Lördag full av plugg. Det var tänkt så ja. Tänkt. Blev det så? Vi ska nog inte gå in på det. Mestadels av dagen har gått åt att försöka plugga och städa. Jag har i alla fall bytt lakan, är rätt nöjd med det. Men känner mig väldigt kass nu. Usch. Vill inte tillbaka till skolan. Vill leva i min egna lilla värld ett tag. Kan jag inte få göra det? Alla helger och lov går så fort. För fort. Varför är det så? Dumt. Kan man inte bara få stanna upp ett tag och känna att man verkligen lever? Tydligen inte. Allt ska gå så fort i det moderna samhället, man har inte tid till någonting längre, inte ens lite kvalitetstid med sina barn, och här syftar jag inte på mig. Som i Hipp Hipp, en minut i veckan eller är det kanske om dagen? Det är en väldigt rolig sketch, men det är ju så i verkligheten tyvärr.
Jag vill leva i drömmarnas värld. Vill inte se verkligheten i vitögat igen. Vill bara bort. Bort, bort, bort så långt här ifrån man bara kan komma. Drömma. Bara ett litet tag så att jag kan samla kraft och börja om igen. Det är det enda jag begär. Är det för mycket? Det kanske det är, men lite ändå. Bara en liten gnutta. Det har varit för mycket för familjen Josefsson denna månad. Ingen bra start på det nya året. Nyår var ju kasst, så vad kan man förvänta sig? Februari ska bli bättre och resten av året ska bli ännu bättre. Min bästa vän kan ju inte dö två gånger. Det är ju omöjligt. I alla fall i verkligheten, men i drömmarnas värld kan allt hända. Har dröm varje natt sedan vi hittade Dísa. Jag är inte en sådan som kommer ihåg mina drömmar och drömmer väldigt sällan, men nu, nu drömmer jag hela tiden. Varför? Är det ett slags tecken att jag ska ta vara på mina drömmar? Jag vet inte.
Dagens låt: Kristian Anttila - Innan Bomberna
"All denna iver efter liv tog mig ända hit, utspädd, utspilld, avställd."
- Over and Out - / Eder Alicia
lördag 31 januari 2009
fredag 30 januari 2009
I Know I'll See Your Face Again
Begravning idag som känt. Jag kan väl inte påstå att det var särskilt roligt, men det var heller inte enbart tråkigt. Det är aldrig kul med begravningar, det är det verkligen inte. Men om man inte träffar sin släkt så kan det också vara lite trevligt. Det var bara min närmsta släkt som var där, dvs pappas sex syskon med respektive. Vi var alltså inte lika många denna gång som vid min farmors begravning. Då var det nästan full kyrka. Det var väl också trevligt, men det var lite för mycket. Så farfars begravning var bra. Många var ledsna, det ska man väl vara vid begravningar, men jag var faktiskt inte så ledsen. Denna vecka har jag gått och varit ledsen dygnet runt, men när jag väl hamnar i en kyrka på min farfars begravning så gråter jag inte ett skvatt. Visst, jag är ledsen för att farfar gått bort, men det var också som en lättnad. Han hade det inte så lätt i sina sista dagar och jag kände verkligen att jag fick mitt farväl till honom innan han dog, det brukar man ju i regel inte få. Jag var alltså mentalt förberedd på det. Annat var det med Dísa. Det kom så plötsligt. Likadant med farmor för några år sedan. Usch, döden är inte rolig men tyvärr är det ju en del av livet.
Begravningen var i alla fall fin. Mycket vackra blommor. Men jag skäms å prästens vägnar. En präst måste läsa på, han har en uppgift. Men lyckades han hålla koll på den uppgiften? Nej! Han sa fel! Pinsamt! Det är väl ändå en sak man kan begära att prästen säger rätt? Men tydligen inte. Farfar var inte 92 år och ett x antal dagar gammal, fel, fel, fel, jättefel! När vi väl stod där ute vid graven så skulle vi sjunga en psalm alla kunde. Jag kunde inte den. Okej, jag är väl inte den som är mest kyrkoengagerad, men ändå. Vid minnesfikat efteråt så kunde han inte släktnamnet heller, blev en jättelång paus och han kom inte på det. Skäms!
Trots detta så var det fint. När de skulle sänka ner farfar i graven hörde man barn skrika i bakgrunden, Läckeby skola ligger inte alls långt därifrån. Då såg man verkligen livet alla stadier framför sig. Man insåg att livet är kort. Det är något jag generellt har insett denna vecka, Dísa dog verkligen för tidigt. Hade många mysiga stunder med henne, men vad tiden gick fort! Det kändes inte alls som fem och ett halvt år, snarare som ett och ett halvt. Vi måste ta vara på den tiden vi har, men det gör vi sällan. Jag själv är rätt dålig på det, men ska försöka bli bättre. Men det är inte så lätt. Tyvärr.
Släkten var trevlig att träffa som sagt. Det var inte många som kände igen mig. "Vad du har förändrats!". "Vad du har blivit lustig.." sa en av mina fastrar, vet inte om jag ska tolka det som positivt eller negativt. De tyckte mitt hår var fint i alla fall, men jag tror, och nästan vet, att inte alla menade det. Jag menar de kände knappt igen mig, de gjorde inte det först. Ibland säger man bara saker för att inte verka dum och då framstår man istället som ännu dummare, en del var sådana idag. Men som om jag bryr mig om deras åsikt. Viktigast är att jag själv är nöjd, och det är jag.
Vid fikat satt jag med mina systrar och kusin Ola. Det var trevligt att träffa honom speciellt. Har haft lite kontakt med honom via internet och det var ett väldigt bra tag sen vi sågs. Han är rolig. Linnéa nästan förhörde honom om hans nya hus m.m. Han hade med sig sina samojedhundvalpar. De var otroligt söta, som ulliga isbjörnar. Maximus och Caesar hette dem. Har sett de på bild innan och de var exakt lika gosiga som de ser ut att vara på bild som i verkligheten. Blev förälskad och ville nästan ta med en hem. En ny hund ska det bli här, för jag klarar mig inte utan hund. Linnéa tog kort på mig och Maximus. Han var bara 11 veckor gammal och Caesar 31.
Det är sorgligt att man bara träffar sin släkt vid dessa omständigheter. Trevligt, men sorgligt. Jag minns att vi pratade om att vi skulle ha kusinträffar när farmor dog, men blev det något av det? Nej. Vi började även prata om det denna gång och nu måste det verkligen ske! Om det inte sker, så var detta sista gången jag träffade hela min släkt. Är inte det sorgligt om något? Man inser verkligen hur mycket farmor och farfar förde ihop släkten. Farmor hade verkligen koll på allt, allas födelsedagar o.s.v. När vi kom hem resonerade vi när alla fyllde år, vet inte om vi kom fram till något vettigt. Jag kan inte ens namnen på alla i min släkt, blandar alltid ihop alla. Hur illa är inte det? Jag må ha en stor släkt, men ändå ska man väl kunna allas namn. Är inte detta ett tecken om nåt på att vi måste träffas?
Dagens låt: The Verve - The Drugs Don't Work
"'Cause baby, ooh, if heaven calls, I'm coming, too. Just like you said, you leave my life, I'm better off dead. But if you wanna show, just let me know, and I'll sing in your ear again. Now the drugs don't work, they just make you worse. But I know I'll see your face again."
- Over and Out - / Eder Alicia.
Begravningen var i alla fall fin. Mycket vackra blommor. Men jag skäms å prästens vägnar. En präst måste läsa på, han har en uppgift. Men lyckades han hålla koll på den uppgiften? Nej! Han sa fel! Pinsamt! Det är väl ändå en sak man kan begära att prästen säger rätt? Men tydligen inte. Farfar var inte 92 år och ett x antal dagar gammal, fel, fel, fel, jättefel! När vi väl stod där ute vid graven så skulle vi sjunga en psalm alla kunde. Jag kunde inte den. Okej, jag är väl inte den som är mest kyrkoengagerad, men ändå. Vid minnesfikat efteråt så kunde han inte släktnamnet heller, blev en jättelång paus och han kom inte på det. Skäms!
Trots detta så var det fint. När de skulle sänka ner farfar i graven hörde man barn skrika i bakgrunden, Läckeby skola ligger inte alls långt därifrån. Då såg man verkligen livet alla stadier framför sig. Man insåg att livet är kort. Det är något jag generellt har insett denna vecka, Dísa dog verkligen för tidigt. Hade många mysiga stunder med henne, men vad tiden gick fort! Det kändes inte alls som fem och ett halvt år, snarare som ett och ett halvt. Vi måste ta vara på den tiden vi har, men det gör vi sällan. Jag själv är rätt dålig på det, men ska försöka bli bättre. Men det är inte så lätt. Tyvärr.
Släkten var trevlig att träffa som sagt. Det var inte många som kände igen mig. "Vad du har förändrats!". "Vad du har blivit lustig.." sa en av mina fastrar, vet inte om jag ska tolka det som positivt eller negativt. De tyckte mitt hår var fint i alla fall, men jag tror, och nästan vet, att inte alla menade det. Jag menar de kände knappt igen mig, de gjorde inte det först. Ibland säger man bara saker för att inte verka dum och då framstår man istället som ännu dummare, en del var sådana idag. Men som om jag bryr mig om deras åsikt. Viktigast är att jag själv är nöjd, och det är jag.
Vid fikat satt jag med mina systrar och kusin Ola. Det var trevligt att träffa honom speciellt. Har haft lite kontakt med honom via internet och det var ett väldigt bra tag sen vi sågs. Han är rolig. Linnéa nästan förhörde honom om hans nya hus m.m. Han hade med sig sina samojedhundvalpar. De var otroligt söta, som ulliga isbjörnar. Maximus och Caesar hette dem. Har sett de på bild innan och de var exakt lika gosiga som de ser ut att vara på bild som i verkligheten. Blev förälskad och ville nästan ta med en hem. En ny hund ska det bli här, för jag klarar mig inte utan hund. Linnéa tog kort på mig och Maximus. Han var bara 11 veckor gammal och Caesar 31.
Det är sorgligt att man bara träffar sin släkt vid dessa omständigheter. Trevligt, men sorgligt. Jag minns att vi pratade om att vi skulle ha kusinträffar när farmor dog, men blev det något av det? Nej. Vi började även prata om det denna gång och nu måste det verkligen ske! Om det inte sker, så var detta sista gången jag träffade hela min släkt. Är inte det sorgligt om något? Man inser verkligen hur mycket farmor och farfar förde ihop släkten. Farmor hade verkligen koll på allt, allas födelsedagar o.s.v. När vi kom hem resonerade vi när alla fyllde år, vet inte om vi kom fram till något vettigt. Jag kan inte ens namnen på alla i min släkt, blandar alltid ihop alla. Hur illa är inte det? Jag må ha en stor släkt, men ändå ska man väl kunna allas namn. Är inte detta ett tecken om nåt på att vi måste träffas?
Dagens låt: The Verve - The Drugs Don't Work
"'Cause baby, ooh, if heaven calls, I'm coming, too. Just like you said, you leave my life, I'm better off dead. But if you wanna show, just let me know, and I'll sing in your ear again. Now the drugs don't work, they just make you worse. But I know I'll see your face again."
- Over and Out - / Eder Alicia.
torsdag 29 januari 2009
Minnen, Sorg och Begravningar
Här sitter jag nu med Dísa-hår på byxorna och tröjan. Hår som kommer vara kvar länge. Det är så tomt utan min älskling. Saknar henne verkligen! Det är verkligen inte rättvist! Någon som verkligen hade levt ett långt liv kunde väl dött istället för min lilla Dísa? Det är banne mig inte rättvist.
Varit hemma hela veckan. Har inte klarat av att gå till skolan. Kan inte annat än att tänka på min bästa vän som jag aldrig mer kommer att träffa, inte i detta livet i alla fall. Dísa var verkligen mitt allt. Det var hon som gjorde att jag tog jägarexamen. Hon gav mig lycka i livet. Gjorde en alltid glad, okej kanske inte alltid. Hon hade en viss tendens till att gå upp, fastän hon inte fick, och rota i min papperskorg. Blev alltid arg, men jag vill att hon ska göra det nu. Hon får göra vad hon vill, bara hon kommer tillbaka. Nu. Men det går ju inte. Tyvärr.
Kom ihåg när vi skulle "åka och titta" på hundar. Det går inte att titta på hundar när man är med mig, tro mig. Vi var hos en gubbe, en enstöring ute på landet. Han hade hundarna i en liten utehage, eller vad man ska kalla det, vid ett uthus. Där var fyra, fem valpar och ett rådjursskinn. Fem månader gamla. Inga riktiga valpar alltså. Meningen var den att gubben själv skulle ha Dísa. Men eftersom jag var med, en söt och långhårig liten flicka, så kunde han inte motstå mig. Eller inte. Han undrade hur mycket skog vi hade. 250 hektar sa vi och sen var saken klar. Han ville att Dísa skulle få jaga, och det fick hon ju. Hon dog ju till och med när hon gjorde en av de saker hon älskade, jagade. 1500 spänn och ett kort senare satt vi i bilen på vägen hem med en hund i knät och ett loppschampo i en påse. Kommer aldrig glömma det. Det är många saker jag aldrig kommer glömma med Dísa. Dísa var och är min bästa vän fortfarande. Ingen man glömmer. Ingen man kan glömma. Det är så tomt här utan henne. Men en ny hund blir det. Ingen ny Dísa, för ingen kan ersätta henne. Hon var världens bästa hund och är det fortfarande. Nästa hund blir också världens bästa hund, men ingen Dísa. Jag saknar dig så Dísa.
Vi begravde henne igårkväll. Hade en öppen kista först. Pappa och jag hade skruvat ihop en liten kista där vi lade i henne i tisdagskväll. Hon fick ligga på en filt jag köpte till henne på Åhlens för 100 riksdaler, jag minns det som igår. Den var grön med vita hundben på. Den låg hon på i sin biabed. Hon hade även en huvudkudde som vi lade i kistan. Igår innan vi lade henne i graven lade vi i en pinne, hennes älskade pip och en röd jättefin ros som jag hade köpt, tillsammans med henne i kistan. Varför just de sakerna? Hon älskade pinnar, tog nästan alltid med en hem. Det skulle helst vara stora träd som hon kunde gnaga på. Pipen blev det för att det var hennes första leksak. Den älskade hon verkligen. Hon blev skendräktig ett par gånger, då hade hon den som en valp. Det var så sött. En röd ros för att hon var rosen i mitt liv. Lika söt och vacker som en ros, luktade oftast väldigt gott, men hon kunde också vara fullt allvarlig och vända taggarna utåt. Världens bästa Dísa. Vi grät allihop. Det var tungt, men ack så fint. Hon var lika söt som vanligt. Hade ett leende på läpparna som alltid och såg ut att sova så sött. Hennes nos och öron var lika mjuka som vanligt. Min lilla Dísa, världens sötaste och bästaste hund. En del av mig. En väldigt stor del av mig. Vi sade farväl och pappa skruvade igen kistan. Pappa och jag bar henne sedan till graven, bredvid hundgården under syrenbusken som hon älskade att ligga under när det var heta sommardagar. Det var vackert och sorgligt. Tårarna var det ingen hejd på över huvud taget. Vi lade grankvistar på kistan. Kvistar från granarna hon själv valde ut till att bli advents- och julgran. Jag hade förberett ett slags blomarrangemang med hjälp av resten av familjen, men det var min idé. Mossa i form av ett hjärta med tre jättefina röda rosor i. Ställde det på grankvistarna. Det var så vackert. Vi tände marschaller på sidorna och sedan stod vi en stund och pratade minnen, fina och vackra minnen. Vi begav oss sedan ut på åkern för att tända två rislyktor och de flög upp i skyn och lös upp. Det var så sorgligt, men ack så vackert. Det var som om Dísas själ flög iväg. Högt upp till där hon har det bra. Det konstiga var att de svävade iväg i den riktning hon dog, Torskemåla.
Vi fick ett riktigt avslut och jag vet inte något djur som haft en sådan fin begravning som min finaste hund. Men Dísa var inget djur, hon var en familjemedlem. Den bästa medlemmen. Inget emot er andra, men jag tror jag älskade Dísa lite mer än er. Inte mycket mer, men en liten, liten gnutta. Hon förstod sig alltid på mig, det gör faktiskt inte ni. Men jag älskar er ändå.
Dísa, jag hoppas du har det så mycket bättre än vad vi har det just nu. Det är verkligen jobbigt, speciellt för mig tror jag. Jag fick ett speciellt band till dig, ett band som verkligen inte går att stryka. Ett band som aldrig kommer att försvinna. Jag till och med drömde om dig inatt. Ditt söta utseende, din fina personlighet, ditt söta skall, din busiga sida och din mjuka päls. Dísa and Alicia, forever and ever.
Idag grävde vi igen graven och gjorde fint. Hämtade en sten som gravsten, hittade en liten prydnadsfågel i form av en skyddsfågel och satte dit en lykta. Lade även dit fler grankvistar och blomsterarrangemanget jag gjorde igår. Det blev mycket fint, och finare ska det bli. Dit ska jag gå och tända ett ljus och prata med Dísa om alla mina problem. Ni må tycka detta är löjligt, men då förstår ni verkligen inte. Ni vet inte hur det är att ha en hund så pass nära en. Tänk er själva om er bästa vän dog, eller er pojk/flickvän. Det skulle göra ont, eller hur? Dísa betydde så mycket för mig. Mer än vad ni kan tänka er.
Klippte även av mig håret igår. Inte många millimeter kvar på ena sidan. Tänk Robyn. Bild kommer så småningom.
Imorgon väntar ännu en begravning. Farfars. Januarimånad har inte varit familjen Josefsson i Skogsbys månad. Inte på något vis.
Nu ska jag gå ut till min bästa vän och tända ett ljus.
Dagens låt: Elvis Costello - She
Bill Withers - Ain't No Sunshine
- Over and Out - / Eder Alicia.
Varit hemma hela veckan. Har inte klarat av att gå till skolan. Kan inte annat än att tänka på min bästa vän som jag aldrig mer kommer att träffa, inte i detta livet i alla fall. Dísa var verkligen mitt allt. Det var hon som gjorde att jag tog jägarexamen. Hon gav mig lycka i livet. Gjorde en alltid glad, okej kanske inte alltid. Hon hade en viss tendens till att gå upp, fastän hon inte fick, och rota i min papperskorg. Blev alltid arg, men jag vill att hon ska göra det nu. Hon får göra vad hon vill, bara hon kommer tillbaka. Nu. Men det går ju inte. Tyvärr.
Kom ihåg när vi skulle "åka och titta" på hundar. Det går inte att titta på hundar när man är med mig, tro mig. Vi var hos en gubbe, en enstöring ute på landet. Han hade hundarna i en liten utehage, eller vad man ska kalla det, vid ett uthus. Där var fyra, fem valpar och ett rådjursskinn. Fem månader gamla. Inga riktiga valpar alltså. Meningen var den att gubben själv skulle ha Dísa. Men eftersom jag var med, en söt och långhårig liten flicka, så kunde han inte motstå mig. Eller inte. Han undrade hur mycket skog vi hade. 250 hektar sa vi och sen var saken klar. Han ville att Dísa skulle få jaga, och det fick hon ju. Hon dog ju till och med när hon gjorde en av de saker hon älskade, jagade. 1500 spänn och ett kort senare satt vi i bilen på vägen hem med en hund i knät och ett loppschampo i en påse. Kommer aldrig glömma det. Det är många saker jag aldrig kommer glömma med Dísa. Dísa var och är min bästa vän fortfarande. Ingen man glömmer. Ingen man kan glömma. Det är så tomt här utan henne. Men en ny hund blir det. Ingen ny Dísa, för ingen kan ersätta henne. Hon var världens bästa hund och är det fortfarande. Nästa hund blir också världens bästa hund, men ingen Dísa. Jag saknar dig så Dísa.
Vi begravde henne igårkväll. Hade en öppen kista först. Pappa och jag hade skruvat ihop en liten kista där vi lade i henne i tisdagskväll. Hon fick ligga på en filt jag köpte till henne på Åhlens för 100 riksdaler, jag minns det som igår. Den var grön med vita hundben på. Den låg hon på i sin biabed. Hon hade även en huvudkudde som vi lade i kistan. Igår innan vi lade henne i graven lade vi i en pinne, hennes älskade pip och en röd jättefin ros som jag hade köpt, tillsammans med henne i kistan. Varför just de sakerna? Hon älskade pinnar, tog nästan alltid med en hem. Det skulle helst vara stora träd som hon kunde gnaga på. Pipen blev det för att det var hennes första leksak. Den älskade hon verkligen. Hon blev skendräktig ett par gånger, då hade hon den som en valp. Det var så sött. En röd ros för att hon var rosen i mitt liv. Lika söt och vacker som en ros, luktade oftast väldigt gott, men hon kunde också vara fullt allvarlig och vända taggarna utåt. Världens bästa Dísa. Vi grät allihop. Det var tungt, men ack så fint. Hon var lika söt som vanligt. Hade ett leende på läpparna som alltid och såg ut att sova så sött. Hennes nos och öron var lika mjuka som vanligt. Min lilla Dísa, världens sötaste och bästaste hund. En del av mig. En väldigt stor del av mig. Vi sade farväl och pappa skruvade igen kistan. Pappa och jag bar henne sedan till graven, bredvid hundgården under syrenbusken som hon älskade att ligga under när det var heta sommardagar. Det var vackert och sorgligt. Tårarna var det ingen hejd på över huvud taget. Vi lade grankvistar på kistan. Kvistar från granarna hon själv valde ut till att bli advents- och julgran. Jag hade förberett ett slags blomarrangemang med hjälp av resten av familjen, men det var min idé. Mossa i form av ett hjärta med tre jättefina röda rosor i. Ställde det på grankvistarna. Det var så vackert. Vi tände marschaller på sidorna och sedan stod vi en stund och pratade minnen, fina och vackra minnen. Vi begav oss sedan ut på åkern för att tända två rislyktor och de flög upp i skyn och lös upp. Det var så sorgligt, men ack så vackert. Det var som om Dísas själ flög iväg. Högt upp till där hon har det bra. Det konstiga var att de svävade iväg i den riktning hon dog, Torskemåla.
Vi fick ett riktigt avslut och jag vet inte något djur som haft en sådan fin begravning som min finaste hund. Men Dísa var inget djur, hon var en familjemedlem. Den bästa medlemmen. Inget emot er andra, men jag tror jag älskade Dísa lite mer än er. Inte mycket mer, men en liten, liten gnutta. Hon förstod sig alltid på mig, det gör faktiskt inte ni. Men jag älskar er ändå.
Dísa, jag hoppas du har det så mycket bättre än vad vi har det just nu. Det är verkligen jobbigt, speciellt för mig tror jag. Jag fick ett speciellt band till dig, ett band som verkligen inte går att stryka. Ett band som aldrig kommer att försvinna. Jag till och med drömde om dig inatt. Ditt söta utseende, din fina personlighet, ditt söta skall, din busiga sida och din mjuka päls. Dísa and Alicia, forever and ever.
Idag grävde vi igen graven och gjorde fint. Hämtade en sten som gravsten, hittade en liten prydnadsfågel i form av en skyddsfågel och satte dit en lykta. Lade även dit fler grankvistar och blomsterarrangemanget jag gjorde igår. Det blev mycket fint, och finare ska det bli. Dit ska jag gå och tända ett ljus och prata med Dísa om alla mina problem. Ni må tycka detta är löjligt, men då förstår ni verkligen inte. Ni vet inte hur det är att ha en hund så pass nära en. Tänk er själva om er bästa vän dog, eller er pojk/flickvän. Det skulle göra ont, eller hur? Dísa betydde så mycket för mig. Mer än vad ni kan tänka er.
Klippte även av mig håret igår. Inte många millimeter kvar på ena sidan. Tänk Robyn. Bild kommer så småningom.
Imorgon väntar ännu en begravning. Farfars. Januarimånad har inte varit familjen Josefsson i Skogsbys månad. Inte på något vis.
Nu ska jag gå ut till min bästa vän och tända ett ljus.
Dagens låt: Elvis Costello - She
Bill Withers - Ain't No Sunshine
- Over and Out - / Eder Alicia.
tisdag 27 januari 2009
Vila I Frid Min Älskade Lilla Hund! <3
Efter nästan 51 timmar hittade vi henne äntligen, men det var försent. Dísa lever inte längre. Jag har gråtit konstant sen klockan tolv då pappa hittade henne. Hon låg i en kanal på en av våra grannmarker. Jag och en markägaren Lena gick på ena hållet av kanalen, pappa gick motsatt håll. Han hittade henne flytandes i mitten av kanalen med benen rakt ut. Min älskade hund, bästa vän, själsfrände och enda kärlek är nu borta. Hon blev bara sex år gammal, 1/12 2002 - 27/1 2009. Dísa Josefsson. <3
Det hade nog gått ganska snabbt. Jakthundar får mycket adrenalin i kroppen och blodådrorna är öppna för fullt. Om de hamnar i kallt vatten kyls de ner väldigt snabbt. Jag hoppas att hon inte led, det förtjänade hon verkligen inte. Varför? Varför hennes tur redan? Varför just Dísa?
Försöker tänka på alla roliga stunder jag haft med henne. Hon fastnade i mitt hjärta från första stund jag såg henne och har etsat sig kvar. Jag saknar henne så. Min lilla Dísa får jag aldrig mer krama om. Får aldrig mer pussa henne. Får aldrig mer höra hennes söta skall. Kommer aldrig mer få pussar från henne. Kommer aldrig mer få se henne komma när jag kallat på henne. Min Dísa. Min söta lilla vän. Finns ingen som kan ersätta henne. Inget i världen som kan ersätta det hon gett mig. Min Dísa. Min älskade vän. Vila i frid.
Nu börjar den praktiska frågan, det jobbiga. Var ska hon begravas? Hur ska det vara? Vad ska vi göra med alla hennes saker? Maten, vad gör vi med den? Ska vi skaffa ny hund? Det är ju liksom ändå ingen idé. Fanns och finns bara en Dísa.
Idag dog en del av mig, en familjemedlem och min älskade vän. Saknar dig så. Hoppas du har det bättre nu! <3
Vila i frid.
Döden är hemsk.
