. Men vår envishet kan göra oss väldigt tjuriga.
Jag är glad att jag har en sådan fin släkt och familj, det är dock sorgligt att vi träffas så sällan. Man borde ta vara på de år man egentligen får för man vet aldrig när det kan ta slut. Dísa, farfar, farmor och alla andra som försvunnit från mig "You'll always be special to me."
Dagens låt: The Cranberries - No Need To Argue
- Over and Out - / Eder Alicia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar