Min skära hjälte

Just i detta nu njuter jag av yuotube's existens. Jag är nostalgisk och har hittat en massa klipp med min rosa, formliga barndomshjälte. Ingen mindre än Barbapapa och hans familj. Det var mitt favoritprogram när jag var liten. Detta barnprogram har sanna hjältar som löser alla problem på ett enkelt sätt. De ser bara möjligheter. Barbapapa och Barbamama samt deras barn Barbazoo, Barbalala, Barbaskön, Barbabok, Barbafin, Barbaflink och Barbastark är sanna hjältar då programmen tar upp vanliga händelser som tyvärr händer i världen. De propagerar för en bättre värld. Jag önskar att fler sådana program fanns för barnen så att de får en bra start i livet med bra värderingar, istället för att skjuta varandra som de får genom andra barnprogram. Barn tar efter tv mer än vad vi tror. Fler Barbapapor åt folket!

Imorgon beger jag mig till huvudstaden med buss för att träffa Hanna. Förhoppningsvis tar inte bussresan så lång tid. Internet ska tydligen finnas tillgängligt på bussen, så det blir mitt sätt att döda tid på. Om nu inte det skulle finnas så har jag några filmer jag kan kolla på. Jag får helt enkelt hoppas på det bästa!

Dagens låt: Montt Mardié - 1969

- Over and Out - / Eder Alicia.

En sann vän

Titta på detta och du fäller garanterat en tår. Så hemskt!

- Over and Out - / Eder Alicia.

En mixad helg

Denna helg har minst sagt inte hört till de vanliga helgerna. Det var utgång, Kalmar och en helt död söndag på schemat. Tro det eller ej, men jag överlevde. Det har minst varit en mixad helg, fylld av både glada tankar, stress och utmatthet.

Det var inte vilken utgång som helst. Det var utgången som hela landet går på. Nästintill i alla fall. Juldagen. Jag begav mig till Emmaboda. Emmaboda är väl just inte de stället man åker till för att gå ut, det är väl mer stället man åker till för att gå på festival. Så här i vintertider är det ingen festival, men hotellet Amigo som vi festivalbesökare gått förbi så många gånger, hade öppet. Där var jag och hade allmänt trevligt. Musiken måste jag dock klaga på och utbudet, men det är ju trots allt Emmaboda. Jag måste nog påstå att det var en lyckad kväll. Den natten sov jag hos Linnéa och Rasmus som hade lånat ut deras för korta soffa. Som ni kanske förstår, så sov jag inte så mycket av olika anledningar, som tex att de kom in genom dörren både vid tre och halv fem, samt telefonsamtal.

På morgonen ringde Emelie och väckte mig strax efter åtta. Det blev inte många timmars sömn och redan vid halv tio befann jag mig i Kalmar. Det stod mellandagsrea på schemat. Att så sjukt mycket folk går ut för att handla kläder säger jag bara. Jag själv som inte gillar stora folkmassor tycker inte så värst mycket om reor. Trots detta gjorde jag några kap även att jag var trött och allmänt grinig. Jag såg en massa människor som jag helst inte vill träffa på och på något sätt undvek jag de. Det gäller att ha bra dagar ibland. Det som var mindre bra att jag nästintill dog i sängen när jag kom hem av utmattning samt att pengarna bara rann iväg. Jag betalade ju trots allt inte fullt pris, så får väl vara glad för det.

Idag blev jag väckt av mamma. Tydligen fick jag inte sova så länge som jag ville. Efter ett tag fick jag besök i min säng som ni kan se i mitt tidigare inlägg. Tuva ville inte lämna sängen men till slut fick jag bära ner henne. Hon får egentligen inte vara på övervåningen och verkligen inte i sängarna, men pappa var busig och bar upp henne. Till sist började jag stryka och mycket rak tvätt blev det. Hela garderoben är fylld och imorgon gäller det att packa ner en del av sakerna i en väska. På tisdag ska jag nämligen bege mig till Stockholm för att träffa min kära Hanna och för att fira nyår där. Vi får väl se om jag kommer hem levande nästa år, men det tror jag nog.
När jag stod där och strök uppenbarade TV-shop på tv:n. Det är sjukt hur lockad man blir till produkterna. Till saker man inte ens behöver. Till onödiga saker som inte ens behövs tillverkas. Man tror att man kan stå emot sådana saker, men icke. Det är overkligt men tyvärr sant. Dagens visdomsord - titta inte på tv-shop!

Dagens låt: Håkan Hellström - 13

- Over and Out - / Eder Alicia

Besök utan tillåtelse

Det var någon som satt och gnällde på nedervåningen. Det var någon annan som bar upp henne utan tillåtelse. Mysigt var det i alla fall. Här är resultatet.







- Over and Out - / Eder Alicia.

En dag för alla nära och kära

Då var julafton över för i år. Ingen vidare julstämning infann sig trots att vi har lyssnat på julmusik hela dagen och att jag själv delade ut alla julklappar. Jag har agerat någon slags tomte i några år nu. Det tar alltid så lång tid för oss att gå igenom alla julklappar. Vi öppnar de nämligen alltid en i taget så att alla får vara med och se vad alla andra får. När vi sedan är sex stycken så tar det ett tag. Det spelar ingen roll om vi bara har några få var eller massor, det tar ändå tid.

Vi började dagen med en julfrukost som traditionen säger. Rasmus och Linnéa var även här. Det var trevligt och tiden gick väldigt fort. Det var bara till att ta tag i den sista städningen och göra sig i ordning innan Bosse kom hit. Jag passade även på att tända ett ljus hos Dísa för att ge henne lite värme i julmörkret.

Vi satte oss senare framför det årliga julfirandet från Kalle Anka och hans vänner. Det märks verkligen att man har sett alla klipp många gånger om då man kan varje ton och varje bokstav. Traditioner är väl kanske till för att hållas. Vi åt sedan oss väldigt mätta på den goda julmaten. Vi kom fram till att vi i fortsättningen ska slopa prinskorvar då vi mest har de som prydnad och enligt min mening är de inte så vackra att titta på. Det finns många finare saker.

Julklapparna började jag senare dela ut. Linnéa fick flest och stackars Bosse fick minst. Han var lika glad för det ändå. Det tog ett bra tag att öppna alla klappar. Jag blev väldigt nöjd. Fick hela fem saker från min önskelista och lite andra saker. En gitarr fick jag redan igår då mamma och jag var i Kalmar för att handla de sista presenterna. Mamma försökte lura mig att vi skulle till en annan butik, men hon lyckades inte så bra. Vi var inne i musikaffären i tio minuter och under denna tid hann jag testa tre gitarrer och bestämde mig för en. Fender. Fint ska det vara! De trodde säkert att jag var dum i hela huvudet, men saken är den att jag inte tycker det är särskilt kul att sitta och plinka på några ackord i en affär. Gitarren passade mig väldigt bra. Det visade jag även familjen under kvällen då jag och Linnéa hade en liten julkonsert med allsång. Hon spelade bas och jag gitarr. Det blev lyckat trots att vi knappt hade övat och övriga familjen ville att detta skulle bli en tradition. Vi får väl se tills nästa år.

Vi beslöt oss sedan för att gå ut i den friska luften för att tända en rislykta som svävade långt upp i atmosfären. En lykta för alla nära och kära som vi har där uppe. Det var min begäran och familjen visste nog vem jag mest syftade på. Dísa är verkligen saknad som så många andra. Julafton är ju trots allt en dag för alla nära och kära. Ni som inte finns med oss längre finns i våra tankar. Vi tänker på er hela tiden. Tiden går fort, ta vara på den.

För att avsluta kvällen och töja ut magsäcken ytterligare åt vi sedan ris á la malta. Det var verkligen gott och jag fick trycka i mig det sista. Dagen har varit trevlig och fylld med skratt. Nu är det bara ett år kvar tills nästa jul. Tiden går fort. Det var ju nyss midsommar.

God fortsättning allesammans!

Dagens låt: The Hives, Cyndi Lauper - A Christmas Duel

- Over and Out - / Eder Alicia.

Da'n före doppareda'n

Nu har jag gått och tjänat vuxenpoäng. Häromdagen slutade jag äntligen skolan och fick jullov. Det var mer än behövligt. Jag sade dock aldrig god jul till mina lärare då jag var i aulan och spelade Fairytale of New York. De överlevde nog ändå. Märkte nog inte ens att jag var borta. När allt väl var klart kom mamma och hämtade mig. Vi åkte till banken. Där skaffade jag mina vuxenpoäng. Nu har jag min alldeles egen dosa. Det kan vara väldigt behövligt. Jag skaffade mig även visakort. Det kan också vara bra att ha.

Dagen före dopparedagen såhär känner jag fortfarande igen julkänsla. Det är snö ute, första gången på många år, julklapparna är inslagna och granen är inne och färdigpyntad. Vad är det för fel? Julkänslan borde uppenbara sig nu. Det var helt klart mycket enklare när man var mindre. Julkänslan kände man redan i slutet på november. Inga pengar slösades och många paket fick man. Julen är för min del trots allt att vara nära sina kära. Det ska jag vara imorgon. Den kanske uppenbarar sig då?

Dagens låt: Universal Poplab - We Hate It When Our Friends Become Successful

- Over and Out - / Eder Alicia.

Kokainsnorare? Jo, jag tackar jag

Alltså kan man bli mer dum i huvudet? Anna Anka gör det igen!

- Over and Out - / Eder Alicia.

En ny musikspelare?

Vaknade upp till raderna av En Midsommarnattsdröm ekande i huvudet. Vet inte var de kom ifrån. Kanske var det en uppenbarelse men på vilket sätt då? Det var som om min hjärna var en egen slags musikspelare och hade slumpat fram Håkan Hellströms rader. Var kommer härnäst? En bit ur The Arks It Takes a Fool To Remain Sane eller kanske Enter Sandman av Metallica? Min musiksmak är ju rätt blandad. Inte lätt för min hjärna till musikspelare.
Denna nyfunna musikaliska maskin kan ha berott på min nacke. Jag vaknade nämligen av smärtor från just den. Man ska ligga ordentligt med huvudet på kudden, det blir kanske enklare. Man drabbas nog inte av nackspärr då. Det har nämligen jag gjort. En massage hade ju inte varit helt fel. Det är det ju aldrig i och för sig.

Idag har även pappa och jag varit ensamma hemma. Mamma, Linnéa och Emelie for till Ullared tillsammans med Bosse. Där såg ingen mindre än "50 000 kronors kärringen" som Emelie så fint uttryckte sig. Jag tror mer det var närmare 60 000 kronor hon gjorde av med. Med mat, resan, boende och allt annat inräknat så gick det säkert på 70 000. Tänk vad den familjen hade kunnat göra för just den summan istället för att åka till Ullared? Jag säger då det.
Jag själv följde inte med dit för att jag inte tycker så mycket om att trängas med folk och känna panik som resten av kvinnorna i denna familj verkar göra. Jag hade inte tid att åka dit heller. Imorgon väntar nämligen årets och terminens sista prov. Miljökunskap. Försurning. Lika kul som det låter. Det kanske är dags att börja plugga nu så att man i alla fall får ett VG? Jag borde även spela lite bas då jag ska spela på julavslutningen. Fairytale of New York är ju trots allt inte så svår. I alla fall inte på bas.

Dagens låt: Håkan Hellstöm - En Midsommarnattsdröm

- Over and Out - / Eder Alicia.

Sittning samt utgång

Igårkväll var det sittning på Chili för NV-, TE- och SP - treorna. Det var mycket trevligt. Det bjöds på trerättersmiddag samt dricka till maten. Maten och stämningen vad väldigt god. Detta är en sak som jag anser borde bli en tradition. Finklädd och allmänt trevligt, kan det bli bättre? Om sanningen ska fram så kan det faktiskt det. Vi stannade kvar där uppe allesammans för att vänta på att nattklubben skulle öppna och att fler folk skulle komma. Under tiden sjöng vi många ramsor och visor samt pratade och skrattade en hel del. Det var halva priset i baren så det blev en hel del människor där uppe. Jag hade trevligt hela kvällen och man kan säga att det blev lite galet. Galet är min stil så jag gillade det! Tiden gick lite väl fort. Så blir det väl när man har roligt. Får hoppas att det inte dröjer så länge tills nästa gång.

Dagens låt: Universal Poplab - I Could Say I'm Sorry

- Over and Out - / Eder Alicia.

Ett vitt täcke på marken blandat med musik

Marken täcks av ett tjockt, vitt täcke ute nu. Det har snöat i sen i måndags men igår tog det fart på riktigt. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om saken. Det är kluvna känslor som så mycket annat. Som så himla mycket annat. Visst är det fint med snö och en vit jul är väl ändå idealbilden? Det ska vara snö under ett jullov. Var flera år sedan jag faktiskt åkte några skidor eller kunde använda snö som stöd för raketerna på nyårsafton. Får hoppas den ligger kvar och inte blir slask. Det frambringar ingen julstämning.

Jag tänkte ge Musikhjälpen en tanke. Jag har nämligen både lyssnat och tittat idag då jag lade mig framför tv:n så fort jag kom hem. De gör en god gärning för en bra sak. Skänk pengar för att bota malariasjuka människor. Var 30e sekund dör ett barn i just malaria och vi kan hjälpa till för att minska den kvoten. Önska en låt och gör en god gärning. Det är för en bra sak.

Dagens musik: Musikjhälpen

- Over and Out - / Eder Alicia.

Min bussituation

Jag pendlar varje dag till skolan. Det har jag gjort sedan de tidiga åren i förskoleklass. Jag tycker det är rätt avkopplande att åka buss. Speciellt på morgonen. Då är man inte riktigt vaken och lyssnar på ljuv musik i öronen, ex Sigur Rós som det blivit en del av de senaste dagarna. Jag åker inte buss så länge, ca 40 min varje dag. Om jag hade haft en längre busstur hade jag nog inte tyckt att det var lika avkopplande. Det är ju heller inte lika skönt när bussen är full. Det kan min buss vara rätt ofta, i alla fall på onsdagar och fredagar då man alltid får sitta bredvid någon. Jag tycker om att sitta själv. Helst på höger sida av bussen i dess riktning. Intill fönstret. Men det bryr ni väl er inte så mycket om. I alla fall ska jag berätta hur mina bussmorgnar har börjat se ut.

I min buss åker en kille som är ca 16 år. Han går fordon, det syns lång väg på hans illgula jacka som verkligen ger sken av sig. Han är lite större än medel och det kan ju inte han riktigt hjälpa. Vissa har ju den kroppsbyggnaden. En del av någon slags sjukdom som gör att man blir överviktig. Vi kan kalla honom fordonskillen. I min buss åker även en annan kille. Givetvis åker det många fler killar, men de är just dessa som jag ska berätta om. Han är ca 14 år. Han har alltid en röd eller grön toppluva på sig. Mycket charmigt måste jag säga. Han har även en helt fungerande freestyle, ni vet en sådan med kasettband. Den lyssnar han på varje gång han sätter sig i bussen. Han har med sig olika kasettband så att han kan byta, för man vill ju inte lyssna på samma låtar hela tiden. Denna kille har någon slags sjukdom och har alltså fått en diagnos. Det märks på hans kroppsspråk då han sätter ingång sin freestyle. Då blir han en helt annan människa. Han börjar röra sig och använda mimspel som ingen annan människa gör. Han spelar lufttrummor och andra instrument. Han älskar verkligen musiken han lyssnar på. Fordonskillen, ni vet han som är lite överviktig och med en illgul jacka, gör narr av pojkstackaren! Han dirigerar som en dirigent åt honom, hånflinar och applåderar. Pojken själv blir ju uppmuntrad då han tyvärr inte förstår bättre. Jag som faktiskt vet vad fordonskillen gör, blir förbannad. Jag var extremt nära att säga till honom och om det händer igen så lär jag säga till honom. Man gör inte så! Killen är en människa precis som alla andra! Det är inte så jävla roligt. Han har en sjukdom. Det har kanske den här fordonskillen också. Hur kul skulle det vara om någon satt och applåderade åt just honom?

Jag förstår mig inte på människor. Det värsta är att detta samtalsämnet, om pojken som sitter och spelar lufttrummor, satte fart även när vi hoppat av bussen och gått och satt oss i cafeterian. Då är det människor i min ålder som skrattar åt honom. VET INTE FOLK BÄTTRE? Ibland börjar man undra. "Människor är rädda för det de inte förstår." Man behöver dock inte göra narr av människor för det.

Jag avslutar med ett filmtips: Elefantmannen. Se den. Ni lär förstå vad jag menar.

Dagens låt: Sigur Rós - Vaka (Live in Vienna 2002)

- Over and Out - / Eder Alicia.

Simple we live, simple we die

Nu har det hänt igen. Inom loppet av ett år så har tre personer från mina olika familjeband försvunnit. Det började i januari. Först farfar och sen Dísa. Nu när jag trodde att detta året inte hade någon mer död att ge mig, så trodde jag väldigt fel. Sent igårkväll försvann hon. Elin. Min gudfar och kusin Joakims kära fru. Enbart 42 år gammal. Fylld med cancer i kroppen. 42 år gammal. Jag var på deras vackra bröllop i somras. Det var äkta. Det var fint. Det var kärlek i allra högsta grad. Nu är den borta. Nu är hon borta. Allt de byggt upp. Alla resor de planerade. Ett till två år hade hon kvar. Det gick inte ens så lång tid. Jag tycker verkligen synd om Joakim, deras barn och alla andra inblandade. Speciellt om just Joakim och resten av hans familj. Han växte själv upp med en cancersjuk mamma som dog och nu får han återuppleva allt ännu en gång. Vad har han gjort för att förtjäna detta? Vad har Elin gjort för att förtjäna detta öde? Livet är förbannat orättvis!

Jag hoppas verkligen det gick fort för Elins skull. Att hon slapp lida mer än vad hon redan gjort. Tydligen var det väntat. Familjen hade på så vis chansen att förbereda sig på vad som skulle hända. Chansen. Den tar man inte. Man väntar in i det sista och när väl döden kommer och knackar på dörren så vill man fortfarande inte fatta. Man är inte förberedd trots att man fått ett besked om det. Det går inte.

Var ni än befinner er allihop, så hoppas jag verkligen att ni har det bra. Jag hoppas att ni ser ner på oss. Jag hoppas att ni tar hand om oss som inte klarar av livet utan er. Ni kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Ingen kommer någonsin att ta er ifrån oss. Livet är jävligt orättvist! "Simple we live, simple we die."

Dagens låt: M83 - Teen Angst

- Over and Out - / Eder Alicia.

Luciatåg från Växjö blandat med drömmar

Luciatåg är väldigt stämningsfullt. Jag tillsammans med familjen kollade på årets luciafirande på televisionen. Det var från Växjö Domkyrka. Det var väldigt vackert och nytänkande måste jag säga. Jag förstår dock varför inte lucian själv sjöng. Visst hon är helig osv, men i alla luciatåg jag medverkat i så brukar lucian sjunga. Till och med sjunga en egen sång ibland. Jag rekommenderar det starkt för er som inte sett något luciatåg än i år, det borde finnas på SVT:s hemsida. Det var även kul att se lite välkända ansikten. Tror jag till och med såg några människor från Deluxe konstigt nog. Ni var duktiga!

Vi alla drömmer när vi sover. Jag är inte den som brukar komma ihåg mina drömmar när jag vaknar. Om jag kommer ihåg drömmarna så har det varit små lyckliga kärlekshistorier som skulle kunnat vara hämtat från vilken Hollywoodfilm som helst. På senaste tiden har jag inte drömt sådana drömmar. Jag har även kommit ihåg drömmarna. Drömmarna har varit läskiga och jag har till och med vaknat med tårar rinnandes ned för kinderna. Drömmarna har varit hemska. Extremt hemska. Sådana drömmar man verkligen inte vill att de ska besannas. Speciellt inte när de handlar om någon eller något man tycker om. Försvinn hemskheter!

- Over and Out - / Eder Alicia.

Allt är relativt

Lucia. Linnéas 23:e födelsedag. Tredje advent. Helgen har varit och är fortfarande nästintill överbelastad. Det kanske är bra, kanske är dåligt. Än så länge har jag haft kul. Allt är ju relativt.

Allt började redan i torsdags. Då for jag till Kronoberg. Igen. Hanna var hemma. Vi hade mycket att prata om. Det var skönt att träffa sin älskade vän igen. Det blev många kramar kan jag lova. Vi åkte på lite äventyr och hela fredagen kände vi oss bakis, trots att vi inte hade druckit en enda droppe dagen innan. Hur gick det till? Till slut taggade vi till och det som skulle blivit vår egen förfest blev till andras. Fyra personer tillkom. Det var trevligt. Allt är ju relativt. Till slut hamnade vi nere på Deluxe där vi träffade trevligt folk. Vi såg perfektion. Fullständig perfektion. Jag tog det faktiskt väldigt lugnt. Mitt på dansgolvet träffade jag en gammal ortsbo. Från lilla Alsterbro och som numer bor i Emmaboda. En människa som till och med varit hemma hos mig när jag var liten. Världen är raka motsatsen till stor. Gamla ansikten kan alltid vara roligt att träffa på. Vi ses nog snart igen. Man kan ju alltid hoppas.

Igår åkte jag hem från Växjö för att åka på Villa Fröjdekullas goda julbord tillsammans med familjen och några vänner. Det var som alltid lika gott och trevligt. Det känns som man inte behöver äta mat på evigheter nu. Det blev en hel del skratt. Dock var jag väldigt trött när jag kom hem så den planerade Nybrovistelsen blev inställd. Igår var det nämligen Lussedisco. Jag skulle egentligen jobbat men fick ledigt. Jag skulle egentligen åkt dit och haft trevligt istället för att just jobba. Men jag orkade inte. Som sagt, det blev inställt. Det var ganska skönt.

Idag är jag mest seg och trött. Jag borde plugga, och det ska jag väl så småningom. Jag ska även hinna med och fira Linnéa samt titta på skidskytte och fixa med min dator. Det är väl lika bra att sätta igång.

Dagens låt: Jens Lekman - Are Birthdays Happy?

- Over and Out - / Eder Alicia.

Saken är den...

Onsdag den 9:e december. Anna har namnsdag. Det händer en gång om året. Att Anna har namnsdag. Att jag har namnsdag. Just denna dag på min namnsdag hade jag prov. Just denna dag inhandlade Tanja och jag prickigt tyg och påbörjade ett projekt mot att jag ska få en prickig fleecetröja. Det kan behövas i kyliga tider. Det har nämligen blivit kallare. Om kylan håller i sig kanske det till och med blir snö. Vem vet? Just nu svamlar jag bara. Det är egentligen bara för att jag ska komma till saken. Saken. Den stora saken. The big deal så att säga.

Saken är den att en smålänning hittat hem igen. Rättare sagt en kronobergare. Saken är den att Hanna är hemma! Saken är den att jag ska bege mig till Växjö imorgon för att träffa min underbara katastrofpolare. Det är saken. Jag gillar det.

Dock måste jag gå i skolan innan jag beger mig med tåg till just Hanna. Jag måste gå på en massa möten, repa, ha samhällskunskap och en massa svenska. Ca 3,5 timmar för att vara lite mer exakt. Fullspäckad dag totalt. Jag borde kanske vila mig så att jag överlever, men det lär jag göra ändå. Jag ska ju trots allt träffa Hanna! "I need it!"

Dagens låt: Joy Division - No Love Lost

- Over and Out - / Eder Alicia.

Mörker, klimatförändringar och bröd

När jag kom hem idag stod huset tomt. Tomt på röster som välkomnade en. Istället var Tuva där som alltid. Hon gnällde lite samt viftade på svansen. Jag vill inte att det ska försvinna. Jag minns hur äckligt tomt det var. Ingen som kunde äta upp det man tappade på golvet, ingen som kom framspringandes glad när man kom hem, ingen som gosade och värmde en när man frös. Hemska tider. Huset var verkligen tomt då. Nu är det inte tomt. Inte när Tuva är hemma. Det var dock ganska mörkt i huset. Klockan var bara lite över ett, men det höll redan på att mörkna. Det är ingen rolig årstid så sett nu. Mörkt när man åker hemifrån. Mörkt när man kommer hem. Är det inte meningen att det även ska snöa i december? Idag öste regnet ner när jag stod och väntade på bussen. Det känns ju också juligt. Dessa klimatförändringar säger jag bara.

På tal om klimatförändringar så har jag fått ännu en medverkan till mitt projektarbete. Det är Klimatkampanjen som vill delta. Kalmar läns egen klimatkampanj där vi tävlar mot resten av Sverige. Vi leder stort. Skriv in era löften ni också på minplanet.se. Det kan leda till en bättre framtid.

Idag inhandlade även min familj en bakmaskin. Vi klagar alltid på att det inte finns något bröd. Eller rättare sagt jag och pappa. Det måste ju gå att äta. Det ska inte vara någon jäkla fågelmat. Alla dessa fröer säger jag bara. Vi äter mängder av bröd. Det blir lätt så när pappa har med sig mackor till jobbet, vi har med oss det i skogen när vi jagar och det är ju alltid mycket folk här hemma. Brödet går åt helt enkelt. Vi testade maskinen direkt. Det gick faktiskt bra. Den sköter sig helt själv. Man kan ställa in så att den bakar under natten. Då får man nybakat bröd på morgonen. Den maskinen ska utnyttjas till fullo. Bröd är ju gott.

Dagens låt: Robert Pattinson - I'll Be Your Lover Too

- Over and Out - / Eder Alicia.

Det löser sig, eller?

Andra advent. Tiden går fort. Bara 18 dagar kvar tills julafton. Bara 25 dagar kvar tills nyårsafton. Ångest. Det löser sig väl.
Bitar börjar falla på plats. I alla fall med mitt projektarbete. Med mitt liv är det väl lite värre. Det löser sig. Det gör det alltid på ett eller annat vis.

Denna helg har inte varit riktigt min. I alla fall inte ikväll. Allt fallerade för mig. Glögg spilldes över hela golvet, jag slog mig och brände mig. Dock har jag med andras hjälp hittat ny musik som jag förälskat mig i. Det lär nog bli en del "dagens låt" med både Jónsi och Robert Pattinson. Jag gillar det. Det hoppas jag ni också gör.
Jag blev lite lätt spelberoende av NE:s Kunskapsjakt. Spela vet jag. Ni lär er mycket samtidigt som ni sätter era kunskaper på prov och har roligt.

Livet just nu är ganska fullt. Det känns ofta som det ska fallera totalt och visst, många av mina planer gör det. I alla fall planerna på att just sätta mig ner med böcker och studera. Jag hoppas verkligen inte att planerna till helgen ska förstöras. Då kommer nämligen min älskade Hanna hem! Jag saknar henne verkligen. Hon förstår mig alltid.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är tom. Det löser sig, eller? Jag får börja använda ögonen mer.

Dagens låt: Jónsi - Lilikoi Boy

- Over and Out - / Eder Alicia.

En ängels dag

Idag skulle hon fyllt hela sju år. Sju år. Hon var i sin bästa ålder och bara försvann. Så kan det gå. Tyvärr. Snart ett år sedan. Tiden går fruktansvärt fort. Jag saknar dig verkligen Dísa och jag hoppas du har det bra var du än är. Jag hoppas att filten och jorden över dig håller dig varm nu när graderna går mot nollan. Jag hoppas att du lekt mycket med din älskade pipleksak i kistan och jag hoppas verkligen att pinnarna kommit till användning. Jag hoppas att du ser ner på mig varje gång jag frågar mig själv var du tagit vägen. Jag hoppas du hjälper mig när jag har det svårt. Det är egentligen inte något jag hoppas, för det gör du alla redan.

Jag älskar dig Dísa av hela mitt hjärta. Varje gång jag ser på en bild av dig börjar jag småle lite grand tillsammans med våta ögon. Varje gång jag tittar på klippet då du sitter och vinkar skrattar jag med en klump i halsen. Du gav mig en ny syn på livet, en helt annan mening. Du var en ängel på ett kort besök och du var väl tvungen att återvända till alla andra änglar. Det är väl bara till att inse att inget gott varar för alltid.
Nu har jag fått en ny ängel även fast hon inte är alls som dig, snarare tvärtom, så är hon en ängel som ger mig glada dagar. Varje dag ser jag även dig i henne.

Just idag tände jag lite ljus för vännen som inte längre finns kvar i materia. Jag hoppas även att ljusen ger dig värme, för de representerar värmen från mitt hjärta. All den värme jag fick från dig. Energi försvinner inte. Inte värme heller. Din energi och värme kommer alltid att finnas kvar hos mig.



Dagens låt: Moto Boy - A Room Without You

- Over and Out - / Eder Alicia.

She wants to play with the toys a while

Hur jag än vrider och vänder på det så ogillar jag skarpt måndagar. Det kvittar att jag fick tillbaka mitt Fysik B - prov där jag faktiskt fick VG för en gångs skull, eller att jag kom hem vid kvart över ett. Jag tycker bara inte om måndagar.

Idag när jag väl kom hem gjorde jag pannacotta för att fira mig själv. Jag är faktiskt grym på att göra just pannacotta och jag behövde det efter denna dag som innehållit utvecklingssamtal, baslektion, Miljökunskap samt Fysik B. Inte just en sådan krävande dag, men ännu en dag fylld med ångest. Ångest för vad jag egentligen presterar i skolan, hur stor frånvaro jag har och vad jag egentligen gör med mitt liv om eftermiddagarna när jag kommer hem.

När jag väl hade pluggat lite så lade jag mig på soffan. Mamma hade utrensning och hittade lite saker från när jag var liten. Hon kom och visade mig vad hon hade hittat. Det var bland annat en hund som jag lekte med i mina unga år. Den var brun och hade en tillhörande nappflaska som man skulle mata den med. Jag undrade direkt var borsten var för jag minns det som igår. Mamma föll ut i skratt och hånade mig lite lätt pga just det. Vissa saker minns man. Mestadels lyckliga saker. Just den hunden gjorde mig lycklig. Fantasin flödade. Jag kommer ihåg att jag döpte den till Jack. Den blev min bästa vän i ett par månader av mitt barnaliv. Det är konstigt att det kan vara så lätt ibland. Att gosedjur och leksaker verkligen finns där för en och man får ett litet lätt leende så fort man tittar på sina gamla saker. Ingen ångest fanns. Möjligen ångesten för att man just inte lekte med en viss leksak och då kanske den leksaken blev ledsen. Några andra oroande tankar fanns inte. Det var ett bra liv.

Dagens låt: Boomtown Rats - I Don't Like Mondays

- Over and Out - / Eder Alicia.

Oordning

Söndag ännu en gång i mitt liv. Inte vilken söndag som helst. Första advent. Det är bara 25 dagar kvar till julafton. Hur gick tiden så snabbt? Det var ju nyss min tråkigaste nyår någonsin. Det var ju nyss jag förlorade min älskade vän Dísa. Det var ju nyss som jag var på ett minst sagt konstigt äventyr i Göteborg. Ett konstigt äventyr som jag både glömt och aldrig kommer att glömma.

Ångest. Ångest inför allt i skolan. Ångest för att jag inte ens tänkt på julklapparna. Ångest för att det är söndag. Jag tycker inte om ordet ångest. Jag tycker om ordet ångest. Allt är så kluvet. Precis allt. Jag väntar på besked och känner ångest. Varför gör jag inte saker och ting i tid? Varför skjuter jag upp allt? Varför låter jag mig själv känna ångest tillsammans med stress när jag kan vara lugn istället.

På tal om dessa grisar. Åk till USA och inspektera. Kolla hur de gör med kosherkossorna. Då snittar de halsen och låter djuren åka runt likt en torktumlare och tömmas på blod. Är inte det vanvård? Vi kanske ska börja ta hand om djuren vi ska äta upp istället för att behandla de som saker? Jag är verkligen ingen vegetarian, men jag förstår mig på känslor. Jag är jägare. Jag äter hellre djur som haft ett bra liv ute i det fria än att äta grisar och kossor som blivit illa behandlade. Skärpning världen!

Jag funderar på en sak. Kanske. Kanske inte. Vi får se.

Dagens låt: Joy Division - Disorder

- Over and Out - / Eder Alicia.

Ett inlägg om väder

Okej, jag har inte varit den bästa på att uppdatera på senaste tiden. Ingen ork. Ingen motivation. Ibland undrar jag varför jag ens har denna blogg. Ibland är jag stensäker. Just nu är det en tid jag undrar. Jag undrar om allt. Jag frågar mig hur det hade sett ut om jag hade ett starkare sinne. Om jag hade pluggat och gett mer ifrån mig. Varit lite duktigare. Alltid göra som människor sa till mig. Inte tänka. Bara vara. Bara göra. Det hade kanske varit enklare. Vad vet jag. Jag är inte sådan och kommer inte bli sådan heller. Jag kan inte ändra på mig. Jag skulle väl kanske börja ta tag i mitt liv men det är inte alltid så lätt tyvärr. Jag försöker, ibland går det till och med framåt.

Den senaste tiden har det mest känts som vädret ute. Mörkt, eländigt och regnigt. Det ligger även regn i luften men det regnar liksom inte ner. Om ni förstår. Ni behöver inte förstå heller för den delen. Jag skriver i krypto, men sådan är jag. Ni får helt enkelt acceptera det.
Ett skäl till varför det är såhär kan bero på just vädret. Ett annat kan bero på all ångest. Ett tredje kan bero på sömnbristen som jag inte vet var den kommer ifrån. Ligger vaken om nätterna och sover i skolan. Nästintill. Inte bra, jag vet, men så är det. Jag tänker heller inte inta droger såsom sömnpiller för att få mig att sova. Då ligger jag hellre vaken, i alla fall nu. Huvudvärken ligger som en dimma över mig. Hela dagarna. Hela nätterna. Ibland lättar dimman och då ser man klart igen. Det är bra.

Jag försöker bara vara. Inte känna. Inte tänka. Tyvärr lyckas jag inte. Inte helt. Den dagen kanske kommer. Kanske finns det ett ljus i tunneln snart?

Dagens låt: Múm - If I Were a Fish

- Over and Out - / Eder Alicia.

Mörker

Ångest.

Denna jävla ångest.

Så mycket att göra.
Denna stress.
Fan också.
Jag vill inte.
Bort.
Det vill jag.
Bort från denna värld.
Prestera.
Det existerar inte.
Inte längre.
Jag orkar inte.
Klump i halsen.
Huvud som dunkar.
Ångest.
Fan.
Mörker.
Så är det just nu.
Allt är mörker.
Ångest.
Måste hinna med.
Inget hinns med.
Fan.
Väck mig inte.

Dagens låt: Sigur Rós - Myrkur
(Eller vilken annan låt som helst från Von)

- Over and Out - / Eder Alicia.

Nostalgi

The Ark, Växjö 2006-08-12. Jag var där. Minns det som igår. Så många minnen. Även då jag träffade min älskade Hanna för första gången.

