Vi Bara Dör Ju Så Jävla Mycket Hela Tiden

Navid Modiri & Gudarna har varit min dag. Tack Tim!

Dagen i sig kan beskrivas tankar i fulla muggar fast där inte muggarna räcker till. Förstår ni? Det begär jag inte att ni ska göra. Jag förstår inte hur jag bara orkar tänka så pass mycket som jag gör. Hur är det möjligt? Möjligt verkar det ju vara i alla fall. Tyvärr. Fem år och Afrika, here I come! Om livet kunde vara lika lätt nu som man var fem år, varför är det inte så? Varför ska det vara så svårt? Blir det svårare? Jag vill nog inte veta det. Visst det lär det väl bli när man slutat skolan, nu vet jag i alla fall vad jag borde göra. Men när man slutat skolan måste jag jobba eller plugga vidare. Lär ju bli både och. Men för en stund slipper jag alla bekymmer, en del av dem om inte annat.

Jag måste lära mig. Jag måste bli den jag var i nian. Då jag var ambitiös och energisk. Gick ut med bra betyg. Men då hade jag ett mål, jag skulle komma in på NV. Visserligen var det väldigt låga intagningspoäng där, men jag ville vara duktig för att jag skulle gå NV. Vi visade oss bli 18 stycken i klassen, så jag hade kommit in hur kass jag än hade varit i stort sett.
Mina lärare på den tiden var också bra. Om man bortser från ett par. Mats, dig kommer jag aldrig glömma. Favorisera de som alla redan är grymma i Engelska, låta oss ta eget ansvar genom att bestämma själva vad vi skulle göra på lektionerna. Vi gjorde ingenting. Det var väl de två första veckorna i sjuan kanske. Du hade idrott också. Där var du också lika lat. Hade ett schema som hade varit klart sedan år 1718 i stort sett. Favoriserade de som var aktiva på sin fritid och höll på med olika sporter. Det spelade ingen roll om jag så hjälpte till med hästarna här hemma eller var ute i skogen och jagade. Du sa att man inte kunde fjäska för dig, men det kunde man banne mig. Resten av mina lärare var rätt bra. Man fick inspiration och man gjorde det man skulle, ibland till och med lite till.

Numer så är jag inte lika populär. Jag är för aktiv i allt annat. Vara med i elevrådets styrelse och chefredaktör för skoltidningen får man visst inte vara. Förlåt mig så himla mycket då för att man bryr sig lite och försöker göra saker som är kul. Droppen för mina lärare kom i höstas. Då var jag sjuk i en och en halv vecka, efter det skulle jag vara ledig för älgjakten. Var borta i två och en halv vecka sammanlagt. Hade 40 graders feber, kunde knappt äta eller dricka, min röst lät som jag var en kille som hade hamnat i ett svårt målbrott och fått en väldigt ljus röst. Jag svettades och frös om vartannat. Jag hade halsfluss och åt penicillin och smärtstillande för halsen tre gånger om dagen. "Det hade ju varit bättre om du var i skolan." kläcker min dåvarande kemilärare och nuvarande studierektor ur sig. Tack. Jag ska komma även när jag är död, för just då kändes det som jag var död. Kunde inte sova ordentligt om nätterna. När jag gick och lade mig frös jag, när jag vaknade var hela sängen blöt av svett. Jag var även på utvecklingssamtal med denna kemilärare under tiden när jag var sjuk. Han såg att jag var sjuk, men ändå skulle jag gått till skolan. Okej.
Finns nog bara en lärare på hela skolan, vad jag märkt nu, som ger mig inspiration. Eller inspiration och inspiritaion, han ger mig motivationen att fortsätta fast hans lektioner är hur sega som helst. Det är min svensklärare. Man somnar eller sitter och skrattar tyst på hans lektioner, lyssnar bara med ett halvt öra och funderar på annat samtidigt, men ändå så ger han mig motivation. Hur lyckas han? Han är speciell, väldigt speciell. Han kommer dö i skolan en vacker dag. Skolan är hans hem. Willi Lang, tack för att du gör mina lektioner så sega och ger mig drivkraft framåt!

Hanna, håller verkligen med dig. Ni killar, ni kan inte säga en snäll sak för att inte såra tjejen, då tänker ni fel. Det är en fin tanke, men tänk vad mycket mer ni sårar henne när hon verkligen får reda på att så var inte fallet. Tro mig, jag är expert på området. Förra sommaren betydde mycket Damien Rice - 9 Crimes. Låten har betytt och betyder väldigt mycket för mig. En gråtlåt så att säga. Så tänk lite. Men jag vet att det är långt ifrån alla som gör på detta vis. Hellre såra henne från början om ni nu ska såra henne någon gång. Riv bort plåstret fort så att säga.

Jag borde sova, men det är svårt. Ursäkta mitt långa inlägg och tjat. Jag borde pluggat mer än jag gjort.
"Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden" Jag dör...

- Over and Out - / Eder Alicia.