Dagens låt: Eva Cassidy - Autumn Leaves
"Since you went away the days grow long. And soon I'll hear old winter's song. But I miss you most of all, my darling. When autumn leaves start to fall"
Det hade nog gått ganska snabbt. Jakthundar får mycket adrenalin i kroppen och blodådrorna är öppna för fullt. Om de hamnar i kallt vatten kyls de ner väldigt snabbt. Jag hoppas att hon inte led, det förtjänade hon verkligen inte. Varför? Varför hennes tur redan? Varför just Dísa?
Försöker tänka på alla roliga stunder jag haft med henne. Hon fastnade i mitt hjärta från första stund jag såg henne och har etsat sig kvar. Jag saknar henne så. Min lilla Dísa får jag aldrig mer krama om. Får aldrig mer pussa henne. Får aldrig mer höra hennes söta skall. Kommer aldrig mer få pussar från henne. Kommer aldrig mer få se henne komma när jag kallat på henne. Min Dísa. Min söta lilla vän. Finns ingen som kan ersätta henne. Inget i världen som kan ersätta det hon gett mig. Min Dísa. Min älskade vän. Vila i frid.
Nu börjar den praktiska frågan, det jobbiga. Var ska hon begravas? Hur ska det vara? Vad ska vi göra med alla hennes saker? Maten, vad gör vi med den? Ska vi skaffa ny hund? Det är ju liksom ändå ingen idé. Fanns och finns bara en Dísa.
Idag dog en del av mig, en familjemedlem och min älskade vän. Saknar dig så. Hoppas du har det bättre nu! <3
Vila i frid.
Döden är hemsk.
Dagens låt: Eva Cassidy - Autumn Leaves
"Since you went away the days grow long. And soon I'll hear old winter's song. But I miss you most of all, my darling. When autumn leaves start to fall"
- Over and Out - / Eder Alicia.
40 Timmar och Ovisshet
40 timmar. Tårar, saltsmak i munnen, röda ögon och ovisshet. Vi har kört och letat över hela världen känns det som, men ingen Dísa. Min älskade vän är fortfarande inte hemma och jag vill bara så gärna krama om henne. Vi fick ett utslag på pejlen för en stund sen. Vi gick till och med in i skogen för att leta efter henne, men det är för mörkt. Fortfarande ingen Dísa hemma. Det positiva var att det verkade förflytta sig hemåt. Hon kan alltså gå i sin egen drevlöpa hem igen. Men vi får se. Vi ska börja om imorgon på morgonen där vi slutade ikväll. Imorgon måste hon komma hem, annars vet jag inte vad jag gör! Det är just denna ovisshet som är så bedrövande. Att inte veta var hon är eller om hon är levande är verkligen hopplöst. Snälla Dísa, kom hem nu!
Dagens andra låt: Anna Ternheim - My Heart Still Beats For You
- Over and Out - / Eder Alicia.
Dagens andra låt: Anna Ternheim - My Heart Still Beats For You
- Over and Out - / Eder Alicia.
måndag 26 januari 2009
Dísa, kom hem!
26 timmar. Fortfarande inte hemma eller något spår efter henne. Kom hem nu! <3
Dagens låt: The Ark - Calleth You Cometh I
Dísa, ropa på mig!
- Over and Out - / Eder Alicia.
P.S Som ni förstår är jag hemma idag. Lider nog av vätskebrist tror jag. D.S
Dagens låt: The Ark - Calleth You Cometh I
Dísa, ropa på mig!
- Over and Out - / Eder Alicia.
P.S Som ni förstår är jag hemma idag. Lider nog av vätskebrist tror jag. D.S
söndag 25 januari 2009
Skitdag!
Idag förstod jag vad en lyckad jaktdag innebär. Pappa tog med sig Dísa ut för att jaga. Hon har inte varit ute på flera månader för att hon har gått med en stor och ful tratt på sig. Hon har nämligen haft klokapselinflammation stackaren, men äntligen var det dags för henne att bege sig ut i skogen igen. .JPG)
Jag själv var inte med, skulle egentligen städat och donat, men så blev inte fallet. Det gick väldigt bra till en början. Hon fick upp direkt, alltså fick hon tag på ett rådjur, och sprang efter och skällde för glatta livet som hon alltid brukar göra. Efter ett tag hörde pappa henne inte längre så han pejlade. Vi hade nämligen satt på henne en sådandär pejl som jakthundar alltid brukar ha för att man ska kunna veta på ett ungefär var de befinner sig. Men pejlen funkade inte. Batterierna i hennes mottagare har nog dött och därför är det ingen människa som vet var hon befinner sig. Hon har varit ute i skogen sen klockan nio, ca 14 timmar. Nu är hon någonstans där ute, ensam, kall och blöt. Pappa har letat febrilt efter henne hela dagen och jag har hjälpt till ikväll. Bara inget har hänt henne. Jag vill inte att vi ska behöva hitta henne i ett vattenhål eller att hon har blivit skadad. Jag vill inte. Jag vill bara att min bästa vän ska hitta hem igen så jag kan pyssla om henne och vila tillsammans med henne i soffan under en filt. Jag vill ha min Dísa här nu!
En lyckad jaktdag innebär alltså inte att man kommer hem med något byte, utan att man kommer hem med sin bästa vän. Ta hit min Dísa nu!
Inte nog med det så har min dator gått och dött även den. Den vägrar starta. Det är någon som vill något ont mot mig idag och han/hon, den/det har verkligen lyckats. Grattis!
Dagens låt: Anna Ternheim - Loosing You
- Over and Out - / Eder Alicia.
.JPG)
Jag själv var inte med, skulle egentligen städat och donat, men så blev inte fallet. Det gick väldigt bra till en början. Hon fick upp direkt, alltså fick hon tag på ett rådjur, och sprang efter och skällde för glatta livet som hon alltid brukar göra. Efter ett tag hörde pappa henne inte längre så han pejlade. Vi hade nämligen satt på henne en sådandär pejl som jakthundar alltid brukar ha för att man ska kunna veta på ett ungefär var de befinner sig. Men pejlen funkade inte. Batterierna i hennes mottagare har nog dött och därför är det ingen människa som vet var hon befinner sig. Hon har varit ute i skogen sen klockan nio, ca 14 timmar. Nu är hon någonstans där ute, ensam, kall och blöt. Pappa har letat febrilt efter henne hela dagen och jag har hjälpt till ikväll. Bara inget har hänt henne. Jag vill inte att vi ska behöva hitta henne i ett vattenhål eller att hon har blivit skadad. Jag vill inte. Jag vill bara att min bästa vän ska hitta hem igen så jag kan pyssla om henne och vila tillsammans med henne i soffan under en filt. Jag vill ha min Dísa här nu! En lyckad jaktdag innebär alltså inte att man kommer hem med något byte, utan att man kommer hem med sin bästa vän. Ta hit min Dísa nu!
Inte nog med det så har min dator gått och dött även den. Den vägrar starta. Det är någon som vill något ont mot mig idag och han/hon, den/det har verkligen lyckats. Grattis!
Dagens låt: Anna Ternheim - Loosing You
- Over and Out - / Eder Alicia.
lördag 24 januari 2009
Ibland Blir Man Bara Så Jevla Sur
Igår innebar lasergame och middag på en grekisk restaurang vid namn Athena med Ungdomsrådet. Jag hade aldrig spelat lasergame innan och som väntat gick det inte så bra för mig eller mitt lag. Sämst var jag ju i alla fall inte, men inte heller långt ifrån. Jag var inte alls på humör för att åka till Kalmar med ungdomsrådet. Hade redan ont i ryggen och efteråt så gjorde det ju inte mindre ont. Trevligt var det väl, men umgås med ungdomsrådet kan man nog bara göra i vissa mängder. Blev lite förbannad också. Samordnaren, dvs han som körde, var tvungen och köra värsta omvägen hem "vi kör på de vägar jag känner till", även fast jag sa att han skulle svänga mot Läckeby för att det blev ungefär hälften så långt. Tog mer än en timme att åka hem. Vanligtvis brukar det ta 35 minuter. Fick inte heller åka hem först som jag verkligen ville. Alsterbroarna skulle prompt hem först. Jag är en Alsterbroare, men bor ju inte i city och jag som skulle hem och mata djur. "Nu åker vi den mest praktiska vägen" säger han som kört en stor jäkla omväg.Tydligen har inte "stadsbor" någon känsla alls för djur. Som tur var hade pappa matat hästarna när jag kom hem. Hade ont i ryggen, huvudet och halsen och var förbannad när jag sen väl var hemma sent. Vilken fredagskväll. Inte nog med det, så var Ungdomsrådet med i lokaltidningarna också. Både i Barometern och Östran.
Är även förbannad för att Hultsfredsfestivalen flyttats fram till den 8-11/7. Arvikafestivalen är den 2-4/7 och nu har jag ett dilemma om vilken jag ska gå på. Kanske hinner med båda, men man måste ha pengar och tillåtelse till att åka. Dumt.
Ikväll blir ännu en hemmakväll. Ska äta chips och dricka vatten, en bra kombination.
Dagens låt: Jack Johnsson - Banana Pancakes
- Over and Out - / Eder Alicia.
Är även förbannad för att Hultsfredsfestivalen flyttats fram till den 8-11/7. Arvikafestivalen är den 2-4/7 och nu har jag ett dilemma om vilken jag ska gå på. Kanske hinner med båda, men man måste ha pengar och tillåtelse till att åka. Dumt.
Ikväll blir ännu en hemmakväll. Ska äta chips och dricka vatten, en bra kombination.
Dagens låt: Jack Johnsson - Banana Pancakes
- Over and Out - / Eder Alicia.
torsdag 22 januari 2009
Någon Slags Citrusfruktdag Som Slutar Med Tropisk Juice
Min dag började inte som de bästa dagar bör göra. Försov mig. Eller försov mig inte riktigt, men låg och snoozade en stund sen var klockan plötsligt 07.10. Som tur var, var Linnéa och Rasse här så slapp ge hästarna mat. Första lektionen var idrott så att se bra ut hade ju inte tjänat någonting till. Därför hann jag på endast 25 min klä på mig, äta frukost och fixa till mig lite i alla fall så att jag såg någorlunda respektabel ut. Det gick rätt bra.
När jag väl kom till skolan blev jag kallad "pantad" bara för att jag är lite kultiverad till skillnad från alla andra och väljer att titta på Antikrundan istället för handbollen, Sverige - Kroatien När man tittar på Antikrundan så får man alltid sig ett gott skratt. Handbollen blir man bara besviken av om de nu skulle förlora, som de gjorde idag. Läste även mitt horoskop i Östran innan idrotten. Det var negativt så det skrek om det.
Idrotten var jag för trött för. Gick bra en stund. Gjorde till och med ett mål när vi spelade innebandy. Go me. Var allmänt förbannad då också. Var sen sur/förbannad och störde mig på allt och alla tills krampojken dök upp. Tack. Till och med gitarr- och baslektionen gick bra. Krampojken dök upp igen och på vägen hem ringde Hanna. Tack. Ni får mig på glatt humör.
Har fördrivit kvällen med att ta det lugnt och sova framför nyheterna i soffan som i vanlig ordning. Somnar alltid framför det av någon konstig anledning. Flummade även sen på MSN. Förlåt, men jag var rak på sak och menade det jag frågade. Hoppas du menade detsamma. Nu ska Alicia försöka sova igen efter många vakna timmar.
Godnatt!
Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Kom och Dansa Med Oss
- Over and Out - / Eder Alicia.
P.S Tropisk juice är söt och innehåller väldigt många frukter för er som inte vet och undrar vad jag menar med rubriken. D.S
När jag väl kom till skolan blev jag kallad "pantad" bara för att jag är lite kultiverad till skillnad från alla andra och väljer att titta på Antikrundan istället för handbollen, Sverige - Kroatien När man tittar på Antikrundan så får man alltid sig ett gott skratt. Handbollen blir man bara besviken av om de nu skulle förlora, som de gjorde idag. Läste även mitt horoskop i Östran innan idrotten. Det var negativt så det skrek om det.
Idrotten var jag för trött för. Gick bra en stund. Gjorde till och med ett mål när vi spelade innebandy. Go me. Var allmänt förbannad då också. Var sen sur/förbannad och störde mig på allt och alla tills krampojken dök upp. Tack. Till och med gitarr- och baslektionen gick bra. Krampojken dök upp igen och på vägen hem ringde Hanna. Tack. Ni får mig på glatt humör.
Har fördrivit kvällen med att ta det lugnt och sova framför nyheterna i soffan som i vanlig ordning. Somnar alltid framför det av någon konstig anledning. Flummade även sen på MSN. Förlåt, men jag var rak på sak och menade det jag frågade. Hoppas du menade detsamma. Nu ska Alicia försöka sova igen efter många vakna timmar.
Godnatt!
Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Kom och Dansa Med Oss
- Over and Out - / Eder Alicia.
P.S Tropisk juice är söt och innehåller väldigt många frukter för er som inte vet och undrar vad jag menar med rubriken. D.S
onsdag 21 januari 2009
Sex och Kramar
Igår på bussen hem pågick någon sorts form utav AA-möte på bussen. Vi var väl tio personer som åkte varav minst fem var alkoholister. Jag hade pluggat igen öronen men de förde ett sådant liv så att jag hörde dem i alla fall. De var ju inga anonyma alkoholister heller, stank om de och alla var 45+. Tragiskt, riktigt tragiskt. De tar bussen in till Systembolaget, är i stan med deras andra alkolholistvänner och sedan beger de sig hemåt med bussen. Min buss. Alltid lika kul. Eller inte.
A: "Nu ska vi ha sex allihopa!"
R: "Fan vad fort du kom!"
E: "Du kommer ju hela tiden!"
A: "Yes!"
R: "Du måste tagit nåt. Min krymper ju."
E: "JA!"
R: "Är du tillfredsställd nu?"
Var lugna, vi har bara spelat ett parti kort. Svälta Räv. Vi kom på först efteråt vad vi hade sagt och relaterade inte till sex först över huvud taget. Vi skrattade som bara den. Det var skoj, jag var kung på det, så akta er om ni ska spela mot mig! Det plus två kramar gjorde min dag. Det var tydligen Stora Kramdagen idag. Det fick jag reda på när jag kom hem. Tack för kramarna i alla fall, värmer alltid lika mycket.
Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Hennes Hemlighet
A: "Nu ska vi ha sex allihopa!"
R: "Fan vad fort du kom!"
E: "Du kommer ju hela tiden!"
A: "Yes!"
R: "Du måste tagit nåt. Min krymper ju."
E: "JA!"
R: "Är du tillfredsställd nu?"
Var lugna, vi har bara spelat ett parti kort. Svälta Räv. Vi kom på först efteråt vad vi hade sagt och relaterade inte till sex först över huvud taget. Vi skrattade som bara den. Det var skoj, jag var kung på det, så akta er om ni ska spela mot mig! Det plus två kramar gjorde min dag. Det var tydligen Stora Kramdagen idag. Det fick jag reda på när jag kom hem. Tack för kramarna i alla fall, värmer alltid lika mycket.
Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Hennes Hemlighet
"Ha ha ha! Vad bryr hon sig om det att de skrattar? Ha ha ha! Vad bryr hon sig om det de inte fattar?"
- Over and Out - / Eder Alicia.
tisdag 20 januari 2009
Förvirrande Dag
Bara tanken om vad jag ska skriva är för mig oroväckande. Jag vill inte skriva om skolan och alla mina lärare i ett blogginlägg till, men så blir det faktiskt. Jag menar, hur lyckas alla lärare vara så förbannat tröga på en och samma dag? Tydligen går det. I alla fall på Åkrahäll.
Första lektionen, Biologi A. Läraren är bara allmänt seg. Går i snigelfart. Visst han är helt okej, inte haft honom så mycket än, men han har precis gett sig in i läraryrket och har inte så mycket erfarenhet. Man behöver ha erfarenhet om man ska ha min klass.
Andra lektionen, Engelska B. Henne kan man kalla förvirrad, förvirrad med stort F. Min klass är en rätt liten klass, bara 18 stycken. Hon har haft oss i ett och ett halvt år, men kan fortfarande inte våra namn. Dessutom får alla MVG trots att nästan ingen förtjänar det, det finns ett fåtal som gör det. Hon skulle dela ut uppgifter idag. Det fanns 18 stycken, alltså en till var och en i klassen, men hon ville ändå febrilt att jag skulle ha två. Varför? Jo, hon trodde vi var 17. Har hon koll? Skulle inte tro det. Det värsta är att det är en helt vanlig Engelska lektion för min del. Alltid lika förvirrad.
Tredje lektionen, Fysik B. Har alltid en min för sig, gör den hela tiden när hon försöker koncentrera sig. Kan inte uppgifterna i boken och även hon är allmänt förvirrad.
Fjärde lektionen, Matte D. En lärare som betonar "Okej" på en miljard olika sätt. Tro mig, det finns så många sätt att säga okej på. Ganska bra lärare, men hård och är som en tupp i en hönsgård. Han vet att han är bäst så att säga.
Femte lektionen, Kemi B. Samma lärare som i Biologi. Vi kom ingenstans här heller.
Hur lyckas dem? Det kan inte vara lätt att vara lärare, det har jag inte sagt heller, men ändå, skaffa koll! Tisdagar för mig är verkligen förvirrande.
Ska även passa på att säga grattis till Kurt-Arne "Nanne" Bergstrand för vinsten av Årets Ledare/Tränare på Idrottsgalan igår. Det var roligt för Kalmar FF och Kalmarregionen.
Dagens låt: Håkan Hellström - Det Är Så Jag Säger Det
- Over and Out - / Eder Alicia.
Första lektionen, Biologi A. Läraren är bara allmänt seg. Går i snigelfart. Visst han är helt okej, inte haft honom så mycket än, men han har precis gett sig in i läraryrket och har inte så mycket erfarenhet. Man behöver ha erfarenhet om man ska ha min klass.
Andra lektionen, Engelska B. Henne kan man kalla förvirrad, förvirrad med stort F. Min klass är en rätt liten klass, bara 18 stycken. Hon har haft oss i ett och ett halvt år, men kan fortfarande inte våra namn. Dessutom får alla MVG trots att nästan ingen förtjänar det, det finns ett fåtal som gör det. Hon skulle dela ut uppgifter idag. Det fanns 18 stycken, alltså en till var och en i klassen, men hon ville ändå febrilt att jag skulle ha två. Varför? Jo, hon trodde vi var 17. Har hon koll? Skulle inte tro det. Det värsta är att det är en helt vanlig Engelska lektion för min del. Alltid lika förvirrad.
Tredje lektionen, Fysik B. Har alltid en min för sig, gör den hela tiden när hon försöker koncentrera sig. Kan inte uppgifterna i boken och även hon är allmänt förvirrad.
Fjärde lektionen, Matte D. En lärare som betonar "Okej" på en miljard olika sätt. Tro mig, det finns så många sätt att säga okej på. Ganska bra lärare, men hård och är som en tupp i en hönsgård. Han vet att han är bäst så att säga.
Femte lektionen, Kemi B. Samma lärare som i Biologi. Vi kom ingenstans här heller.
Hur lyckas dem? Det kan inte vara lätt att vara lärare, det har jag inte sagt heller, men ändå, skaffa koll! Tisdagar för mig är verkligen förvirrande.
Ska även passa på att säga grattis till Kurt-Arne "Nanne" Bergstrand för vinsten av Årets Ledare/Tränare på Idrottsgalan igår. Det var roligt för Kalmar FF och Kalmarregionen.
Dagens låt: Håkan Hellström - Det Är Så Jag Säger Det
- Over and Out - / Eder Alicia.
söndag 18 januari 2009
Efterklokheten Spirar
Seg dag med ångest och gäspningar. Det är verkligen dagen i helhet. Som bekant var jag på fest igår. Hanna tog sin lilla Julius, alltså hennes bil, ända från Växjö och begav sig till mig för att följa med på partyt. Det var roligt att träffa Hanna igen. Det var på tiden så att säga. Först åkte hon till Skogsby för att hämta mig. Vi åt lite och efter det begav vi oss mot Nybro och nya äventyr. Hanna var nervös, jag var pepp. Landade hemma hos Linnéa och Rasse där vi gjorde oss redo för kvällens alkoholkonsumtion.
Kvällen blev rolig om man bortser från saker som hände och inte hände på både Hannas och min sida. Men det är väl när man är ung som man skall leva livet? Många telefonsamtal med dialekter från både norr och söder blev det. Jag var inte riktigt mig själv kanske. Alltid så efterklok.
Imorgon ska jag plugga igen öronen och leva i min egna lilla värld. Musik är min vän.
Dagens låt: Sigur Rós - Sigur Rós (Ångest för fulla muggar.)
- Over and Out - / Eder Alicia.
Kvällen blev rolig om man bortser från saker som hände och inte hände på både Hannas och min sida. Men det är väl när man är ung som man skall leva livet? Många telefonsamtal med dialekter från både norr och söder blev det. Jag var inte riktigt mig själv kanske. Alltid så efterklok.
Imorgon ska jag plugga igen öronen och leva i min egna lilla värld. Musik är min vän.
Dagens låt: Sigur Rós - Sigur Rós (Ångest för fulla muggar.)
- Over and Out - / Eder Alicia.
lördag 17 januari 2009
Biolust och Ganska Glad
Äntligen fredag, trodde aldrig att det skulle ske. Veckan har tro det eller ej gått ganska fort. Det är skönt. Imorgon är det fest och än så länge är jag inte sjuk, det känns bra. Ska åka in till Nybro redan på dagen och umgås med Rasse och Linnéa. Ska även sova i Nybro och har till och med fixat skjuts till och från festen. Visst är jag duktig? Tänkt på en del för en gång skull.
Fick en extrem lust av att gå på bio ikväll, men givetvis försent och sen har man ingen att gå med. Eller då visste jag inte det, men nu vet jag. Går gärna på bio med dig. Vill se Brad Pitts nya, Benjamin Burtons otroliga liv.
Håller på att bli uppåt också, det är nog tack vare torsdagen och att jag är pepp på fest. Förhoppningsvis ska det bli en rolig helg och jag ska inte göra nåt dumt. Eller i alla fall försöka att inte göra det.
Dagens låt: Jack Johnson – Banana Pancakes
- Over and Out – / Eder Alicia.
torsdag 15 januari 2009
Men Gladast Är Nog Räven
Glad, kan ni tänka er det? Jag är glad! Eller i alla fall lite. Lite lagom sådär. Många faktorer som spelar in på det. Fredag imorgon och det innebär helg, helg innebär sömn och fest. Men det var en av dagens alla händelser som gjorde att jag blev glad. Jag fick kramas! Det var banne mig på tiden! I skolan av alla ställen med. Helt sjukt. Hur kan man kramas där? Tydligen så kan man det, jag lyckades ju. Tack så mycket, det gjorde min dag lite. Tar gärna emot fler just från dig. Blev faktiskt chockad, men det var mysigt. Tack.
Dagens låt: Jens Lekman - Your Arms Around Me
- Over and Out - / Eder Alicia.
Dagens låt: Jens Lekman - Your Arms Around Me
- Over and Out - / Eder Alicia.
Död Arm, Dött Huvud
Har ni någon gång vaknat av att hela er arm är död, ni har ingen känsel i den så om ni skulle sticka en kniv i den skulle det inte kännas? Ni kan inte heller röra på den och tror för en kort stund att ni måste amputera bort den? Det har jag. Var en läskig minut. Visste inte vad jag skulle göra. Det har ju hänt innan, men inte hela armen! Det var extremt! Fick lite lätt panik, men det gick över ganska snabbt. Trodde jag skulle få jättemycket äckliga stickningar i armen som när man får när den somnar, men det fick jag inte! Det blev jag glad för!
Tjafsa med lärare är nog kanske min grej? Jag har märkt att jag verkligen inte ger mig och vill få min sak sagd. Jag är inte den snälla, söta flickan som man kan trycka ner hur djupt man bara vill. Jag är Anna Alicia Josefsson. Jag säger vad jag vill, jag går min egen väg. Jag kämpar för det jag vill ha, för det mesta tåls att tilläggas. Ni skulle sett minen på min föredetta kemilärare, som jag skrivit så mycket om här, när jag berättade att jag måste vara ledig den 30:e januari. Han tog fram sitt största hånleende och skulle precis fråga varför men jag hann före och sa att jag skulle på begravning. Han ångrade snabbt sitt beslut om minen och sa att begravningar är tråkiga och att det var självklart att jag skulle få ledigt. Tack!
Fysikprovet idag gick väl så bra det kunde gå utan att ha pluggat. Hoppas jag får godkänt. Fick värsta huvudvärken efter det som höll i sig tills jag kom hem.
Pappa är sjuk, bara inte jag blir det också. Jag får inte, inte innan lördag!
Dagens låt: Foo Fighters - Best of You
- Over and out - / Eder Alicia.
Tjafsa med lärare är nog kanske min grej? Jag har märkt att jag verkligen inte ger mig och vill få min sak sagd. Jag är inte den snälla, söta flickan som man kan trycka ner hur djupt man bara vill. Jag är Anna Alicia Josefsson. Jag säger vad jag vill, jag går min egen väg. Jag kämpar för det jag vill ha, för det mesta tåls att tilläggas. Ni skulle sett minen på min föredetta kemilärare, som jag skrivit så mycket om här, när jag berättade att jag måste vara ledig den 30:e januari. Han tog fram sitt största hånleende och skulle precis fråga varför men jag hann före och sa att jag skulle på begravning. Han ångrade snabbt sitt beslut om minen och sa att begravningar är tråkiga och att det var självklart att jag skulle få ledigt. Tack!
Fysikprovet idag gick väl så bra det kunde gå utan att ha pluggat. Hoppas jag får godkänt. Fick värsta huvudvärken efter det som höll i sig tills jag kom hem.
Pappa är sjuk, bara inte jag blir det också. Jag får inte, inte innan lördag!
Dagens låt: Foo Fighters - Best of You
- Over and out - / Eder Alicia.
tisdag 13 januari 2009
Nu Vill Jag Bara Ha Någonstans Att Flyga Bort Från Er
Förbannad. Arg. Förbenad. Ilsken. Förargad. Irriterad. Förbaskad. Härsken. Förtörnad. Uppretad. Vad är detta? Jo, olika synonymer till ett visst känslomässigt tillstånd som jag har känt en hel del idag. Har velat strypa en del personer. Hur kommer detta sig då? Gissa! Skolan. Jag vet, borde inte klaga så mycket som jag gör på skolan, men allvarligt talat, vad är det för nötter som jag till exempel har som lärare? Vad är det för mening med att göra ett prov om man inte kan höja sig och hon inte sänker någon? Väldigt stor mening enligt min fysiklärare. Jag har inte pluggat någonting och jag har prov på hela kurs A i Fysik imorgon. Vad tjänar det till att plugga? Godkänd blir jag nog förhoppningsvis, har ju en formelsamling att titta i. Egentligen skulle vi göra provet tillsammans med Te2, men de visste inte om att de skulle ha det. Min fysiklärare hade inte fått tag på deras lärare. Åkrahäll är ju så stort och de sitter ju inte ens i samma arbetsrum eller så och träffas varje dag. Verkligen inte! Ironi i allra högsta grad. Nästa fråga, ska man verkligen gå till skolan när man har 40 graders feber? Tydligen så ska man det. Yeah, right. Som om han skulle det. Som sagt, lärarna på Åkrahäll är det något slags fel på. Just nu har jag de yngsta lärarna på hela skolan som mina klassföreståndare, 29 respektive 24 år gamla. Och 24-åringen tar examen på fredag. Bra va?
Bussen hem var jag fascinerad över. Vi har fått nya bussar nu, och idag fick jag åka en buss jag aldrig åkt innan. Började tänka på en nattklubb. Det var någon form utav blått neonljus på bussen, i taket och på trappstegen. Flashigt värre! Men nu till frågan, varför?
Dagens låt: Parken - Åt Helvete Med Himlen
- Over and Out - / Eder Alicia.
Bussen hem var jag fascinerad över. Vi har fått nya bussar nu, och idag fick jag åka en buss jag aldrig åkt innan. Började tänka på en nattklubb. Det var någon form utav blått neonljus på bussen, i taket och på trappstegen. Flashigt värre! Men nu till frågan, varför?
Dagens låt: Parken - Åt Helvete Med Himlen
- Over and Out - / Eder Alicia.
Glans På Baggar
Johan Glans säger jag bara. En ypperlig värd för Guldbaggegalan. Fördrev min kväll med det och det var inget dåligt beslut. Glans och Björn Gustavssons Abba-medley kommer ju visas på youtube massor av gånger. Skrattade en hel del som mamma och pappa även kan intyga. De hörde mig nog trots att jag satt på övervåningen.
Kom hem sent ikväll, eller inte senare vad jag egentligen skulle gjort men idag slutade jag tidigare. Gick hem till Rasse och Linnéa där jag fick mat och musik. Tack. En bra kombination. Mina föräldrar kom sedan dit och hämtade mig. De hade varit hos farbror Bosse, och nej fortfarande inte han i Yrrol, och hjälpt honom med möbler från farfar. Pappa och hans sex syskon hade nämligen samlats i söndags och delat upp alla saker. Jag fick en jättefin svamp som Bosse först hade tagit. Linnéa fick ett foto på Bosse när han var liten, han är ju trots allt hennes gudfar, så han tyckte att det skulle bli rättvist, så vi fick vars en sak. Emelie, du är utomlands så skyll dig själv! Det är ingen drogsvamp jag pratar om, utan en svamp från Kosta Boda. Jättefin. Retro. Från 70-talet tror jag bestämt. Väldigt fin trots att den är brun. Har ställt den på en lampa så den lyser upp i mörkret.
I helgen väntar nog 18- respektive 20-årsfest. Hoppas det blir så och hoppas det blir lyckat. Det hyser jag inga tvivel om. Jag vill ha helg nu, men allra helst sommar. Nu. Jag vill veta också, så säg något!
"Vad vill du? Men kom då! Jag är ju här och väntar på dig."
Dagens låt: Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr
- Over and Out - / Eder Alicia.
Kom hem sent ikväll, eller inte senare vad jag egentligen skulle gjort men idag slutade jag tidigare. Gick hem till Rasse och Linnéa där jag fick mat och musik. Tack. En bra kombination. Mina föräldrar kom sedan dit och hämtade mig. De hade varit hos farbror Bosse, och nej fortfarande inte han i Yrrol, och hjälpt honom med möbler från farfar. Pappa och hans sex syskon hade nämligen samlats i söndags och delat upp alla saker. Jag fick en jättefin svamp som Bosse först hade tagit. Linnéa fick ett foto på Bosse när han var liten, han är ju trots allt hennes gudfar, så han tyckte att det skulle bli rättvist, så vi fick vars en sak. Emelie, du är utomlands så skyll dig själv! Det är ingen drogsvamp jag pratar om, utan en svamp från Kosta Boda. Jättefin. Retro. Från 70-talet tror jag bestämt. Väldigt fin trots att den är brun. Har ställt den på en lampa så den lyser upp i mörkret.
I helgen väntar nog 18- respektive 20-årsfest. Hoppas det blir så och hoppas det blir lyckat. Det hyser jag inga tvivel om. Jag vill ha helg nu, men allra helst sommar. Nu. Jag vill veta också, så säg något!
"Vad vill du? Men kom då! Jag är ju här och väntar på dig."
Dagens låt: Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr
- Over and Out - / Eder Alicia.
måndag 12 januari 2009
Faller Som Akrobaten Mot Marken
Söndagnatt. Behöver jag säga mer? Imorgon börjar skolan på allvar. Jag vill inte. Drömmar som byggs upp och krossas likt ett glas som faller i backen det är vad det är. Det är vad livet är just nu. Jag ska försöka härda ut, men det är inte det lättaste. "Det går fort", ja det kanske det gör men det känns verkligen inte som det nu. Vill bara krypa upp i någons knä och prata ut. Vill bara hoppa av skolan och bege mig ut på äventyr. Jag vill leva. Det känns inte som om jag gör det nu. Jag vill umgås, men finns det någon att umgås med? - Nej, bara på flera mils avstånd och de får jag knappt umgås med. Det är så mycket jag vill men inte kan göra. Vill, vill, vill, vill och vill hela tiden. Kan inte, kan inte, kan inte, kan inte och kan inte är svaren. Vi faller kliver upp igen och vi faller kliver upp igen som Navid Modiri så fint uttrycker sig. Det är verkligen så. Slag i magen ett efter ett men man kan inte göra så mycket åt saken mer än att "härda ut".
Godnatt eller något.
Dagens låt: Bon Iver - Skinny Love
- Over and Out - / Eder Alicia.
Godnatt eller något.
Dagens låt: Bon Iver - Skinny Love
- Over and Out - / Eder Alicia.
söndag 11 januari 2009
Vi Bara Dör Ju Så Jävla Mycket Hela Tiden
Navid Modiri & Gudarna har varit min dag. Tack Tim!
Dagen i sig kan beskrivas tankar i fulla muggar fast där inte muggarna räcker till. Förstår ni? Det begär jag inte att ni ska göra. Jag förstår inte hur jag bara orkar tänka så pass mycket som jag gör. Hur är det möjligt? Möjligt verkar det ju vara i alla fall. Tyvärr. Fem år och Afrika, here I come! Om livet kunde vara lika lätt nu som man var fem år, varför är det inte så? Varför ska det vara så svårt? Blir det svårare? Jag vill nog inte veta det. Visst det lär det väl bli när man slutat skolan, nu vet jag i alla fall vad jag borde göra. Men när man slutat skolan måste jag jobba eller plugga vidare. Lär ju bli både och. Men för en stund slipper jag alla bekymmer, en del av dem om inte annat.
Jag måste lära mig. Jag måste bli den jag var i nian. Då jag var ambitiös och energisk. Gick ut med bra betyg. Men då hade jag ett mål, jag skulle komma in på NV. Visserligen var det väldigt låga intagningspoäng där, men jag ville vara duktig för att jag skulle gå NV. Vi visade oss bli 18 stycken i klassen, så jag hade kommit in hur kass jag än hade varit i stort sett.
Mina lärare på den tiden var också bra. Om man bortser från ett par. Mats, dig kommer jag aldrig glömma. Favorisera de som alla redan är grymma i Engelska, låta oss ta eget ansvar genom att bestämma själva vad vi skulle göra på lektionerna. Vi gjorde ingenting. Det var väl de två första veckorna i sjuan kanske. Du hade idrott också. Där var du också lika lat. Hade ett schema som hade varit klart sedan år 1718 i stort sett. Favoriserade de som var aktiva på sin fritid och höll på med olika sporter. Det spelade ingen roll om jag så hjälpte till med hästarna här hemma eller var ute i skogen och jagade. Du sa att man inte kunde fjäska för dig, men det kunde man banne mig. Resten av mina lärare var rätt bra. Man fick inspiration och man gjorde det man skulle, ibland till och med lite till.