Nostalgi. Melankoli. Vad är det egentligen? Jag känner det just nu. Längtan. Jag vill tillbaka. Jag vill framåt till en tid som tar mig tillbaka. Hur går det ihop? Det bara gör det. Det bara är så.

The Ark har gett mig mycket genom årens lopp. Idag mellan fysiktalen satt jag för en gångs skull och kollade igenom lite klipp på Youtube. Nostalgin uppenbarade sig. Lycka är det jag känner. De får mig att må bra och de har gett mig mod genom svåra tider. Det tackar jag för. Ni är faktiskt mina stora hjältar. Det kan låta som en klyscha, men så är fallet. Ni förstår även fast ni inte känner mig. Ni vet så väl. Ni har på sätt och vid gått igenom samma saker och jag har genom era låtar funnit kraften att gå min egen väg. Jag är en idiot och det är jag stolt över.


Humor i min smak. Ni är så sköna.

Dagens låt: The Ark - It Takes a Fool To Remain Sane

- Over and Out - / Eder Alicia.

Du har lärt mig stå, lärt mig gå och lärt mig lite till

Då var det över. Mitt sista nationella skriftliga prov. Det känns konstigt. Efter tolv år i skolan är det slut. Jag säger då det. Sista temat var relationer och starka band i Svenska B. Ett tema som kändes väldigt givande och som man kunde skriva samt berätta något roligt om. Tyvärr så var inte de åtta ämnen som vi hade att välja mellan något som jag hade tänkt mig. Det fanns just inget där jag direkt kunde skriva om enbart Dísa. Jag fick dock in henne på ett eller annat vis i min essä. Jag skulle ju skriva det bästa jag någonsin skrivit och jag tror faktiskt att jag lyckades, även fast jag ordbajsade en hel del. Det måste man göra.

Jag valde att skriva om ensamhet. Ett ämne som jag lärt mig en hel del om just detta året. I uppgiften skulle man skriva sin egen uppfattning om ensamhet samt reflektera och jämföra med texter från häftet som vi fått tidigare. Jag skrev ned en hel del om ensamhet. Jag satt i nästan fyra timmar. Träsmak säger jag bara. Jag skrev om Dísa och om hur hon försvann. När det var. Hur det kändes. Hur tiden efteråt var och genom detta kom jag också fram till att ensamhet inte bara är en känsla eller ett sätt man lever, utan att det också är saknaden efter någon eller något. Någon eller något som inte kan hittas. Jag hoppas min uppsats faller Willi i smaken då jag själv blev väldigt nöjd med den. Jag var nervös innan. Jag höll på att fälla några tårar under skrivningen och efteråt kändes det skönt. Kanske är det så det ska vara för ett bra resultat, eller kanske är det raka motsatsen. Vad vet jag? Resultatet får jag i vilket fall som helst nästa vecka. Jag hoppas på det bästa, men ärligt talat om han inte tycker om den, så behöver han inte göra det. Det viktigaste är faktiskt att jag själv blev nöjd med den.

Igår fyllde även min vän Ellen 18 år. Det blev ingen utgång men det blev en rolig fest hemma hos Ellen istället. Hon var glad, väldigt glad. Tanken var att jag skulle sova där, men så blev inte fallet. Jag tog sista bussen mot Nybro alldeles själv istället. Det var enbart jag och busschauffören. Man kanske skulle börja sätta in bilar istället?

Idag hade jag även en till uppgift att avsluta i svenska. Denna gång handlade det om Svenska C. Det var ett tal som skulle hållas om vilket ämne man själv ville. Jag höll ett tal om jakt. Jag tror många blev förvånade över att jag just valde det ämnet. Jag tror även att många inte visste om att jag jagar. Nu vet de. Trots min trötthet så tyckte jag det gick bra. Jag tittade knappt på mina anteckningar och jag improviserade även lite. Jag tror och hoppas att Willi även här tyckte det var intressant för jag är nöjd med mitt resultat. Som ni säkert redan förstått så fick jag med Dísa i mitt tal. Hon har betytt och betyder fortfarande en hel del för mig. Det var ju trots allt hon som lärde mig det mesta om jakt. Det går inte en dag utan att jag saknar henne trots att jag har Tuva. De är så lika men ändå så olika. Jag är glad för att Tuva finns. Som jag alla redan sagt och skrivit många gånger innan, jag älskar er.

Dagens låt: Emil Jensen - Benen är Läkta
"Du har lärt mig stå, lärt mig gå och lärt mig lite till."

- Over and Out - / Eder Alicia.

Give me an angle that I haven't tried before

Jag tycker alla borde ta uppmaningen. Alla borde göra något roligt av vardagen så att det blir roligare med vardagsmotion samt enklare att minska sin egen energiförbrukning. Det borde vara enklare att ändra på människors åsikter. Besök Rolighetsteorin själva. Det är det värt. Bra initiativ Volkswagen!

Imorgon står uppsatsskrivning i fem timmar samt utgång på schemat. Får väl hoppas allt går bra.

Dagens låt: The Whitest Boy Alive - Don't Give Up

- Over and Out - / Eder Alicia.

En dimmig himmelsdröm

Denna helg har minst sagt bjudit på diverse överraskningar. Vem hade trott att jag skulle träffa min förebild Ola Salo just denna helg? Vem hade trott att jag skulle hålla på att dö av skratt? Vem hade trott att jag skulle möta på FN:s generalsekreterare Jan Eliassson? Jag trodde det då inte. Det var inget jag hade förutspått kan jag ju meddela er, men nu blev fallet så och jag misstycker inte. Jag ska börja om från början.

I lördags var planerna att jag skulle åka in till Nybro för att umgås med min syster då hon hade varit där och skrivit en hemtenta hela dagen. Av en händelse gick jag in på The Arks studioblogg och läste. Då fick jag syn på ett inlägg om Kalmar. Det stod lite om vad just ordet Kalmar betydde, ni kan ju kolla in själva här. Helt plötsligt stod det att självaste Ola skulle fara till Kalmar för att ta emot Smålands Akademins Wallquistpris för hans översättning och insats i Jesus Christ Superstar. Jag själv kunde ju inte bli mer exalterad och var tvungen att bege mig dit. Jag övertalade min syster och så fort vi steg in i Kalmars Domkyrka, där prisutdelningen hölls, stod väl ingen mindre än Mr Salo där i foajén! Snacka om att bli tagen på sängen. Jag gav honom en kram och sedan begav jag mig vidare in i kyrkan. Emelie och jag njöt, mestadels jag eller kanske bara enbart jag, av en kväll av prisutdelningar och sång. Sång även av Ola från hans översättning. Det var magiskt när han började sjunga de första orden av "En dimmig himmelsdröm (Heaven On Their Minds)". Enbart ett piano och hans röst. Det kunde inte bli vackrare. Magi säger jag bara.

Efter alla prisutdelningar, som bl.a. FN:s generalsekreterare Jan Eliasson och författaren Johanna Thydell fick ta del av, så bytte jag några ord med Ola. Det kom fram att skivan skulle vara färdiginspelad till jul, mixad i januari och bli släppt i slutet av mars, början på april. Det kom även fram till att han samt hela Arken älskade Nybroitiska och han tyckte att jag verkligen inte skulle dölja den. Jag vet inte om jag ska lyssna till hans råd. Men om min egen förebild säger så kanske man ska släppa lite på sina egna gränser? Emelie tog ett kort på mig och Ola och numer är min Jesus Christ Superstar - skiva signerad. Jag tror att jag i fortsättningen kommer kallas "Alicia från Nybro" av The Ark. Ola skulle i vilket fall som helst hälsa från just det namnet till resten av bandet. Kanske lättast att komma ihåg det så. Det hela avslutades med en kram och en gratulation till hans välförtjänade pris.

Idag har jag varit i Lund hela dagen. Det var elevrådsutbildning av organisationen SECO. Det var ganska roligt faktiskt, bättre än jag förutspått, men vårt elevråd lärde oss nog inte så mycket. Vi märkte att vi på Åkrahäll har ett väldigt bra utvecklat elevråd. Vi hade nog ganska roligt i vilket fall som helst. Det märktes sista sträckan på tåget hem då vi skrattade oavbrutet. Vi var nog ganska övertrötta allihop och vårt skratt smittades av till andra i vagnen. Det är ju roligt att ge någon lite skratt då det förlänger livet.

Jag avslutar med en bild på mig och Ola Salo. Lycka!



Dagens låt: Ola Salo - En dimmig himmelsdröm

- Over and Out - / Eder Alicia.

Motivation?

Denna vecka har gått fort. Jag har inte haft någon som helst inspiration av att sätta mig ner och skriva en rad eller två. Tro det eller ej, men jag har till och med pluggat. Det kändes skönt att för en gångs skull bli av med lite arbete istället för att skjuta upp allt hela tiden. Är min motivation på väg tillbaka? Man kan ju bara hoppas. Jag har även spelat gitarr och bas mer än vad jag gjort tidigare. Kanske på tiden att jag lär mig lite. Jag går ju dock musikprofilen.

Denna vecka har även innehållit känslor. Alla möjliga. Jag har inte hjärta att såra människor. Det är det värsta jag vet. Om jag nu lyckats såra dig så kan jag inte säga något annat än förlåt. Jag visste faktiskt inte vad jag skulle säga till dig. Därför tog det tid att svara. "Så dum som jag är. Kan jag inte förstå, hur jag ska bära mig åt. För allt blir fel." Precis så kändes det. Allt blir fel. Hur jag än skulle svara så skulle det bli fel. Nu har jag svarat och det blev fel. "Kalla mig cp."

I helgen blir det fullt schema. Imorgon ska jag försöka hålla tempot uppe med pluggandet samt spelandet. På eftermiddagen ska jag bege mig till Nybro för att tillbringa natten där. På söndag ska jag upp tidigt för att bege mig mot Lund. Jag får se om jag träffar på någon jag känner. Det skulle vara roligt.

Dagens låt: Vapnet - Kalla Mig

- Over and Out - / Eder Alicia.

Min älskade ängel

Du är saknad. Dísa min älskade ängel!

Tjusningen med bibliotek

Idag var jag på biblioteket. Det var längesedan man var just där. Jag tror tyvärr det är ett ställe som många glömmer bort, trots att det är precis där många skatter finns. Det är ju gratis lektyr, gratis musik och andra godsaker. Man bara skaffar sig ett lånekort och lånar. Det är ju hur bra som helst i ekonomisk kris! Jag tror dock inte många förstår det. Jag själv kollade in skivorna. Jag hittade mig väldigt många faktiskt, bla Cobra Charlie samt en grupp jag aldrig hört talas om, Montt Mardié. Skivomslaget såg lockande ut och musiken verkar vara helt i min smak. Ett lyckat lån så att säga. Fler borde upptäcka tjusningen med bibliotek. Kulturen borde uppmärksammas mer än vad den gör.

Nu skall musiken läggas över på mobilen så jag får fina toner i öronen.

Dagens låt: Montt Mardié & Jens Lekman - Castle In The Sky

- Over and Out - / Eder Alicia.

Hymn for her

Häromdagen fick vi häftet till de nationella proven i Svenska B. Vi fick alltså veta temat på det vi ska skriva uppsats och hålla tal om."Relationer och starka band". Det var ämnet. Fast än jag inte vet vilka exakta uppgifter vi har att välja på, vet jag exakt vad jag ska skriva om. Jag ska försöka göra mitt bästa den 18:e november. Det ska bli den bästa text jag någon skrivit. Den kommer handla om mitt älskade hjärta Dísa. Ett lugn lade sig över mig när jag fick reda på ämnet. Jag visste precis. Vi hade en speciell relation som ni säkert förstått som följt min blogg, och våra band kommer aldrig att brytas. Så starka är de.
Jag blev även förvånad när jag såg att citatet "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet." stod med. Ett citat av Hjalmar Söderberg som jag hittat bara några dagar innan. Det är klockrent.

Idag var det fars dag. Vi firar det inte något speciellt. Visst är det fint med sådana dagar, men idag funderade jag på hur familjer som saknar en pappa måste känna sig. En far som kanske en gång i tiden lämnat familjen, en som dog i en olycka, en som bara försvann. Det kan ju inte vara en glad dag för just dem. Det är ju likadant med mors dag. Finns mödrar som bara försvunnit från en familj också. Vi kanske skulle ta bort alla dessa menlösa dagar och tänka på just de vi verkligen älskar? Jag tycker vi kan införa en dag för alla nära och kära istället.

Dagens låt: The Magic Numbers - Hymn For Her

- Over and Out - / Eder Alicia.

Schemalagt liv

De senaste dagarna har jag, tro det eller ej, haft en hel del på schemat. I onsdags fyllde jag som bekant år, i torsdags var jag på middag hos en kompis i klassen som fyllde 20 och igår var jag ute på puben för första gången. Det var väldigt trevligt må jag säga. Det har de tre senaste dagarna varit och för en gångs skull känner jag mig lite positivare. Det gör jag dock inte om man tittar på mitt konto. Pengar har jag i och för sig alltid haft brist på. Det tåls att tillägga att jag inte köpte så värst mycket, jag är bara smålänning och tycker allt är dyrt. Men det tycker väl nästan vem som helst när de är ute. Jag blir heller inte så positiv när jag upptäcker berget av böcker jag måste plöja mig igenom. Det hade varit så mycket lättare med inspiration och motivation. Ibland önskar man bara att allt var över. Väldigt ofta faktiskt.

Igår kväll ringde jag ett trevligt samtal. Tack för det min femhjärtevän. Göteborgska har jag alltid gillat. Den är charmig. Oroa dig inte, jag har några ören kvar. Du höll mig sällskap och det tackar jag för. Så tack vännen min.

Nu börjar ångesten ta vid. I eftermiddag kommer min farbror Bosse hit. Jag måste plugga. Vi får väl se om jag åker till Alsterbro ikväll. Kan inte berget bara försvinna?. Hade varit trevligt men vet inte om jag orkar dra dit. Nu svamlar jag bara. Jag måste plugga. Jag måste vila.

Förresten är Kents nya skiva grym. Lyssna på den. Hör texterna. Förstå. Känn.