Numer så är jag inte lika populär. Jag är för aktiv i allt annat. Vara med i elevrådets styrelse och chefredaktör för skoltidningen får man visst inte vara. Förlåt mig så himla mycket då för att man bryr sig lite och försöker göra saker som är kul. Droppen för mina lärare kom i höstas. Då var jag sjuk i en och en halv vecka, efter det skulle jag vara ledig för älgjakten. Var borta i två och en halv vecka sammanlagt. Hade 40 graders feber, kunde knappt äta eller dricka, min röst lät som jag var en kille som hade hamnat i ett svårt målbrott och fått en väldigt ljus röst. Jag svettades och frös om vartannat. Jag hade halsfluss och åt penicillin och smärtstillande för halsen tre gånger om dagen. "Det hade ju varit bättre om du var i skolan." kläcker min dåvarande kemilärare och nuvarande studierektor ur sig. Tack. Jag ska komma även när jag är död, för just då kändes det som jag var död. Kunde inte sova ordentligt om nätterna. När jag gick och lade mig frös jag, när jag vaknade var hela sängen blöt av svett. Jag var även på utvecklingssamtal med denna kemilärare under tiden när jag var sjuk. Han såg att jag var sjuk, men ändå skulle jag gått till skolan. Okej.
Finns nog bara en lärare på hela skolan, vad jag märkt nu, som ger mig inspiration. Eller inspiration och inspiritaion, han ger mig motivationen att fortsätta fast hans lektioner är hur sega som helst. Det är min svensklärare. Man somnar eller sitter och skrattar tyst på hans lektioner, lyssnar bara med ett halvt öra och funderar på annat samtidigt, men ändå så ger han mig motivation. Hur lyckas han? Han är speciell, väldigt speciell. Han kommer dö i skolan en vacker dag. Skolan är hans hem. Willi Lang, tack för att du gör mina lektioner så sega och ger mig drivkraft framåt!
Hanna, håller verkligen med dig. Ni killar, ni kan inte säga en snäll sak för att inte såra tjejen, då tänker ni fel. Det är en fin tanke, men tänk vad mycket mer ni sårar henne när hon verkligen får reda på att så var inte fallet. Tro mig, jag är expert på området. Förra sommaren betydde mycket Damien Rice - 9 Crimes. Låten har betytt och betyder väldigt mycket för mig. En gråtlåt så att säga. Så tänk lite. Men jag vet att det är långt ifrån alla som gör på detta vis. Hellre såra henne från början om ni nu ska såra henne någon gång. Riv bort plåstret fort så att säga.
Jag borde sova, men det är svårt. Ursäkta mitt långa inlägg och tjat. Jag borde pluggat mer än jag gjort.
"Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden" Jag dör...
- Over and Out - / Eder Alicia.
Dagen i sig kan beskrivas tankar i fulla muggar fast där inte muggarna räcker till. Förstår ni? Det begär jag inte att ni ska göra. Jag förstår inte hur jag bara orkar tänka så pass mycket som jag gör. Hur är det möjligt? Möjligt verkar det ju vara i alla fall. Tyvärr. Fem år och Afrika, here I come! Om livet kunde vara lika lätt nu som man var fem år, varför är det inte så? Varför ska det vara så svårt? Blir det svårare? Jag vill nog inte veta det. Visst det lär det väl bli när man slutat skolan, nu vet jag i alla fall vad jag borde göra. Men när man slutat skolan måste jag jobba eller plugga vidare. Lär ju bli både och. Men för en stund slipper jag alla bekymmer, en del av dem om inte annat.
Jag måste lära mig. Jag måste bli den jag var i nian. Då jag var ambitiös och energisk. Gick ut med bra betyg. Men då hade jag ett mål, jag skulle komma in på NV. Visserligen var det väldigt låga intagningspoäng där, men jag ville vara duktig för att jag skulle gå NV. Vi visade oss bli 18 stycken i klassen, så jag hade kommit in hur kass jag än hade varit i stort sett.
Mina lärare på den tiden var också bra. Om man bortser från ett par. Mats, dig kommer jag aldrig glömma. Favorisera de som alla redan är grymma i Engelska, låta oss ta eget ansvar genom att bestämma själva vad vi skulle göra på lektionerna. Vi gjorde ingenting. Det var väl de två första veckorna i sjuan kanske. Du hade idrott också. Där var du också lika lat. Hade ett schema som hade varit klart sedan år 1718 i stort sett. Favoriserade de som var aktiva på sin fritid och höll på med olika sporter. Det spelade ingen roll om jag så hjälpte till med hästarna här hemma eller var ute i skogen och jagade. Du sa att man inte kunde fjäska för dig, men det kunde man banne mig. Resten av mina lärare var rätt bra. Man fick inspiration och man gjorde det man skulle, ibland till och med lite till.
Numer så är jag inte lika populär. Jag är för aktiv i allt annat. Vara med i elevrådets styrelse och chefredaktör för skoltidningen får man visst inte vara. Förlåt mig så himla mycket då för att man bryr sig lite och försöker göra saker som är kul. Droppen för mina lärare kom i höstas. Då var jag sjuk i en och en halv vecka, efter det skulle jag vara ledig för älgjakten. Var borta i två och en halv vecka sammanlagt. Hade 40 graders feber, kunde knappt äta eller dricka, min röst lät som jag var en kille som hade hamnat i ett svårt målbrott och fått en väldigt ljus röst. Jag svettades och frös om vartannat. Jag hade halsfluss och åt penicillin och smärtstillande för halsen tre gånger om dagen. "Det hade ju varit bättre om du var i skolan." kläcker min dåvarande kemilärare och nuvarande studierektor ur sig. Tack. Jag ska komma även när jag är död, för just då kändes det som jag var död. Kunde inte sova ordentligt om nätterna. När jag gick och lade mig frös jag, när jag vaknade var hela sängen blöt av svett. Jag var även på utvecklingssamtal med denna kemilärare under tiden när jag var sjuk. Han såg att jag var sjuk, men ändå skulle jag gått till skolan. Okej.
Finns nog bara en lärare på hela skolan, vad jag märkt nu, som ger mig inspiration. Eller inspiration och inspiritaion, han ger mig motivationen att fortsätta fast hans lektioner är hur sega som helst. Det är min svensklärare. Man somnar eller sitter och skrattar tyst på hans lektioner, lyssnar bara med ett halvt öra och funderar på annat samtidigt, men ändå så ger han mig motivation. Hur lyckas han? Han är speciell, väldigt speciell. Han kommer dö i skolan en vacker dag. Skolan är hans hem. Willi Lang, tack för att du gör mina lektioner så sega och ger mig drivkraft framåt!
Hanna, håller verkligen med dig. Ni killar, ni kan inte säga en snäll sak för att inte såra tjejen, då tänker ni fel. Det är en fin tanke, men tänk vad mycket mer ni sårar henne när hon verkligen får reda på att så var inte fallet. Tro mig, jag är expert på området. Förra sommaren betydde mycket Damien Rice - 9 Crimes. Låten har betytt och betyder väldigt mycket för mig. En gråtlåt så att säga. Så tänk lite. Men jag vet att det är långt ifrån alla som gör på detta vis. Hellre såra henne från början om ni nu ska såra henne någon gång. Riv bort plåstret fort så att säga.
Jag borde sova, men det är svårt. Ursäkta mitt långa inlägg och tjat. Jag borde pluggat mer än jag gjort.
"Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden" Jag dör...
- Over and Out - / Eder Alicia.
lördag 10 januari 2009
Ny Blogg, Nya Möjligheter
Då har man skaffat ny blogg. Var på tiden kanske. Min gamla blogg kommer dock att finnas kvar då jag inte vet hur man exporterar mina gamla inlägg och jag orkar inte lägga in de manuellt, inte nu i alla fall.
Denna dag har inte varit den bästa. Har kommit tillbaka till gamla tankar och börjat längta ännu mer efter festivalsommar 09. Jag vill ha värme, sol, lera, konserter, regn, resor, tältande och underbara människor nu med en gång! Det är bara den 10:e Januari än så länge. Sommaren känns alldeles för långt bort. Det blir ju inte direkt bättre av att jag lyssnar på sommarmusik - festivalmusik. På festivaler är allt möjligt, jag vill att allt ska bli möjligt.
Tung dag och kväll. Låt det bli sommar!
Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Snart Dör Bob Dylan
- Over and Out - / Eder Alicia.
Denna dag har inte varit den bästa. Har kommit tillbaka till gamla tankar och börjat längta ännu mer efter festivalsommar 09. Jag vill ha värme, sol, lera, konserter, regn, resor, tältande och underbara människor nu med en gång! Det är bara den 10:e Januari än så länge. Sommaren känns alldeles för långt bort. Det blir ju inte direkt bättre av att jag lyssnar på sommarmusik - festivalmusik. På festivaler är allt möjligt, jag vill att allt ska bli möjligt.
Tung dag och kväll. Låt det bli sommar!
Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna - Snart Dör Bob Dylan
- Over and Out - / Eder Alicia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)