Dagens låt: Kent - Krossa allt

- Over and Out - / Eder Alicia.

Little Lisa, today is your day

Då har man gått och blivit hela 18 år. Det känns overkligt. Det var ju igår jag tog mina första nervösa steg på förskolan. Det var ju i förgår jag åt kristyren från julgranarna på dagis tillsammans med Annie och Anton. Det var ju bara för några timmar sedan jag började högstadiet och bara några sekunder sedan jag började ettan på gymnasiet. Var tog all tid vägen? Hur gick allt så snabbt? På något sätt lyckades jag överleva ångeståldern 17, tyvärr tror jag inte det är så mycket skillnad att vara 18 år mer än att jag får gå ut på puben, får ta körkort och är myndig. Nu är jag i vilket fall som helst här och det känns ändå helt okej. Jag kunde valt andra vägar, men på något sätt så blev det just denna.

Idag har det varit en bra dag. Började med frukost på sängen. Hunden var även hon med. Tuva gav mig även hon en present. I hennes halsband satt det nämligen fast ett paket. Hon älskade att ligga under mitt täcke och ville inte gå därifrån. Hon hade gärna fått ligga kvar om inte jag hade behövt gå. Hade varit skönt att gosa med vovven.

När jag väl gick in i bussen och anlände till skolan fick jag en del gratulationer. Det tackar jag för. Jag tackar även för alla som använt internet eller telefonen för att meddela en gratulation. Fint att ni tänker på mig. Dagen var kort och jag var hemma redan vid klockan elva. Då började jakten. Jakten på en ny dator. En dator som visade sig vara väldigt bra. Den har fungerat hittills. Emelie och jag begav oss nämligen till Kalmar för att inhandla mig en dator. Under färden lyssnade vi på Christer i P3. De hade ett specialprogram - Sex timmar om sex. Vi skrattade en hel del.

Under kvällen fick jag besök av Thorkild som hade med sig presenter varav en av dessa var en champagneflaska. Rasmus och Linnéa kom också hit så vi åt god mat som jag hade beställt av mamma - fläskfilé och potatisgratäng. Så det varit i några år på min dag nu. Helén och Conny dök också upp. Vi hade en trevlig kväll med god mat och mycket god tårta. Mamma är bra hon.

Tack så mycket alla fina människor som tänkt på mig idag. Ni hade inte behövt. Speciellt tack till alla nära och kära. Jag älskar er, det vet ni.

Dagens låt: Jens Lekman - Happy Birthday Dear Friend Lisa

- Over and Out - / Eder Alicia.

Vi räknar dagar, räknar år

Jaha, få sitter man här igen. Dagen innan sin födelsedag. Dock är det inte vilken ålder som helst, utan 18 år det gäller. Jag är taggad. Det finns det fler som är. Tro mig. Jag borde egentligen sova nu. Gå och lägga mig som en 17-åring och vakna upp ett helt år äldre. Men vad gör det för skillnad egentligen? Jag kommer nog ändå inte kunna somna. Inte riktigt än.

Idag har dagen innehållit ilska. Jag tycker att alla människor borde respektera varandra för den de är, men vissa gör det svårt för sig. Jag talar om människor som inte respekterar andras åsikter, utan istället nästan hånar dem för andra människors hobby. Jag kände mig lite hånad ikväll. Det var en forumtråd på helgon där jakt diskuterades Jag skulle aldrig gett mig in i det. För att sammanfatta, en del människor är väldigt svåra att respektera. Sådana människor verkar inte kunna lyssna på andra. Man kan inte jämföra våldtäkter med jakt som denna person gjorde. Det är inte alls samma sak. Om ni är intresserade av att läsa hela historien, så är ni välkomna att göra det här.

Idag skrev jag även prov i miljökunskap. Jag gick först av allihop. Tydligen var det chockerande. Ingen trodde att jag skulle gå först. Jag kände mig färdig så jag gick. Mycket mer var det inte. Det gick väl helt okej. Dock vet jag inte hur hon bedömer provet, så vi får se hur det slutar.

Dagens låt: Kent - FF

- Over and Out - / Eder Alicia.

You'll always be special to me

Idag är det alla helgons dag. En dag man ska tänka på de som gått bort. En dag man ska fundera över livet och sina nära och kära. En dag man ska minnas. Jag tänkte på två individer jag mist under detta år. Farfar och Dísa. De har stora platser i mitt hjärta. Jag tänkte även på farmor fast det var några år sedan hon försvann. Jag mindes alla som jag förlorat under dessa år. Alla fina personligheter som blivit tvingade att möta dödens ansikte. Sådant är livet. Tyvärr. Vi föds, vi lever, vi dör. Alla vet hur födelsen går till men ingen vet hur livet avslutas. Ingen vet hur det känns. Ingen vet när det skall ske. Det kommer alltid som en chock.

Ikväll begav jag mig till kyrkan i Läckeby tillsammans med pappa och Linnéa. Där mötte vi upp pappas sex syskon, alltså mina fastrar och farbröder. En av mina kusiner var också med. Det var alla helgons-mässa där alla som dött i Åby socken under detta kyrkår lästes upp. En av dessa var min farfar. Göte Josefsson. Det var vackert och tankarna for iväg. Jag tänkte dock inte så mycket på min farfar, utan mestadels på den jag tände ett ljus hos innan jag åkte hemifrån. Dísa. "And I remember all the things we once shared" som The Cranberries sjunger.

Det var ingen liten mässa. Nattvarden delades ut. Eftersom jag inte ser mig själv som troende och inte är konfirmerad, så tog jag den inte. Jag passade inte på som alla andra ungdomar som hade tvingats dit av sina föräldrar. Trots att jag inte är troende så kan jag uppskatta en kyrka. Kyrkor är bland de äldsta kulturarv vi har. De är väldigt vackra. De blir ännu vackrare när de fylls med stämningsfull musik och kyrkokörer. Just ikväll medverkade kyrkokören. Det var väldigt fint. Stämmor hos en a cappella kör tar tag i en. De berör. Det gjorde även alla ljus på gravarna. Det var så vackert. Synd att man inte hade med sig en kamera.

Efter kyrkan samlades vi hemma hos en av fastrarna för att dricka en kopp kaffe. Vi skrattade och hade trevligt samt tjafsade på riktigt Josefsson vis. Vi är envisa allesammans och ska alltid ha rätt. Vi är sådana men tycker om varandra ändå. När vi satt där såg man att farmor och farfar var med oss på många sätt. En av mina farbröder är väldigt lik farfar i utseendet, en annan i sättet. Min pappa är nog lite både och. En av mina fastrar är väldigt lik farmor i sättet, en annan i utseendet. En sak är säker, i släkten Josefsson finns ingen ondska. Alla har vi ärvt farmors godhet. Men vår envishet kan göra oss väldigt tjuriga.

Jag är glad att jag har en sådan fin släkt och familj, det är dock sorgligt att vi träffas så sällan. Man borde ta vara på de år man egentligen får för man vet aldrig när det kan ta slut. Dísa, farfar, farmor och alla andra som försvunnit från mig "You'll always be special to me."

Dagens låt: The Cranberries - No Need To Argue

- Over and Out - / Eder Alicia.